Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 536 totalt)
0
  • som svar på: Träff hos psykolog

    Hej allihopa! Jag är en tjej på snart 25 år som idag hade mitt första besök hos psykologen efter en lång väntan. Jag var hoppfull och förväntansfull innan, men samtidigt nervös och spänd. Efteråt känns i stort sett ingenting bättre, hon gav mig tips (som i mina ögon kändes som livscoach tips), saker som jag redan har hört och VET att jag bör göra något åt, men inte finner motivation till. Det var tips i form av andningsövningar via en app som hon visade mig, sömntips i form av att jag inte skulle kolla mobilen en timma innan läggdags, träningstips i form av att utföra mer yoga, mindfulness. Detta är saker som jag redan har förståelse för att jag bör utföra mer men behöver motivering till. Hon sa även olika diagnoser/symtom som jag troligtvis led av utifrån ett skattningsformulär som jag fått fylla i. Blev förvirrad över dessa tre och det kändes inte som att samtalet gav nånting alls. I slutet av samtalet (då hade vi dragit över 10 minuter) så frågade hon mig hur det kändes och jag började storgråta. Hon säger: ”Vad händer nu?” Denna fråga gjorde mig obekväm och sen frågar hon om jag vill göra en andningsövning, jag svarar nej och åker hem. Har känt mig tom hela dagen och kvällen. Fick även ett samtal från henne om vilka alternativ som finns att välja på (då hon ska sluta som psykolog där jag sökt hjälp). Jag fick beslutsångest och kände mig mestadels förvirrad. Den tiden jag fick var i oktober så nu ska jag jobba med en bok tills dess och fick ingen tid innan dess på grund av att det är fullbokat och folk har semester. Ska det vara såhär? Ska man behöva känna sig såhär nedstämd efteråt? Är det någon fler som kan relatera eller har några synpunkter på vad jag ska göra? Jag vet inte om jag klarar av att vänta ytterligare några månader, jag har bra vänner och familj runtomkring mig, men jag känner att jag inte vill ta ut allt på dem. Min vardag kraschar då jag har dessa mörka dagar..

    Vad tråkigt att du känner dig besviken efter besöket hos psykologen. <3 Jag kan relatera mycket till det du skriver. Min erfarenhet av psykologer är att de erbjuder ett standardutbud av behandlingar och standardiserade förslag på strategier för ångesthantering et c. Är man då en påläst och driven person som provat de flesta av förslagen så kan psykologen bli rätt handfallen. Om man inte blir hjälpt av detta standardutbud är min erfarenhet att det är bättre att gå på s.k. stödsamtal. Inom vården ges dessa oftast av en sjuksköterska eller en kurator, men stödsamtal går även att få på andra håll som t.ex. inom olika trossamfund. Jag går själv i samtal hos en diakon en gång i månaden och det har gett mig otroligt mycket! Jag vill vara tydlig med att diakoner inte ger någon behandling men de kan utgöra ett bollplank, vilket kan leda till att ni tillsammans hittar strategier som skulle kunna fungera för dig. Om du har någon psykisk sjukdom som du behöver behandling för, eller om du har väldigt mörka tankar, är det dock inom psykiatrin du ska söka hjälp.

    Trådstartaren

    Det tråkiga är att bussarna är fulla både dit och tillbaka, från naturreservatet, och att man får sitta länge ihopträngd med masa folk som andas på en…lägg till värmen ovanpå det. Min balkong kan jag inte använda, det bor rökare under mig som är hemma hela dagen. Så är mitt liv…

    Ja, usch… Så är det på mina bussar också. Jag tror helt ärligt inte att det går att skydda sig mot corona på bussar som är så fullsmockade, utan om man åker med dem så får man helt enkelt ta risken att bli smittad. Det är jättesynd om alla som inte har något alternativ. För mig känns det inte värt att ta risken, och jag är heller inte tvungen, så jag åkte till landet istället. Såhär i coronatider är jag väldigt tacksam över att ha den möjligheten.

    Fy, vad trist att det röks på våningen under dig. 🙁 Jag förstår verkligen att du inte vill sitta på balkongen då. Passiv rökning är sjukt otrevligt. Eftersom rökning är hälsovådligt så tycker jag att det är helt fel att det är tillåtet att röka i flerfamiljshus. Dock vet jag att allt fler hyresvärdar inför rökförbud för nya hyresgäster och det tycker jag är jättebra, även om det borde gälla befintliga hyresgäster också.

    Trådstartaren

    Åh, ditt intresse är hästar – vad härligt! Hur länge har du haft det intresset? Det glädjer mig också att känna till att du har en framtidsplan och människor att umgås med när levnadsförhållandena ser annorlunda ut. Undrar egentligen hur länge vi kommer behöva vänta innan vi kan fylla parkerna med gott samvete igen. Vet du vad du vill ägna dig åt efter din högskoleutbildning? All lycka till dig!

    Jag har varit intresserad av hästar sedan jag var liten, så det är ett intresse som alltid har funnits med mig.

    Ja, jag undrar också när det är riskfritt att gå it och sätta sig i en park. I en mindre stad är det säkert tryggt, men i storstäderna har jag förstått att det är packat med folk både i parker och på badstränder. :/ Många struntar i restriktionerna och jag kan på ett sätt förstå dem. Om man bor ensam så kan det bli olidligt att inte få komma ut och träffa folk, och när det är sommar vill de flesta såklart vara ute. Alla har inte balkong eller uteplats så att de kan få frisk luft hemma.

    Ja, jag vet vad jag vill göra efter utbildningen. Jag har ett mål som känns bra. 🙂 Dock vill jag inte skriva det här, då jag inte vill avslöja för mycket om mig själv och kanske bli igenkänd.

    Trådstartaren

    Enligt WHO bör man ha munskydd där man inte kan hålla avstånd. Att ha munskydd i kollektivtrafik är en självklarhet idag i andra länder, nu vid covid-19. Om alla har någon sorts barriär för näsa och mun så kommer inte smittan sprida sig lika lätt, det är logiskt . Det räcker förstås inte att det är frivilligt, det måste finnas regler, så som det är i andra länder. I annat fall kommer bara få använda sig av skydd. Sverige är lite efter där, tyvärr. Förstår att det är jobbigt för dig om bussen ofta är full! Jag tycker man borde få utnyttja resegaranti när man inte kan gå på bussen. Du kanske missuppfattade mig, jag kan inte ta en promenad till t-banan om bussen är full. Däremot kan jag välja att åka till platser med tbana eftersom jag bor ca 600 meter ifrån en. Men dom flesta av mina utflyktsmål kräver att man även tar buss, antingen direkt eller byte. Jag har oxå ett naturreservat jag absolut vill åka till, redan nästa vecka tänkte jag åka dit för jag orkar inte med all dålig luft och ständiga ljud, är jätte känslig för det. Men för att komma dit måste jag ta två olika bussar. Jag har dragit mig för det på sistone av samma skäl som du. Men jag måste ändå åka för att inte bryta ihop. Risken är större att jag blir sjuk om jag sitter i en tom lägenhet, än av att jag blir riktigt sjuk i corona. Det värsta är att biltrafiken ökat och luften blir ännu sämre. 🙁 Fler än någonsin dör av dålig luft, det är chockerande siffror. När mina föräldrar levde bodde dom på landet. Efter en vecka där slapp jag nästan alla mina besvär med astma allergi och sår i näsan.. Men nu kan jag aldrig åka till landet för jag har inga anhöriga. Det har gjort att jag tappat livslusten. För jag mår sååå mkt sämre av den dåliga luften men oxå alla störande ljud särskilt nattetid.

    Ja, WHO rekommenderar munskydd, men forskningen är fortfarande oense. Det är möjligt att munskydd skyddar mot smitta, men det är också möjligt att det inte gör det.

    Jag förstår att du behöver komma ut. Jag hade själv inte klarat av att bara sitta hemma. För din skull hoppas jag att det inte är så mycket folk på de bussar du tänkt åka med.

    Vad tråkigt att du aldrig kommer ut på landet längre. 🙁 Men eftersom du mår bra av att vara på landet så är det ju fint om du åtminstone kan ta dig till ett naturreservat. 🙂 Det brukar ju vara bra luft där också.

    Trådstartaren

    Hur menar du att du garanterat får corona? Senaste testerna jag läste om, som var ganska nyligen, kom fram till att det bara var 7% som hade antikroppar i Stockholm. Men även om det skulle vara 20% nu så är det långt från majoriteten. Så länge man håller avstånd borde risken vara ganska liten. Jag själv tar mig fram kollektivt för jag har heller inte körkort. Jag behöver åka till vissa ställen så jag har inget val. Men jag håller med dig om att det är fullsatt på bussar och att jag ofta fått gå flera km för att jag inte kunnat gå på bussen, för det var knökfulltv på hemvägen. T-banan har dock varit något lättare att hålla avstånd på, iaf vissa tider. Jag bor ganska nära t-banan så åker hellre med den. Och så kan man använda munskydd och ta med handsprit när man hanterar munskyddet. Partiklar tar sig inte igenom lika lätt till näsa och mun om man har en barriär, så kombination munskydd och 2 meter distans kan räcka långt. Jag vill iaf göra utflykter, det är viktigt för min psykiska hälsa. Det är för varmt att vara hemma, klarar inte det. Och jag har inget lantställe att åka till heller. 🙁

    Det är just det där med att det är fullt på bussarna som är problemet. Där jag bor finns endast bussen att tillgå och det är en busslinje som det alltid är jättemycket folk på. Det spelar ingen roll om man åker klockan åtta en vardagsmorgon eller halv tolv en lördag förmiddag. Man kan vänta på nästa buss om det är mycket folk, men eftersom jag bor i början av turen så är det oftast glest när bussen kommer till mig och fullsatt när den kommer in till stan ca 35 minuter senare. Man kan aldrig räkna med att slippa ha någon bredvid sig, utan det får man alltid, så att hålla avstånd går inte. Huruvida munskydd skyddar mot att bli smittad är forskningen oense om. Många säger att det utgör en falsk trygghet.

    Jag förstår att du behöver få komma ut på utflykter när du inte har någon annanstans att vara. Vad bra att du ändå kan ta en promenad till tunnelbanan om bussen är full. Hoppas att du får en trevlig sommar trots corona.

    Trådstartaren

    Hej, Jag förstår att du saknar ditt liv därhemma och lever i oro för dig och andra, och jag tycker det är fint av dig att tänka så som du gör. Vad är det som gör livet därhemma speciellt för dig? Fortsätt vara du!

    Det jag saknar mest är att kunna vara i stallet hos min medryttarhäst. Men det innebär en resa genom hela stan med två byten, vilket känns oroligt ur smittosynpunkt. Jag har så nyss fått ordning på mitt liv, börjat plugga på högskolan och därmed börjat se en framtid. Jag vill inte bli svårt sjuk i corona och tvingas kämpa med att bli frisk och återställd också. Jag kämpar så mycket ändå. Dessutom har vi många i stallet som tillhör riskgrupper, men som har egna hästar de måste ta hand om. De har begränsat sina sociala kontakter och tar sig dit i bil. Då känns det fel att jag som enda person i stallet ska åka kommunalt genom hela stan, varav delar av resan som även i vanliga fall innebär stor trängsel.

    Jag saknar också storstadspulsen och hur staden lever upp på sommaren. Jag saknar parkhäng och vandringar i mitt favoritnaturreservat (som jag också måste trängas på en buss för att komma till) och bara att kunna träffa folk (men alla jag känner bor långt från min förort då jag bor på ”fel” sida av stan p.g.a. bostadsbristen).

    Trådstartaren

    Nej precis. Jag har veckor kvar på csn om jag skulle vilja studera igen, men det finns ju inte obegränsat med veckor, och tyvärr fattar det högskolepoäng sedan sist jag studerade för att jag ska få ta csn igen.

    Ja, sådant där ställer ju till det. Men om man ska ta tillräckligt många poäng krävs det ju att man inte bara fixar själva studierna, utan också tempot. Högt tempo verkar ha blivit norm i hela samhället, vilket är helt galet. Allt fler människor går in i väggen och drabbas av psykisk ohälsa, men arbetsgivare och utbildningsanordnare verkar ändå inte fatta att de borde sänka arbetstakten till en mer human nivå.

    Trådstartaren

    Vad bra att det löste sig! Jag tror det är väldigt vanligt i Sverige att människor inte tar ut sin examen för att de har rest på vissa kurser. Jag är inte säker, men jag vet en del i min närhet som börjat jobba innan de har fått ut sin examen. Kanske just för att det är så mycket att göra så det är nästintill omöjligt att lyckas.

    Det förvånar mig inte att folk börjar jobba innan de fått ut sin examen. När man inte klarar av att slutföra studierna på utsatt tid så blir det ofta problem att få fortsatta studiemedel eller så tar CSN-veckorna slut. Det är verkligen inte alla som har råd att fortsätta plugga utan studiemedel.

    Trådstartaren

    Nu har jag haft ett möte med programansvarig och några av lärarna. Vi kom fram till att jag får två av tre av höstens litteraturlistor redan nu så att jag kan läsa i förväg för att få ner tempot. Jag kan också skjuta fram vissa saker i kurserna. I en av delkurserna kommer jag även att kunna utnyttja den pedagogiska stödinsatsen mycket mer, så där löser det sig av sig självt. Programansvarig sa även att jag inte är ensam om det här, utan att de flesta (!) studenterna på programmet inte tar examen på utsatt tid.  Om det ska vara norm så är det ju något fel. Det hade ju varit bättre att förlänga utbildningen med något år, så hade folk sluppit krångel med studieuppehåll, CSN m.m. Alla har inte heller de ekonomiska förutsättningarna för att ta studieuppehåll. Om man har en funktionsnedsättning kan det exempelvis krävas en fullständig utbildning för att ens kunna få ett jobb som fungerar.

    Trådstartaren

    Känner igen den där uppgivenhetskänslan, men att den är förståelig hjälper dig föga framåt. Jag är 100 % säker på att det finns någon för alla, så även för dig. Att det inte verkar så är för att dina negativa tankar kring situationen och bilden av dig själv sätter käppar i hjulet för dig. Skifta fokus och du ska se att både känslan och resultatet förändras. Kanske inte så enkelt, men klarar du det inte på egen hand finns det ju professionell hjälp att tillgå. Å får jag ge dig ett litet tips på vägen, så skulle jag vilja ställa dig en fråga relaterad till att du känner dig oattraktiv. Här kommer den! Vad kan du göra själv för att känna dig attraktiv? Kram & lycka till!

    Jag känner mig attraktiv inför män, men inte inför andra kvinnor. Från början kände jag mig attraktiv inför både män och kvinnor, men den känslan upphörde när jag märkte att kvinnor sällan visade intresse för mig och att de kvinnor jag blev intresserad av visade sig vara heterosexuella. Till slut började jag dra mig för att visa intresse av rädsla för att bli avvisad.

    Det jag gör för att känna mig attraktiv är att vara mig själv och vårda såväl mitt yttre som mitt inre. Många män blir intresserade av mig och i tonåren var jag populär bland killar, men däremot har jag alltid haft sjukt svårt att träffa kvinnor. Alldeles nyligen nätdejtade jag en kvinna, vilket är det närmaste jag kommit ett ömsesidigt intresse, men tyvärr meddelade hon efter kort tid att hon bestämt sig för att gå vidare med en annan person. 😞 Jag blev besviken, men samtidigt var det inte konstigt att hon dissade mig för hon berättade att hon vill ha barn och jag var tydlig med att det vill inte jag. Jag vill leva barnfritt, men har gärna många djur.

    Jag har tagit upp det här problemet med de samtalskontakter jag haft, men de har inte gett mig några andra tips än att gå på pride och prova nätdejting, och det har jag gjort under många år. Ingen har kunnat komma med något nytt. Dock har jag på sistone hittat en relativt stor tröst i en tråd på ett annat forum där många homosexuella kvinnor skrev om sina svårigheter att träffa en partner. Flera hade, precis som jag, nästan gett upp. Jag har alltid trott att jag varit ensam i världen om att aldrig lyckas träffa en partner, men tydligen finns det jättemånga andra som har samma problem. Det är helt enkelt inte så lätt att hitta en kärleksrelation som homosexuell. Vi är i kraftig minoritet och det är ju inte heller så att man blir intresserad av någon bara för att den personen också är homosexuell. Man måste ju ha känslor för varandra och vilja leva någorlunda samma liv. Jag vill exempelvis inte ha barn, och då vill jag leva tillsammans med någon som inte heller vill ha det. Det är helt enkelt inte så lätt att hitta någon som det ”stämmer” med, och så verkar det vara för många homosexuella. :/ Jag önskar att vi vore fler! Då skulle det säkert vara lättare.

    Trådstartaren

    Oj det är inte min åsikt. Jag kan tänka mig att läsa flashbacktrådar har läst många kloka saker där även om det såklart även finns rötägg, men dom brukar stängas av. Det är väldigt högt i tak, vilket kan störa många, men det avskräcker inte mig, särskilt inte om det är ämnen jag vill veta mer om. Jag läser bara trådar som intresserar mig.Jag håller inte heller med om att familjeliv endast vänder sig till folk med barn. Jag har läst och själv skrivit om allt från problem med relationer och psykisk ohälsa till tips om hur man kan lyckas med kakbak/olika recepttips. Men att hitta nya vänner är inte forumens syfte, utan att ta del av andras upplevelser eller ge/få tips och råd. Go friendly har jag hört talas om så den kan jag absolut prova. Tack. Får se om jag orkar visa mig i facebook igen. Just nu har jag svårt att visa upp mig där alla kan se mig. Jag är oxå kräsen på sätt och vis. Jag vill att man ska ha ett flyt i samtalen och att man kan prata om högt och lågt och skratta tillsammans. jag upplever att många är väldigt fyrkantiga. Jag gillar människor som tänker brett och reflekterar. jag vill få nya perspektiv och insikter. Annars tröttnar jag snabbt. Förutom det vill jag kunna berätta om psykisk ohälsa och att jag är långtidssjukskriven. Det kräver en del kunskap eller ödmjukhet av dom man pratar med. Det har hänt flera ggr att folk inte förstått varför. Dom har fått för sig att det måste märkas på något särskilt sätt att man är såpass sjuk att man inte kan jobba. Och jag beter mig oftast normalt. Särskilt om man bara träffar mig några timmar i taget. Det är få människor som förstår att oförmåga att jobba inte behöver märkas utåt. Dom undrar vad jag gör hela dagarna… Dom verkar känna sig obekväma med mig. Det funkar sällan om det är en så stor diskrepans i livsstil, som det ofta blir när man träffar yrkesarbetande. Det krävs isåf att personen är ganska insiktsfull. Men dom flesta tänker väldigt lika! Jag har sökt mig till föreningar och grupper där man kan finna människor med sjukpension och liknande. Jag känner inte att det är rätt folk där heller. Har aldrig klickat med någon på såna ställen. Det är jätteknepigt för mig. 🙁

    Vad bra att du ändå verkar ha en positiv upplevelse av de forum du provat. Synd att du inte hittat någon vän där, men som du skriver så är det väl inte i första hand det de är till för.

    Kul att du kan tänka dig att prova GoFrendly! 🙂 Jag tror absolut att du kan hitta någon där. Jag kom också att tänka på att jag sett att det finns en sajt som heter Bryt Ensamheten och som är till för människor som känner sig väldigt ensamma.

    Det låter som om du vet vad du söker hos en vän och det är ju positivt! Jag tror att det är lättare att få kontakt med personer som söker samma sak – och som accepterar en för den man är – om man är tydlig med det. Om du blir medlem på exempelvis GoFrendly så kan du ju skriva att du söker människor som liksom du tycker om att reflektera och att du har erfarenhet av psykisk ohälsa. Då sållar du bort dem som söker något ytligare och som kanske inte har så stor förståelse för psykisk ohälsa. På så vis slipper du bli besviken.

    Trådstartaren

    Tyvärr handlar det inte om varken planeringssvårigheter eller dåligt självförtroende, utan om att jag blir sjuk av tempot. Jag har haft exakt samma problem i arbetslivet, även i jobb där andra planerat allting åt mig. När jag måste hålla ett högt tempo – eller skynda mig – måste jag överanstränga mig något fruktansvärt. Jag har haft jobb där jag knappt behövt tänka själv, men där jag p.g.a. tempot blivit så sjuk att jag drabbats av utmattningssyndrom. Jag har fått hjälp att se över min studieplanering, men det konstaterades snabbt att det inte var något fel på den (snarare tvärtom) men den var ju anpassad efter någon som tål stress och orkar med ett högt tempo. En planering gjord efter mina egna behov är oförenlig med de tidsramar som finns. Jag får alltså totalt ignorera mina behov och hålla mig till en planering anpassad efter majoritetsnormen, vilket gör att jag kommer att gå sönder till slut. 🙁

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 536 totalt)
0