Skapade svar

Visar 12 inlägg - 85 till 96 (av 100 totalt)
0
  • Jag tror att jag fattar vad du menar. Att inte kunna förstå sig själv.

     

    Jag har tittat mycket på en tjej på youtube som har en kanal som heter “how to adhd” hon förklara alla bra saker med adhd och även tips hur man kan hantera de jobbiga sakerna.

     

    Habiliteringen jobbar inte med adhd.

     

    som svar på: Sömnproblem
    Trådstartaren

    Jag har behandling för min astma men ska kolla upp det. Snarkar som en tok men har provat om jag har sömnapne men hade inte det. Har provat att använda sån andningsmaskin men jag kunde inte lära mig att  att sova med den

     

    Jag tycker verkligen att jag gjort allt för att kunna sova.

     

    Vad krävs mer?

    Trådstartaren

    Jag svälter mig aldrig. Utan det blir bara banans med känslorna och då klara jag inte av att kontrollera mig.

     

    Eller det är en sjukdom så det handlar inte om kontroll utan sjukdomen tar sig i uttryck att jag äter eftersom jag inte vill känna.

     

    Önskar så att det gick att bli frisk ifrån detta helvete.

     

    Jag tror att det finns flera olika typer av hetsätning. Det viktigaste är att man inte slår på sig själv för att man har sjukdomen idag när jag mår lite bättre kan jag tänka då med när jag mår dåligt går det inte.

     

    Hoppas att du får hjälp med din ätstörning.

     

    Kram. 🎈

    Trådstartaren

    Idag blev det ännu värre. Hatar känsla av maktlös över att inte kunna kontrollera mitt liv . Jag vill inte mer.

    Trådstartaren

    Jag har jobbat så extremt mycket med mig själv men känner att det inte betalar sig så bra som jag vill. Jag hatar att behöva nöjda mig med ett halvdant liv. Jag kräver inte att livet ska vara perfekt men något av all min arbetsinsats borde ju ge en märkbar effekt .

    Nej mitt liv är skit och inget att ha.

    Hej alla fina medmänniskor. Hur gör ni när er ångest bara vägrar låta er vara ifred? Jag kan jaga upp mig själv så till den milda grad att jag nära på vill ta mitt eget liv – allt över att jag låter tankarna skena och tror det allra värsta om allting precis hela tiden. Jag har begått misstag men jag har gjort vad jag kan för att acceptera, plåstra om de som blev lidande och be om förlåtelse. Min familj mår bra, min relation är bra och livet fortsätter och är bättre än någonsin men jag slås ner av mig själv mer eller mindre varje dag. Oftast hjälper det att med lite jävlar anamma och stålnäve tänka bort det och fokusera på något annat men det är så otroligt tröttsamt. Jag går till psykolog, äter inga mediciner (förutom Atarax 25mg x 2 vid behov) och försöker hålla mig själv sysselsatt så gott jag kan – men det här kör fan slut på mig. Det känns som att jag väntar in en katastrof på något vis och hela tiden gör mig beredd på det värsta tänkbara på alla möjliga sätt. Jag vet rent logiskt att det är min ångest som spökar men det har hållit på så jävla länge nu att jag börjar tappa fokus på en framtid där jag faktiskt kan och förtjänar att vara lycklig… Hur gör ni? Jag behöver hjälp…

     

    Jag har också ångest från helvetet. Och jag har försökt med allt. Jag vet att jag mår bra av att göra något utanför hemmet. Så i somras bedömde jag mug för att göra något utför hemmet varje dag och boka in det så jag måste ringa återbud. Då kommer jag iväg även om det är jobbigt. Det har successivt gjort att ångest får mindre plats. Men alla är olika.

     

    Kram och lycka till med kampen.

    som svar på: När får jag ge upp?
    Trådstartaren

    Ja det är skitsvårt att ta för sig, speciellt när man ska klara allting själv. Men jag menar vi som har samlats här, på denna sidan, vet ju hur svårt det är och därför kan vi hitta strategier tillsammans. Vi är många som mår dåligt. Men tillsammmans kan vi bli starka. Arbetsnarkoman alltså? Vad jobbar du med om jag får fråga? Jag är precis tvärtom, får tvinga mig att gå till jobbet varje dag.

     

    Jag har haft ett mycket kul jobb med stor frihet att göra saker som jag tycker är viktigt.

     

    Det blir väl skillnad om man tycker om jobbet eller inte.

    Men jag har faktiskt saknat att ha ett liv förutom jobbet. Det kanske du har haft.

     

    Jag har jättemånga idéer över vad som saknas.

    Tex så är det bra att röra på sig

    Men att starta upp med det när man mår dåligt är inte lätt. Man kanske drar dig för att umgås med mycket människor och speciellt människor man inte känner.

    Det borde finnas grupp som inte är så stora där man kan få prova på olika aktiviteter.

    Och set borde definitivt finns stavgångsgrupper/promenad grupp flera gånger i veckan. Dit skulle man kunna komma från primärvården el psykiatrin eller på eget initiativ. Säg att man får gå 20 ggr. Däreftet kan det finnas vägar för att börja inom det vanliga utbudet som finns på orten där man bor. Och man kanske har lärt känna någon som man kan gå med till och med.

    Vattengympa borde också finnas. Speciellt om man är övervikt och har fysiska problem.

    Sen borde det finnas grupp en Mindfulness och meditation och medveten andning.

    Och det ska vara enkelt att vara med.

    Har du några idéer?

     

    som svar på: När får jag ge upp?
    Trådstartaren

    Jag kan hålla med dig om att vi visar mycket fasad och yta. Och att riktiga möten behövs.

     

    Men det är ju svårt när man inte mår bra att ta sig för och skapa de nya vanor och träffa nya människor.

     

    Att leva ett liv med all den smärta som verkar ingå är inte lätt. Men att år efter år må dåligt gör ju att livet krymper mer och mer. Det jag förr gjorde på en vecka tar nu kanske en månad och jag orkar inte med.

    Jag vill helst inte definera om mig har alltid haft som ideal arbetsnarkoman vilket jag vet inte är sunt men jag har inte haft så mycket annat i livet. Nu kanske jag blir tvungen  att hitta något nytt med vill helst inte.

     

     

    som svar på: När får jag ge upp?
    Trådstartaren

    Hej

     

    Nej tyvärr I en annan del av Sverige. Hur tror du att vi kan hjälpa varandra?

    Det är väl tyvärr depressionens ansikte att lägga sig som ett lock mot världen och allt runt en. Det viktigaste är att inte bli själv med sina funderingar. Det blir blir lätt cirkel resonemang och jag vet att jag inte tänker klart.

    Ta hjälp av någon. Det kan ibland hjälpa till prata med någon på mind.

     

    som svar på: Att ha gips på själen
    Trådstartaren

    Tack! Jag har börjat få tillbaka min hjärna efter att sjukdomen har kidnappat den. Det blixtrar till ibland och så fungerar den. Jag känner mig som en lampa genom en koppling där det är glapp någonstans och rukar man på en del blir någon annan del lös. Jag hoppas att jag en dag får ordning på min hjärna och att jag igen kan ha glädje av den.

    Jag skulle råda dig att inte äta oxascand någon längre tid. Det är så att toleransen kommer rätt snabbt. Pratade med läkare om att få samtalsterapi då kanske du kan få hjälp med att reda ut vad det är som orsakar panikångesten. Det låter lite som att du kanske är på väg att bli utmattad.

    Om du jobbar kanske du kan få hjälp av företagshälsovård.

    Skickat en stor kram 💕.

     

Visar 12 inlägg - 85 till 96 (av 100 totalt)
0