[Purple Jyrohy]

Ångesten karaktär har förskjutits

mot en totalt trötthet eller ett speedat tillstånd men förbril aktivitet

När ångesten blir till andningssvårigheter som däckar mig

nör rastlöshet mal o mal

när det inte går att varva ner eftersom jag ör rädd att krascha

Nör kroppen strejkar och den vägrar att vara med

 

 

 

[Purple Jyrohy]

Hoppets upplösning

Tron på livet är helt dränkt I distraktionens dimma

Dimman som tog över mitt liv

Och som det inte går att se något slut på

Önskar hett att slutet fanns här nu

Och att jag får frid och rofyllt kan få somna in.

[Purple Jyrohy]

Eggen nöter ner mig in på bara benen

Eggen hugger och skär

Den är skarpslipad och sågtandad

Den river djupt i min själ

Att orka stå emot

Att hantera med distraktionens hjälp

När livet krymper till enbart distraktionens dimma

Och man aldrig för en sekund får leva

Livet står på ständig paus

Medans svärdets egg ristar djupt i min själ.

Livets flämtande låga är på väg att blåsas ut för gott……

 

[Purple Jyrohy]

Livet vassa hörn nötter ner mig

Allt ställa på ända

Livet blir ovisst och konstigt

Orkar inte kämpa mer

Orkar inte vänta på att livet ska få börja

Önskar hett att det var slut att det fanns ett accepterat slut på mardrömmen

Det är aldrig nog aldrig tillröckligt

Alltid är det fel på något

Jag duger inte

Jag är fel

Man säger ofta att jag inte förstår

Och det är ok att sätta sig på mig

Mitt ord är inte värt något

Hatar hatar hatar

[Purple Jyrohy]

Anonym skrev:

Det är en filosofisk fråga, tycker man borde prata om det mer. Reflexen blir alltid att säga att alla kan må bra i livet men ibland blir det inte så. Många lever med extrem ångest och smärta som inga mediciner kan ta bort. Det är ingen naturlag att alla kan må såpass bra för att orka med livet. Man brukar säga är att man ska leva för att anhöriga kommer bli ledsna, förstörda för livet osv. Men jag har faktiskt sett anhöriga som kommit närmare varandra och fått en ny livsgnista och hittat nya saker i livet, som ett uppvaknande, efter en anhörigs död. Men det är tabu att säga. Det kommer ju inte direkt såklart, utan det är ju en lång sorgeprocess. Jag har själv inga anhöriga förutom min pojkvän så jag kan ofta känna att det kommer bli läge för mig så fort det tar slut mellan oss och vi kommer ifrån varandra. Men det är andra saker som gör att jag inte vill ta risken. Jag har nämligen sett så många misslyckade suicidförsök, och det handlar om ”idiotsäkra” metoder som ändå gått fel och där personen fått lida ännu mer i livet än innan försöket. Det tål att tänka på.

 

Jo visst kan det gå fel. Men om man läst på lite så vet man vad ska göra.

 

Idag mår jag ännu sämre migrän ger sig inte. Trots nya mediciner. Hatar verkligen mig själv och mitt liv.

[Purple Jyrohy]

Tack. Det är sorgligt riktigt riktigt sorgligt.

[Purple Jyrohy]

Döden väntrum

Sakta kryper den hänsynslöst närmare

Det oundvikliga slutet för livet

Slutet som vi alla en dag ska till

Slutet som när det kommer I förtid känns grymt och orättvist

När livet inte längre är ett val utan det är oundvikligt slut

Märklig tomhet infinner sig

Sorlig av en tidigare försvunnen vän

Som “dog”  för många år sedan

Sorgen över att aldrig ha kunnat vara i ömsesidigt relation

Att sakna en liten tjej med bruna flätor och gula band

 

[Purple Jyrohy]

Lergian är tyvärr dåligt sätt att försöka ta livet av sig med. Jag tycker definitivt att du ska söka hjälp. Ring psykakuten eller mottagningen. Och berätta om fin impuls.

 

Stor kram 💕

[Purple Jyrohy]

Sista sucken

Sista sucken är tagen

Det rinner ut ur mitt liv

Nu är all vägar testade det finns inget mer att pröva

Jag har har gett upp om livet

Jag orkar inte mer

Alla bara glider undan och vet mig vädra min skit

Men när de fintar undan mig och sägar att någon annan ska hjälpa mig hjälp som inte existerar.

Jag som människa ska ha skyldighet att leva oavsett vilket lidande jag utsätts för. Hade jag varit ett djur hade det varit barmhärtighet att låta mig somna in.

 

Jag ska acceptera och lida alla helvetes kval.

[Purple Jyrohy]

Åter upplever mitt inre kaos ön en gång.. Maktlöshetens avgrund

Dissonansen inom mig med olösbara problem.

Att jag är en oregelbunden månghörming i ett formjutet pussel gör att jag skyffla runt utan att passa in. Och när det aldrig klickar får jag aldrig häjlp.

Även idag blev det acceptera svängen att ge upp och bara acceptera helvetets alla plågor. Kanske kan vara möjligt men ett problem men inte när de är dom ekon i en bergsdal där det aldrig blir tyst.

Jag vänder utoch in på mig i sökandet efter hjälp. När får jag ge upp? Accepterar jag ger jag upp.

 

Hatar mig själv att mina sjukdomar och svårigheter.

Jag vill ha ett nytt liv.

[Purple Jyrohy]

Hej

Har tyvärr inte råd med det har inget jobb.

 

[Purple Jyrohy]

Haft två veckor med riktigt bra sömn men i onsdags började helvete om igen.

Blir tokig på dessa sömnproblem.