Hem > Forum > Ångest > Drömlös

Drömlös

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Trådstartaren

    Om ångesten river i ditt inre själen har igen ro

    Sömnen dig gäckar den hånskrattar dig rakt i ansiktet

    Staffande tankar ekar i huvudet

    Hård dömande tankar

    Värdelös klingar och ekar och skriks der

    Värdelös

    Livslös

    Drömlös

    Fler borde skriva dikter här.  Tack för att du delar! Många känner nog igen sig …

    kram

    Trådstartaren

    Fler borde skriva dikter här. Tack för att du delar! Många känner nog igen sig … kram

    hej tack för dina ord.

    Trådstartaren

    Hög I huvudet av energi brist

    Det gungar och illamående liksom slår som vågor inuti

    Inuti ekar det tomt

    Det värker och molar

    Det är

    Och det var

    Fladdradet inuti är stort

    Att stå ut och att våga

    Det skärande känslan växer som naglar på en griffeltavla

    Tjutet skär inuti.

    Trådstartaren

    Det gungar inuti

    Det river och skär

    Det kokar och sjuder

    Det bubblar och fräser

    Det är olusten som har fått fäste

    Som skapar ångestens grundval

    Den vidriga stinkande ångesten

    Är så trött in i döden trött

    Andra har dödsångest

    Jag har dödslängtan

    Humanism är tydligen att låta människor lida i evighet

    Eftersom som människa ska vi ”acceptera”

    Och tydligt stå ut med allt helvete på jorden.

    Så bra skrivet! Sanna ord…

    Trådstartaren

    Drömlösheten gäckar igen

    Den river och äter upp mitt inre

    Självhatet göds under mörka nattens timmar

    Självhatet gräver djupa skåror i min kropp

    Är jag så misslyckad att jag inte ens kan sova

    Har jag tänkte fel?

     

    Alla terapi former går ut på rannsaka sig själv som ta bort det som är fel.

    Jag är FEL

    Våg efter våg

    Svall efter svall

    Gråten som aldrig tar slut helvetet som aldrig slutar

    HJÄLP

    Trådstartaren

    Det ganger och svider

    Det hettar och gäckar

    Såret i själen vill inte läka men sakta sakta tror jag att det läker

    Är det mot min vilja?

     

    Trådstartaren

    Åter upplever mitt inre kaos ön en gång.. Maktlöshetens avgrund

    Dissonansen inom mig med olösbara problem.

    Att jag är en oregelbunden månghörming i ett formjutet pussel gör att jag skyffla runt utan att passa in. Och när det aldrig klickar får jag aldrig häjlp.

    Även idag blev det acceptera svängen att ge upp och bara acceptera helvetets alla plågor. Kanske kan vara möjligt men ett problem men inte när de är dom ekon i en bergsdal där det aldrig blir tyst.

    Jag vänder utoch in på mig i sökandet efter hjälp. När får jag ge upp? Accepterar jag ger jag upp.

     

    Hatar mig själv att mina sjukdomar och svårigheter.

    Jag vill ha ett nytt liv.

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.