Livet rinner genom fingrarna Det brusar och flyter Jag försöker greppa men det är som spåren i sanden de löses upp Jag försöker att inte bli rädd Att envist säga till Ångest är en normal reaktion Inget som jag behöver bry mig om Men när jag tappar andan Så kommer panik Snälla låt detta vara över hur länge ska mardrömmen fortsätta??
God Onsdags e.m. här på Mind Forumet.
* Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.
* Hör att Du mår jättedåligt och behöver hjälp och undrar om Du har någon form av vårdkontakter så som t.ex. psykolog eller en psykiatrisk sjuksköterska eller läkare som Du ev. pratar med?
* Om Du inte har det så skulle jag rekommendera dig att prova / testa att bli patient hos en Öppenvårdsmottagning, vuxen inom Psykiatrivården i ditt län och hemkommun eller grannkommun.
* Har Du några vänner eller nära vänner som Du kan prata om ditt mående ?
* Har Du några släktingar eller anhöriga som Du kan vända dig till och prata ut, “lufta lungorna” en form av prat-ventil om din hälsa / ditt mående osv?
Om Du vill prata ut med någon så ställer jag upp mer än gärna här på Mind Forumet…
Var rädd om dig och ta hand om dig också…
Kramar…
På återseende…
