Purple Jyrohy
Skapade svar
-
När löven faller då faller även jag
simmar på avgrundens botten
det är mörkt o kallt
kömpar för att gör saker i det vanliga livet
men rasar ner i avgrunden
jag vill skapa ett hållbart liv för mig själv
men nör andnöden återkommer och skör i mitt hjärta då könns hopplösheten grym och obarmhärtig.
det gula huset håller mig ihop jag måste orka skapa ett liv som håller än så lite.
Vilken hemsk situation. Jag googlade lite på hur reglerna ser ut kring vård vid demens.
jag skull prata med en läkare för att få tips på hur du kan lägga upp ett sådant samtal.
Risken finns ju att din pappa inte kommer ihåg vad ni pratar om mellan gångerna.
Jag sökte på tvångsvård och demens det gick tyvärr inte att länka med kopierade en del. Från Lawline.
sammanfattning
Dagens lagar om tvångsomhändertagande kan på sätt och vis anses vara bristfälliga när det gäller personer som lider av demens. För att flytta till ett demensboende krävs det samtycke av den sjuka, vilket i många fall kan vara svårt att få på grund av dess sjukdomstillstånd. En möjlighet är att bli tvångsomhändertagen enligt LPT och då krävs det att demensen har utmynnat i att den dementa har blivit en fara för sig själv eller andra, eller lider av psykosliknande hallucinationer. Tyvärr har inte heller en förvaltare rätt att tvångsförflytta en dement till ett särskilt boende, utan det krävs även där samtycke. Däremot kan förvaltaren besluta om hjälp i form av hemtjänst om det är så att demensen inte har gått så pass långt att tvångsomhändertagande enligt LPT är möjligt.Hoppas att det kan ordna sig för dig o din pappa. Det är en mycket jobbig sists .
Ångestens kolsyra bubblar i kroppen
ett viktigt möte imorgon eller idag har eftersom ångest väckte mig 2,44
blir en tuff dag
och hoppas att det blir ett bra besked
Det var en bra fråga, jag känner att det jag gör är ett försök till något meningsfullt men vet inte om jag känner att något är meningsfullt atm. Har sånna overklighets känslor ibland som bara slår till, det är ganska jobbigt hoppas allting blir bättre med dig osså. Jag tror på det mesta jag utför och gör men inte allt.
hej på dig låter som du skulle behöva hjälp med ditt mående. Det brukar finns en studenthälsa som man kan vända sig till.
kram
Framtid = ålderdom
Att våga se en framtid har länge varit omöjligt
får se spår men de handlar alltid om ålderdom
vill framför allt inte bli gammal
min redan sargade lätt handikappad kropp kommer inte att fixa ålderdomen väl.
min kropp är inte min utan dör bor sjukdomar
det är inte jag som styr
har gett upp på att försöka förstå eller åtgärda
mitt jag får inte plats
konstigt om man då ibland inte vill finns mer……
Jag känner precis likadant, att må psykiskt dåligt är en kamp på alla håll. Det finns inte mycket hjälp att få av vården och många läkare tänker att det bara är att skriva ut antidepressiva så är det bra, sen skylls allt på att man mår psykiskt dåligt och man kan heller inte få hjälp för andra besvär. Jag tror det kan handla om vem man möter och deras kunskap. Att leva såhär är inte värdigt, att leva såhär i ett samhälle som Sverige är inte rimligt, men det står så mycket sämre till med vården här än vad de flesta kan ana, vi som mår dåligt vi märker oftast hur det är och att då behöva kämpa för att få hjälp är fan inte klokt. Det känns som att man måste veta själv vad för hjälp man behöver. Jag förstår vad du menar och jag önskar att vi som mår dåligt kunde samla ihop oss och kräva bättre vård, men få orkar av förståeliga skäl, vi mår inte bra.
hej tack för ditt svar.
en gemensam patient organisation vore nog susen idag finns några få för olika diagnoser men det finns flera gemensamma frågor som vore viktiga att driva. Att det forskas mer kring mediciner vore prioritet nr1. De är ett stort problem inom området tycker jag. Hade andra mediciner gett den mängden biverkningar hade de aldrig kunnat få tillstånd att ges.
sen att man behöver bättre omhändertagande i samhället det måste bara mycket lättare att få typ en verksamhet som foundänhuset även på mindre orter i samhället. Google det jag har sökt efter något sånt men det finns inte där jag bor. Isolering blir ett problem i sig.
och sen borde det ges mer hjälp med den viktiga motionen att ta tag i det när man väl mår dåligt är väldigt svårt. Hälsogrupper vore inte så svårt att ordna.
vad tycker du?
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Är också i en period med mycket ångest och mörka tankar. Varför är jag här? Vad är meningen med det här? Jag vet inte! Även om jag vet att känslan brukar ge med sig så är det väldigt svårt att se det. Jag lyssnar om du vill prata av dig!
hej tack för ditt svar.
kämpar just nu med att försöka hitta ett sätt att kunna leva så hör för resten av mitt liv. De har börjat antyda att det nog inte går att göra så mycket mer. Det könns som att livet är slut. Jag har redan levt som en 93 åring pensionärer fast jag är i 50 års åldern. Vidrigt jobbigt.Ja det är det . Hoppas att detta aldrig ska behöva drabba någon annan en enda gång.
Åh råden är inte så många men hund har jag fått flera gånger och katt.
idag blev en synnerligen ångest dag orkade precis handla men det tog musten ur mig. Sov efteråt så jag kommer inte att sova i natt .
Får ofta frågan om man kan hjälpa mig men det kan dom ju inte ingen kan göra mig frisk. Jag ska vara detta hemska läge för resten av mitt liv och risken är att det blir lång kanske har jag 30-35 år kvar att leva ett liv som är skit och så tycker dom att det är fel att få självmordstankar. Nör varje vaken sekund går åt till att distrahera sig från smärta psykiskt eller fysiskt. Hatar min kropp.
Brunnens svarta vatten blänker i månens ljus
det lockar och kluckar förföriskt
livets hårda kall verklighet flåsar mig i nacken
minnet sviker verklighets trådar brister
vad har verkligheten varit
och vem är jag
Bränner ljuset igen det fräser och spottar
oron gnager inombords kommer jag att bli bränd ännu en gång
varför utsätter jag mig för besvikelsens skam gång på gång
att tro att det skulle kunna hjälp
när det inte finns någon hjälp
blir rastlös av oro överanstränger mig
och faller handlöst ytterligare än gång
Tyvärr finns det inget hopp om en fantastisk morgon dag för mig . Kommer aldrig att bli frisk så hopplösheten är ett stående tillstånd.
men tack för omtanken.