Hem > Forum > Ångest > Hjälp-känner panik som inte går över

Hjälp-känner panik som inte går över

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Har fått Oxascan mot panikångest – men det hjälper knappt. Vad ska jag göra? Det hugger till i magen hela tiden av rädsla, hjärtat bultar och har svårt att svälja. Känner mig väldigt darrig också. Har hela tiden katastroftankar och ser hur mitt liv går käpprätt åt helvete. Worst case scenario spelar hela tiden upp sig för mitt inre. Men – vet inte varför jag känner så här. Allt ser så hemskt ut. Känner all smärta som existerar i omvärlden och blir panikslagen.

    Mitt självförtroende har sista tiden rasat utför och jag klantar mig på jobbet hela tiden, mer och mer. Min chef undrar varför jag aldrig hinner med mina arbetsuppgifter. Har ganska länge haft en klump i magen. Och jag som brukade tycka om att komma till jobbet.

    Men nu är mitt självfötroende helt borta. Vill ibland göra omvärlden en tjänst genom att ta mitt liv. Gråter hela tiden, känner panik och kan inte tänka logiskt. Glömmer massa saker och kan inte ta till mig ny information. Samtidigt tror jag mig komma ihåg andra saker, men som visar sig att de aldrig hänt.

    och sedan har vi den här skammen över att vara så deprimerad!

    Jag har ingen anledningen att må så här illa. Visst, livet är tufft men jag har ändå varit ganska lyckligt lottad i jämförelse med många andra. Så vad är det för fel på mig??? Orkar inte må så här. Klarar inte av att sköta mitt jobb och vågar inte ens gå dit längre.

    Någon som mått så här och lyckat ta sig ur det? Jag har även ett barn som behöver mig

     

     

     

    Jag skulle råda dig att inte äta oxascand någon längre tid. Det är så att toleransen kommer rätt snabbt. Pratade med läkare om att få samtalsterapi då kanske du kan få hjälp med att reda ut vad det är som orsakar panikångesten. Det låter lite som att du kanske är på väg att bli utmattad.

    Om du jobbar kanske du kan få hjälp av företagshälsovård.

    Skickat en stor kram 💕.

     

    Hej! Jag har haft mycket ångest i livet men numera händer det mer sällan och jag kan mycket lättare stoppa ett anfall. Du beskriver väldigt väl och jag tror många känner igen sig. För det första, du får den här reaktionen som en varning från kroppen: något är jättefel, Gör Nåt! Typ. Men det sista du ska göra är att ge upp på livet. Det känns totalt hopplöst men det finns alltid lösningar. Jag tror du kan öva på att bryta attackerna genom att 1) inte vara rädd för dem 2) ta hand om dej själv när de kommer – som om du vore en liten skrikande bebis – vad behöver jag? lugn? värme? trygghet? nåt att äta? dricka? musik? sova? en kram? ett bad? 3) Distraktion – också som med ett gallskrikande barn – fokusera din uppmärksamhet på något som inte är hotfullt. Själv brukar jag lukta på något (jag är lite parfymnörd).

    OK då får alltså ångestattacker och det känns orimligt. Kroppens signalsystem är inte byggt för vår moderna värld, någon säger något kanske och kroppen börjar svettas och vill slåss eller springa och gömma sej. Det funkar ju inte. Du ska inte skämmas för dina reaktioner, de har en förklaring. Om det finns möjlighet, hitta någon psykolog el liknande du känner dej trygg med. Och om du tycker att dina symptom stämmer med ”utbrändhet” (kan såklart finnas djupare förklaringar, men ändå), vore det nog väldigt bra att dra ner på arbetstid eller sjukskriva sej ett tag. Och att vara tydlig och öppen om detta med arbetsgivaren (om de är vettiga människor).

     

    Sköt om dej!

     

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.