[Olive Pijode]

Har också haft/har samma problem. Det har blivit lite bättre sedan jag fick järntabletter utskrivna, hade tydligen brist på järn. Så ett tips är väl att höra av sig till sjukvården och kolla ifall du har någon näringsbrist eller något annat som kan förklara det.

Ett annat tips är att ge sig själv återhämtning. Kör inte raka vägen in i väggen utan acceptera att du är trött och inte orkar som vanligt just nu.

Förstår att det är skitjobbigt. Hoppas verkligen att du hittar någon förklaring och att det blir bättre för dig snart <3

[Olive Pijode]

Det går nog inte att rå på andras mående tyvärr. Som anhörig får man nog mest försöka att vara där (utan att ta på sig ansvaret för deras mående eller glömma bort sig själv på vägen!).
Förstår att det är svårt.

[Olive Pijode]

Jag har nog tyvärr inga råd att ge men utifrån det du berättar tycker jag inte att du har gjort något fel. Hoppas att du kan ta med dig det iallafall. Och hoppas att det löser sig <3

[Olive Pijode]

I hope you’re in a better place now. Either way, please take care of yourself. Things might seem hopeless and impossible to overcome, but it doesn’t mean that they necessarily will be. It could change and the only way to find out is to give it time.

I really hope you feel better soon <3

[Olive Pijode]

Förstår att det känns tungt. Sitter i en liknande sits med utmattning och ångest. Kan kännas så in i helvete hopplöst ibland. Försöker ändå tänka att saker kan förändras, jag bara vet inte hur eftersom att jag inte är där än. Hoppas att det vänder för dig snart <3

[Olive Pijode]

Beklagar verkligen.
Ta hand om dig.

[Olive Pijode]

• Ta en promenad för att se andra eller nya saker, kanske till något ställe du inte varit förut.
• Gör något gott att äta eller dricka
• Prova att le, även om det känns konstigt – det kan skicka signaler till hjärnan om att du är glad
• Titta på en film
• Dansa fult till bra musik
• Lär dig något nytt
• Lyssna på en bra podd

[Olive Pijode]

Ja, så är det nog. Tror att omställningen kan ha mycket med det att göra också, att det blir sådana kontraster mellan bra och dåligt. Tack för svar!

[Olive Pijode]

Förstår att det känns jobbigt att inte kunna hitta ord för det du upplever. Tycker inte alls att du är patetisk. Det låter som att du inte vill vara ensam i det du upplever men att förtroendet för sjukvården är ganska lågt, stämmer det?

Förvirring kan ju vara på olika sätt. Även om man vet vad man heter, vad man bor osv. så kan det t.ex. kännas som att det är svårt att tänka klart eller tänka färdigt, eller så snurrar tankarna så fort att det känns svårt att få fatt i dem. Ett annat sätt man kan känna sig förvirrad på är att känna att man inte riktigt förstår sin omgivning.

Jag har själv en del dåliga erfarenheter (men också bra) av vården så jag förstår absolut om du känner dig tveksam att vända dig dit, men jag hoppas ändå att du gör det om du mår dåligt. Kanske kan du berätta att du är rädd för att de ska höja eller lägga till en medicin?

[Olive Pijode]

Taskmaster/Bäst i test brukar få mig att skratta. Finns också på SVT play 🙂

[Olive Pijode]

Känner lite lika. Vet inte om det kan vara till någon hjälp, men något som jag har märkt är att också små förändringar kan ge ringar på vattnet. Ibland handlar det inte ens om att ta tag i något utan bara att addera något som gör att tillvaron blir lite lättare. Desto svårare något är desto mindre steg i taget tänker jag.

[Olive Pijode]

Jag tänker att det är precis tvärtom. Att du söker vård och tar hand om ditt mående är tecken på att du tar ansvar som förälder. Jag förstår din oro dock. Det finns ju några stödlinjer man kan höra av sig till (finns en lista på 1177) ifall man behöver prata med någon en stund. De kan däremot inte erbjuda någon behandling eller kontinuerlig kontakt, då är det vården som gäller.

Ta hand om dig!