jag vet inte om jag kommer klara av och orka gå igenom ”the healing process”. Känns som att jag är för skadad för att liksom kunna hjälpas och bli bättre. Jag upplever det som att jag har såååå många kvaliteter i mig som inte är bra, och självmedvetenheten tar död på mig. Att liksom begå misstag och göra fel, reagera på dåliga sätt, hantera konflikter dåligt, hanterar mina känslor dåligt, är fullt medveten om mina mönster och allt jag behöver jobba med för att bli bättre. Men sen känns det ogenomförbart…
-upprepar beteenden jag inte är stolt över
-reagerar på saker fast jag vet att jag inte vill och borde
-söker stöd i andra direkt jag mår dåligt istället för att ta hand om känslan på egen hand
-låter ångesten styra så mycket, har en anxious attachment style.
Det börjar kännas så hopplöst att liksom vara medveten om allt och jag försöker jobba på allt samtidigt för att bli bättre. Men känns så hopplöst. Är så trött på att behöva se mig själv misslyckas… det är så jobbigt att vara medveten om vad man gör och ha en stark vilja till att sluta och förändra det – men sen behöva se sig själv upprepa beteenden om och om igen.
blir orolig och läser endel psykologi och kollar en hel del videos på bland annat youtube. Och jag börjar på riktigt bli rädd att jag kanske är narcissistisk… och det kändes så hopplöst om det är så för då känns det som att det inte finns någon väg ut från helvetet och att jag då borde vara ensam resten av mitt liv. Undvika alla människor för att inte såra någon, eller vara till besvär. Men då vill jag inte leva… orkar inte leva med det.
jag vill inte dö, men inte heller leva. Vet inte vad jag ska ta mig till, känns så hopplöst allt ihop.
