[Olive Pijode]

Vad jobbigt att gå runt med så mycket oro.

Jag tänker att för att något ska bli anmält så behöver du ju ha gjort något brottsligt. Så länge du undviker det så är det ju lugnt. Att sätta gränser kan du göra genom att ex. säga “nej, det vill jag inte”, “såhär vill jag ha det” osv.

Har du någon att prata med om det här? Annars tänker jag att det kanske är läge att vända sig till hälsocentralen eller psykiatrin så att du inte behöver vara ensam med dina tankar.

Ta hand om dig <3

[Olive Pijode]

Försök att sitta lugnt i båten. Skulle det krisa kan du alltid vända dig till soc för försörjningsstöd, så hemlös behöver du inte bli. Det är absolut inget misslyckande att vara sjukskriven. Om du behöver vara sjukskriven är det sjukskriven du ska vara. Den enda frågan är väl hur du läget är just nu. Tror du att du mår så pass bra att du skulle klara av en utbildning? I så fall, hoppa på en utbildning och se hur det går. Skiter det sig får du väl söka sjukersättning då. Om du inte känner dig redo att ta dig an studier, vänd dig till försäkringskassan. Det är ingen skam i att vara sjuk.

Jag vet att det är otroligt stressande att leva i osäkerhet, men ge inte upp innan du har provat alla vägar. Försök att lita till att det kan bli bra. Även om du inte får beviljat från försäkringskassan kan du som sagt alltid vända dig till soc. Ge inte upp, det löser sig <3

[Olive Pijode]

Hmm, vilken svår situation. Det låter ju som att hon haft någon slags osäkerhet sedan tidigare för att reagera så starkt. Jag vet inte vad som är bäst, att vänta och ha lite is i magen eller att sätta sig ner och verkligen prata. Det märks att du älskar henne väldigt mycket.

Skulle det vara hjälpsamt att skriva ner hur du känner? Jag tycker att du gör det jättebra här nämligen och det vore ju fint om hon fick höra det.

[Olive Pijode]

Jag tänker att det bästa du kan göra är att vara ärlig och öppen om varför du gjorde som du gjorde. Hade jag varit din sambo hade det varit en väldig lättnad att dels veta att det inte berodde på mig samt att jag då skulle förstå dig lite bättre.

Alla gör vi tokiga saker ibland. Och visst kan man skämmas enormt men det behöver inte vara en katastrof <3

[Olive Pijode]

Självklart spelar det roll. Det spelar roll för alla du är i kontakt med, till och med på ett sånt här anonymt forum (jo). Det spelar roll för all tid du går miste om i livet, alla saker du har kvar att uppleva och göra. Det spelar roll för föräldrar och vänner och deras föräldrar och vänner som ser sina anhöriga må dåligt för att du inte längre är kvar i livet. Det spelar roll för samhället för få saker är så omskakande som när någon tar sitt liv.

Allt går inte att uttrycka i pengar. Lev för livets skull. Ditt liv är värt så mycket mer än en siffra.
Ta hand om dig <3

[Olive Pijode]

Hej, Hufehe! Jag hoppas att det är bra med dig eller åtminstone okej. Från dina tidigare inlägg har jag förstått att du sitter i en ganska jobbig situation. Har du pratat med någon om det? Om inte, (med tanke på att du redan känner att allt är kört), vad har du att förlora? Vi på forumet finns här såklart men det finns nog andra personer, som ex. psykiatrin och soc, som kan göra mycket mer. Kanske kan de komma med en lösning som du inte själv ser just nu.

Hoppas verkligen att du vågar ta hjälp och att du kan berätta precis som det är.
Jag tror på dig <3

[Olive Pijode]

Sitter i samma sits. Det är verkligen jättesvårt.

Jag tänker att en del av lösningen kan vara att fortsätta att utsätta sig för sådana situationer samt att vara uppmärksam på vilka tankar/antaganden man gör. T.ex. om någon uppmärksammar mig på något jag gjort fel så kanske mitt grundantagande är “oj, vilken hemsk och dålig person jag är som inte kunde göra ens det där rätt” eller “nu kommer den där personen hata mig för all framtid” (etc). Då kan det hjälpa att utmana de tankarna. Kanske kan jag då påminna mig om att alla gör misstag ibland, kanske till och med tänka tillbaka på när andra människor gjort misstag utan att det var någon större grej. Sedan kan jag skapa en ny berättelse om det som inträffat: “vilken hjälpsam person som dök upp och berättade att det var lunchstängt” (eller vad det nu än kan vara).

Detsamma gäller i de fall någon är uppenbart arg eller otrevlig. Istället för att tänka att det är något fel hos dig kanske du kan tänka “oj, den där personen har nog en jobbig dag” eller något i den stilen.

Det är verkligen inte lätt att lära om när man lärt sig att ta på sig ansvaret för både sina egna och andras känslor – men jag tror att det går.

[Olive Pijode]

Livet är verkligen inte rättvist! Beroende på om du har några andra symptom eller inte så skulle det ev. kunna vara något hormonellt. Mitt tips är att du vänder dig till hälsocentralen så får de utreda vad det beror på. Här finns lite information om övervikt: https://www.1177.se/sjukdomar–besvar/hormoner/obesitas–fetma-och-overvikt/obesitas–fetma-och-overvikt-hos-vuxna/

[Olive Pijode]

Det låter jobbigt. Växte själv upp i en miljö med mycket fokus på mat och vikt (och givetvis en ätstörning pga detta) så vet hur det kan vara.

Tycker att det är bra att du blir arg! Det betyder att du någonstans ändå vet att den kommentaren är helt fel. Mat är ju till för att ätas tänker jag. Jag tror att du får tänka att felet ligger hos dem och inte hos dig. (Även om det såklart är triggande ändå.)

Kram!

[Olive Pijode]

Jag vet flera som har gått på SSRI under väldigt lång tid. Men det bästa vore nog att du tar upp det med din läkare – de vet nog bäst hur det ser ut för just dig 🙂

[Olive Pijode]

Du verkar ha väldigt negativa tankar om dig själv. Är det någon särskild anledning som gör att du inte känner dig värd att få hjälp? Jag tänker tvärtom att alla förtjänar att få den hjälp de behöver och att alla förtjänar att må bra. Jag tror också att saker visst kan bli bättre även om det inte känns så just nu. Vad skulle behöva ändras i ditt liv för att du ska känna hopp, motivation och glädje? (Jag vet att det är en jättesvår fråga.)

[Olive Pijode]

Fint initiativ!

Saker som hjälpt mig är:
* att vara ute i solen
* promenader
* att rita
* komma ihåg och vara noga med det basala (äta, sova, duscha osv.)
* läsa/lyssna på böcker och poddar
* lyssna på peppig musik och dansa omkring
* fyllt hemmet med massa växter
* äta god mat
* tända doftljus
* smörja in huden med någon doftande body lotion/handkräm
* stretcha, gärna till bra musik
* styrketräna, också till bra musik

Medicin har också hjälpt en hel del. Jag tror också, och jag vet att det är jättesvårt, att det kan vara bra att försöka acceptera att man inte mår bra och göra saker ändå. Det är sååååå lätt att fastna i negativ spiral där man slutar göra saker som potentiellt kan få en att må bättre för att det är svårt att motivera sig själv till det eller för att man tänker att det inte kommer att göra någon skillnad. Men det gör det – om inte till det bättre så åtminstone som en bromskloss som hindrar att saker blir ännu sämre.

Önskar er alla en fin dag 🌞