Ej bekväm kring andra människor

[Azure Qumysu]

Jag har inte haft någon uppmuntrande upväxt, och har byggt upp vanor på att undvika andra om dom visar missnöje, även om de menar väl. Det började som ett sätt att skydda mig själv från familjen, men nu har jag börjat inse att det påverkar hur jag känner mig när jag möter främlingar. Om jag gör ett misstag, och en främling säger till mig, så känner jag mig hemsk efteråt. Om jag råkar gå någonstans och de säger att det är stängt, känner jag mig hemsk efteråt, osv. De är oftast inte elaka, utan säger det för att det måste. Så klart att dom ska säga till om man går in någonstans där det visst var lunchstängt. Eller säga till mig om jag inte såg någon skyllt- vad som helst. Jag tycker det är rätt. Men, tyvärr gör min ptsd det svårt för mig. När jag växte upp så kunde missnöje och misstag skapa mycket stress och bråk hemma. Och ibland hände inget alls. Så, vanorna sitter kvar i mig.
Jag saknar inte självkänsla, jag är inte “blyg” eller rädd för människor överlag, och jag vet att jag inte är kvar där jag växte upp. Jag har inte samma problem med människor jag står nära, eller människor som känns lugna. Trots allt detta så känner jag mig hemsk av främlingar som helt enkelt gör vad de måste.

Finns det något sätt för mig att komma förbi det här? Att bli av med den dåliga känslan av fara?
Och i de få fall när människorna verkligen är elaka, irriterade eller missnöjda.. finns det något jag kan göra för att hantera det mentalt?

[Olive Pijode]

Sitter i samma sits. Det är verkligen jättesvårt.

Jag tänker att en del av lösningen kan vara att fortsätta att utsätta sig för sådana situationer samt att vara uppmärksam på vilka tankar/antaganden man gör. T.ex. om någon uppmärksammar mig på något jag gjort fel så kanske mitt grundantagande är “oj, vilken hemsk och dålig person jag är som inte kunde göra ens det där rätt” eller “nu kommer den där personen hata mig för all framtid” (etc). Då kan det hjälpa att utmana de tankarna. Kanske kan jag då påminna mig om att alla gör misstag ibland, kanske till och med tänka tillbaka på när andra människor gjort misstag utan att det var någon större grej. Sedan kan jag skapa en ny berättelse om det som inträffat: “vilken hjälpsam person som dök upp och berättade att det var lunchstängt” (eller vad det nu än kan vara).

Detsamma gäller i de fall någon är uppenbart arg eller otrevlig. Istället för att tänka att det är något fel hos dig kanske du kan tänka “oj, den där personen har nog en jobbig dag” eller något i den stilen.

Det är verkligen inte lätt att lära om när man lärt sig att ta på sig ansvaret för både sina egna och andras känslor – men jag tror att det går.