Har nyligen fått mitt andra barn. Vilket resulterar i sömnbrist och skav i förhållandet.
jag jobbar natt och sambon är mammaledig.
jag försöker gå upp så tidigt jag kan för att kunna underlätta för sambon gällande matlagning, barnpassning och städning men ändå hittar hon bara felen jag gör och det jag inte hinner. När hon blir riktigt förbannad så slänger hon ut sig elaka kommentarer som att jag är en dålig pappa och partner, att mina barn inte älskar mig etc. innerst inne vet jag att detta är ett resultat av sömnbrist och kanske lite psykisk ohälsa hos sambon. Men dessa kommentarer gnager som fan och allt tjafs inom förhållandet Gör så att jag har kommit till en punkt där jag fått tankar om att avsluta mitt liv.. jag har inte försökt men har en tanke om hur det ska gå till… men varje gång jag tänker på att avsluta det tänker jag på mina barn och börja gråta. Jag behöver hjälp men vet inte vart jag ska vända mig. Vill inte öppna mig offentligt inför någon psykolog, känns som jag riskerar att förlora mina barn då dom kanske anser mig som olämplig vårdnadshavare.
