[Indigo Jytoha]

Alla kläder hänger på mig, jag får köpa nytt och leta i gamla lådor på vinden. Vissa favoriter jag inte haft på länge passar igen. Köpte bikini som kom igår och den sidan hade inte ens kläder i minnstorlek märkte jag när jag provade och dom var för stora men det fanns inga mindre att köpa. Letar på andra ställen. Har två från tidigare år men då vägde jag xx kilo mindre än nu och dom är för små istället. Jag är liksom mitt i, varken smal eller tjock. Jag vill vara smal men förstår inte varför det är så viktigt.

Igår varken borstade jag tänderna eller gjorde inte om min fläta så håret stod överallt och ingen foundation och puder och för stora tights och t-shirts som var lagom eller för små för en månad sen. Huden i ansiktet är grå, blå under ögonen, håret slitet och ögonen helt döda och kroppen vette tusan. En del av mig ser att jag inte längre är tjock men mest av allt vill jag bara ha bort allt fett som sitter på min kropp. Vet liksom inte vad som är normalt, det gör ont att ligga på rygg på yogamattan för att ryggraden sticker ut, jag ser mina revben om jag står helt vanligt, om jag ligger på rygg sticker mina höftben ut rätt så rejält och när jag låg på sidan på lite hårdare underlag skavde höften mot golvet så jag fått ett rejält blåmärke på höftkulan. Vill absolut inte trigga någon men vet verkligen inte om det ska vara så? Är det så alla har det? Vet verkligen inte eftersom jag varit sjuk så länge.

Har det så kämpigt nu får ångest av allt jag äter. Det är liksom tillbaka på ruta 1 som jag kämpat bort från i så många år, förutom att jag än så länge är normalviktig. Är rädd för mig själv.

[Indigo Jytoha]

Jag har GAD men också så mycket annat, anorexi, bipolär, högfungerande autism.

Men det jag tror är GAD är att jag har ångest dygnet runt, hela tiden. Antingen för någon liten detalj eller stort eller så vet jag inte ens varför jag har ångest. Ångest för sånt som andra inte ens lägger märke till och när jag tar upp det förstår ingen varför jag oroar mig. Känner mig ofta illamående och som att jag ska kräkas av ångesten och det har hänt att jag gjort det.

[Indigo Jytoha]

Det är så ofta vården inte fungerar och för oss som behöver den blir det ju jätte svårt, om du orkar kan du kanske kontakta den vårdgivaren som du anser gjort mest fel och bara skriva hur du upplevde deras sätt att hantera det.

Varför erbjuder inte psykiatrin samtal? Det är ju deras jobb tänker jag. Även om dom inte har terapi för just självskadebeteende så borde dom erbjuda någon form av samtal tycker jag, dom kanske fullt så vårdcentralen passar bättre just nu.

Hoppas du får komma igång med samtal och hjälp snart.

[Indigo Jytoha]

Vilken bra plan, det känns lite bättre en liten stund när man klarat något som är så stort för en. Jag behöver fixa här hemma. Lite kaos men tar lite i taget. Har hållit på ett tag. En låda i taget, bokstavligen. Idag lyckades jag yoga för första gången på jääätte länge, jag är ingen yogamänniska egentligen, snarare motsatsen men jag har haft så ont överallt och när jag var klar kändes det lite bättre. 45 minuter stretch yoga.

Nu menar jag inte att du ska just yoga utan bara vara lite snäll mot dig själv. Tända ljus och se på en serie, göra korsord, smycken,virka, läsa, skriva dagbok eller bara skriva av dig allt du har inom dig, läsa, yoga, lyssna på pod, ljudbok eller musik, dansa så fult du kan till en tokig eller glad låt (låter knäppt men det fungerar verkligen)

Sen är det inte alltid fel att be om hjälp, eller be om hjälp flera gånger när man behöver det. Tänker nu om läget är akut,innan du får terapi.  Sen vet jag också med väntetider och hur det är, har köat till ny terapeut på AST sen den andra som slutade i mars förra året, så ja väldigt länge. Har annan hjälp som tur är.

Ta hand om dig

[Indigo Jytoha]

Hej, såg att du skrev för ett tag sen. Hur har det gått? Hur mår du?

[Indigo Jytoha]

Det låter som att du har det jätte jobbigt just nu. Kan du ringa psykakuten igenom? Annars kan man åka dit och rent fysiskt be om hjälp plats. Eller ringa eller chatta med någon stödverksamhet. Finns flera som är lätta att hitta, finns på mind också.

Och skriv här och för dig själv, få ur det dig.

[Indigo Jytoha]

Det låter på beskrivningen att du är rätt ung? Du har lång tid på dig att hitta det livet som får dig att må bäst, vad du ska ha för intressen, hur du ska bo osv. Livet förändras och om man hänger i och följer med livet kommer man själv utvecklas och hantera saker. Psykologerna kanske inte fungerade nu men av dom jag haft är det bara några jag har klickat med så man ska inte ge upp.

Livet är svårt, det håller jag med om. Och önskar jag var bättre på det men det är verkligen inte lätt. Men vi får inte ge upp. Det kommer bli bättre.

[Indigo Jytoha]

Läkarna har manualer och rutiner för att avgöra LPT så helt godtyckligt är det inte. Trots det finns det dom som oftare sätter lpt och dom som gör mindre. Jag var på akuten två dagar i rad,dit tvingad och läkaren skrev ut mig. Dagen efter träffade jag en läkare som la in mig akut med lpt. Men om det känns akut för dig, du verkar väldigt orolig. Vill du ha en inläggning utan lpt på sjukhuset eller hjälp i öppenvården? I vilket läge spelar lpt in i ditt liv?

[Indigo Jytoha]

Tillräckligt för vad? Om du menar att det är tillräckligt för att det är ett problem så är det självklart, det är tillräckligt för att be om hjälp också. LPT vet jag inte, det beror nog på hur helhetsläget är. Utifrån den undersökningen som görs på psykakuten.

[Indigo Jytoha]

Red Papoga skrev:

Önskar att jag inte vore så rädd jämt. Vad räknas som svår psykisk sjukdom?

Det beror bland annat på just hur man mår men också på hur det påverkar ens vardag och livssituation

[Indigo Jytoha]

Red Papoga skrev:

Det är jätte bra att du kom ur en runda iaf. Det är skönt med lite frisk luft. Ibland undrar jag om någon ser igenom och fattat hur kaos jag är på insidan. Jag målade lite Det var längesedan. Hoppas din dag är bra <3<3

Ingen ser mitt inre. Ibland för att jag spelar frisk och ibland för att jag tror det är uppenbart att jag inte mår bra men jag vänder allt inåt och oftast för att jag inte vill visa någon. Men ibland vill man att någon ska förstå. Jag har lättare för att skriva till andra, har sen jag lärde mig läsa och skriva skrivit för att berätta lite om jag inte får ut det. Skriver alltid manus innan samtal med läkare eller vården för att få folk att förstå och att jag har lättare då att läsa innantill.

Vad bra att du målade, toppen!

 

 

[Indigo Jytoha]

Det är ändå rätt ovanligt, dom vill i första hand inte sätta lpt. Jag har varit inne på lpt flera gånger men jag var ganska ovanlig för jag var kvar 3 månader i sträck nästan varje gång. Andra upplever problem med att inte få vård. Läkaren ville måndags att jag ska läggas in men jag sa nej. Har mått så dåligt av mina inläggningar. Men du hittar säkert någon som är där frivilligt som är tacksamma.