Trodde att jag skulle få hjälp del 2

Idag så var jag på öppen pyskiatrin för att prata med psykolog och läkaren angående min mediciner och en Vårdplan. Dem gav mig i princip ingen hjälp. De har nu slussat tillbaka mig till vårdcentralen och att jag bör ha samtalsterapi där då pyskiatrin inte erbjuder detta. Om jag nu ändå skulle bli slussad tillbaka till vårdcentralen varför skulle jag då gå till psykiatrin överhuvudtaget? Dem hade inte läst min journal när jag var där för de visste inte att jag självskadar. När jag berättade detta då erbjöds jag gruppterapi för just självskadandet men inget hum om när detta skulle ske för den typen av terapigrupp finns inte ännu på psykiatrin. Blir galen! Har blivit tillsagd att psykiatrin skull vara Dem som gav mig samtalsterapi men nej nu ska det vara vårdcentralen. Varför kunde jag inte ha fått den informationen inna så att jag hade kunnat ta kontakt med min vårdcentral tidigare? Tycker att det är under all kritik att det ska vara på detta sättet.

[Indigo Jytoha]

Det är så ofta vården inte fungerar och för oss som behöver den blir det ju jätte svårt, om du orkar kan du kanske kontakta den vårdgivaren som du anser gjort mest fel och bara skriva hur du upplevde deras sätt att hantera det.

Varför erbjuder inte psykiatrin samtal? Det är ju deras jobb tänker jag. Även om dom inte har terapi för just självskadebeteende så borde dom erbjuda någon form av samtal tycker jag, dom kanske fullt så vårdcentralen passar bättre just nu.

Hoppas du får komma igång med samtal och hjälp snart.

Ja det trodde jag också att dem gjorde men tydligen så gör inte psykiatrin I den kommun som jag bor i det, vilket jag tycker är väldigt märkligt. Känner ju att jag blev remitterad dit av en anledning för att vårdcentralen inte har den kunskap för att kunna hjälpa mig på bästa sätt så är oerhört besviken att det har blivit på detta sätt. Kommer även att prata med mitt personliga Ombud om detta och se vad vi kan göra åt saken.

[Red Neteki]

Jättetråkigt att höra. Jag har också knappt fått någon hjälp alls från psykiatrin, som snarare stjälpt mer än hjälpt sen jag blev inskriven. 2019 blev jag remitterad och knappt något har hänt sen dess. Fick -nästan- en adhd-utredning… Men som stannade efter social kartläggning då de inte tyckte att det inte fanns tillräckliga indikationer på någon neuropsykiatrisk diagnos… Och det tycker inte jag själv heller! Jag förstod inte ens från början varför jag skulle göra det…

Jag tycker det bara blivit som ytterligare en sak som ger en huvudbry istället för att hjälpa. Jag har inte ens fått samtalsstöd, har en fast vårdkontakt som är kass. Kanske egentligen är tänkt att jag ska få samtalsstöd av henne men hon frågar mest rutinfrågor och om mitt jobb.

Det är hemskt. Jag önskar att jag stannat på vårdcentralen. Fick iallafall prata med en riktig kurator där.

Skickar en virtuell kram och styrka och peppe till er andra som kämpar. Det är fan inte lätt alltså.

Så tråkigt att de inte har hjälpt dig heller. Tycker att det är oerhört sorgligt att vi som verkligen behöver hjälpen inte får den. Min fasta vårdkontakt tycker att jag ett glasklart autism fall (efter ett samtal på 30 min) så ska genomgå det inom snart. Tycker mest att psykiatrin kastar runt en hela tiden utan att faktiskt få något gjort, vilket är väldigt sorgligt.

Styrkekramar till er som också har det svårt.

[Purple Qequmi]

Red Neteki skrev:

Jättetråkigt att höra. Jag har också knappt fått någon hjälp alls från psykiatrin, som snarare stjälpt mer än hjälpt sen jag blev inskriven. 2019 blev jag remitterad och knappt något har hänt sen dess. Fick -nästan- en adhd-utredning… Men som stannade efter social kartläggning då de inte tyckte att det inte fanns tillräckliga indikationer på någon neuropsykiatrisk diagnos… Och det tycker inte jag själv heller! Jag förstod inte ens från början varför jag skulle göra det… Jag tycker det bara blivit som ytterligare en sak som ger en huvudbry istället för att hjälpa. Jag har inte ens fått samtalsstöd, har en fast vårdkontakt som är kass. Kanske egentligen är tänkt att jag ska få samtalsstöd av henne men hon frågar mest rutinfrågor och om mitt jobb. Det är hemskt. Jag önskar att jag stannat på vårdcentralen. Fick iallafall prata med en riktig kurator där. Skickar en virtuell kram och styrka och peppe till er andra som kämpar. Det är fan inte lätt alltså.

Kan du inte återgå till kuratorn på vårdcentralen om det var det som kändes som det fungerade? Är du tvingad att ha kontakt med psykiatrin av någon anledning? Om inte; skit i dem om de ändå inte tillför något annat än huvudbry! Eller är det samma dilemma som för mig, dvs jag är tvungen att ha kontakt med psyk för att få en medicin som bara de får skriva ut? Psykiatrin suger, och jag har endast dem kvar pga att de är enda alternativet för att få min ADHD-medicin. Skulle så gärna vilja slippa ha dem i mitt liv! Spelar ingen roll om man bor i en storstad eller en liten by i Norrland; psykiatrin i HELA Sverige suger och gör en bara deprimerad. (Får mig iaf ett gott skratt emellanåt åt dårarna som jobbar där;)

Min primära kontakt har varit psykiatrin då vårdcentralen där jag bodde innan ansåg att det var den typen av hjälp jag behövde. Min gamla vårdcentral bedömde att mina problem var för stora för att hanteras på vårdcentralen. Så känns just nu bara som jag blir slängd mellan olika mottagningar. Mitt personliga Ombud rekommenderade mig att ha fasta kontakter på båda mottagningarna för att förhindra att jag hamnar mellan stolarna på ett sådant sätt att jag inte får någo hjälp alls.

[Red Neteki]

Purple Qequmi skrev:

Kan du inte återgå till kuratorn på vårdcentralen om det var det som kändes som det fungerade? Är du tvingad att ha kontakt med psykiatrin av någon anledning? Om inte; skit i dem om de ändå inte tillför något annat än huvudbry! Eller är det samma dilemma som för mig, dvs jag är tvungen att ha kontakt med psyk för att få en medicin som bara de får skriva ut? Psykiatrin suger, och jag har endast dem kvar pga att de är enda alternativet för att få min ADHD-medicin. Skulle så gärna vilja slippa ha dem i mitt liv! Spelar ingen roll om man bor i en storstad eller en liten by i Norrland; psykiatrin i HELA Sverige suger och gör en bara deprimerad. (Får mig iaf ett gott skratt emellanåt åt dårarna som jobbar där;)

 

Hej, tack för ditt svar!

Jag måste egentligen inte ha något att göra med psykiatrin. Tar sertralin men det kan ju läkare på vårdcentralen fixa med också. Det är bara så konstigt allt… Man “följer med” bara liksom och hoppas att det ska bli bra. Har inte fattat fören den senaste tiden bara att det är såhär illa, typ.

På vårdcentralen ansåg dem att jag behövde specialisthjälp, och Adhd-frågeställningen var det som gjorde att jag fick remiss. De bedömde liksom att de hade gjort sitt, typ.

En läkare ska ringa mig i maj (asså hör bara vilken sjukt skämt), har hon inget vettigt att komma med då så kommer jag nog sluta med skiten. Men samtidigt känns det läskigt eftersom jag vet att jag verkligen behöver hjälp. Vet bara inte vart fan jag ska få den ifrån. På vårdcentralen här finns det inte resurser heller riktigt… Medicinen hjälper ju en del, men jag vill inte bara symptombehandla – jag vill förstå. Eller åtminstone försöka förstå.

Så skönt att få dela med sig av detta och höra andras upplevelser. Har känt mig så ensam i detta och ingen som inte haft med psykiatrin att göra förstår!

 

[Red Neteki]

Anonym skrev:

Min primära kontakt har varit psykiatrin då vårdcentralen där jag bodde innan ansåg att det var den typen av hjälp jag behövde. Min gamla vårdcentral bedömde att mina problem var för stora för att hanteras på vårdcentralen. Så känns just nu bara som jag blir slängd mellan olika mottagningar. Mitt personliga Ombud rekommenderade mig att ha fasta kontakter på båda mottagningarna för att förhindra att jag hamnar mellan stolarna på ett sådant sätt att jag inte får någo hjälp alls.

Känner igen mig lite i det där. Är rädd för att hamna i en liknande situation. Får se vad läkaren har att komma med i maj.

Ja det är på riktigt att jag sedan i januari stått på kölista för ett telefonsamtal i maj. Men snart är maj här 😊