GAD (generaliserat ångestsyndrom)
-
Hej!
Jag undrar om några här har fått diagnosen GAD och skulle kunna tänka sig att berätta lite för mig om sina symptom och annat?
Jag har GAD men också så mycket annat, anorexi, bipolär, högfungerande autism.
Men det jag tror är GAD är att jag har ångest dygnet runt, hela tiden. Antingen för någon liten detalj eller stort eller så vet jag inte ens varför jag har ångest. Ångest för sånt som andra inte ens lägger märke till och när jag tar upp det förstår ingen varför jag oroar mig. Känner mig ofta illamående och som att jag ska kräkas av ångesten och det har hänt att jag gjort det.
Red Neteki TrådstartarenJag har GAD men också så mycket annat, anorexi, bipolär, högfungerande autism. Men det jag tror är GAD är att jag har ångest dygnet runt, hela tiden. Antingen för någon liten detalj eller stort eller så vet jag inte ens varför jag har ångest. Ångest för sånt som andra inte ens lägger märke till och när jag tar upp det förstår ingen varför jag oroar mig. Känner mig ofta illamående och som att jag ska kräkas av ångesten och det har hänt att jag gjort det.
Tack för ditt svar! Men fyfan vad jobbigt det låter! Har du någon speciell strategi för att hantera det eller göra det mer uthärdligt?
Jag har varit inskriven på psykiatrin sen 2019 men inget har hänt ännu. Fick – nästan- en ADHD-utredning men i den sociala kartläggningen som de gjorde först så tyckte de ändå inte att jag kvalade in för någon neuropsykiatrisk diagnos så det rann ut i sanden… Nu står jag på väntelista för att få tala i telefon med en läkare som jag aldrig träffat, vara pratat med en gång på videolänk, som eventuellt ska tala om för mig att jag har GAD, det var det enda som de kunde tänka på att skulle kunna “passa in” på mig.
Men jag själv är osäker på om det verkligen är den problematiken jag har. Visst, jag har mycket ångest för diverse saker (och folk i min omgivning förstår sällan min oro heller), men det är inte extrem oro och ångest för vad som helst och det är inte heeela tiden så heller, även om det i perioder är väldigt, väldigt jobbigt (minst sagt).
När man läser på internet tycler jag att bilden man får är ganska onyanserad. Så det är därför jag gärna vill höra från personer med GAD.
Har du alltid haft mycket oro och ångest eller är det något som växt fram?
Hej.
Jag hamnade här av en slump då jag googlade på Att leva med gad. Ville försöka hitta bra sidor som min sambo kan läsa om gad.
Jag fick relativt nyligen diagnosen men antagligen haft gad ganska länge. Eller diagnos och diagnos, läkaren jag sist träffade skrev “Generaliserad ångest” i min journal och undrade om jag ville ha medicin/och eller KBT. Har själv förstått att jag haft gad i ett par år tillbaka.
Jag funkar ganska bra i vardagen men det går upp och ner. Min oro byter fokus. Från nåt så banalt att oroa sig över att mina barn skulle bli sjuka (kunde inte sova pga det), till oro över corona, oro över krig, oro över att inte få sova när jag fick barn igen, oro över ekonomin nu när allt i pengaväg rusar.. oro över event jag/vi blivit inbjudna till. Ja listan fortsätter. Har som sagt blivit erbjuden medicinering men vågar inte prova. Har även en stor oro över att bli sjuk. Det jag tycker nästan är jobbigast är att min sambo har svårt att förstå mig. “Försök tänk positivt!” säger han..Ja det är ju inte så enkelt liksom….
Hej. Jag hamnade här av en slump då jag googlade på Att leva med gad. Ville försöka hitta bra sidor som min sambo kan läsa om gad. Jag fick relativt nyligen diagnosen men antagligen haft gad ganska länge. Eller diagnos och diagnos, läkaren jag sist träffade skrev ”Generaliserad ångest” i min journal och undrade om jag ville ha medicin/och eller KBT. Har själv förstått att jag haft gad i ett par år tillbaka. Jag funkar ganska bra i vardagen men det går upp och ner. Min oro byter fokus. Från nåt så banalt att oroa sig över att mina barn skulle bli sjuka (kunde inte sova pga det), till oro över corona, oro över krig, oro över att inte få sova när jag fick barn igen, oro över ekonomin nu när allt i pengaväg rusar.. oro över event jag/vi blivit inbjudna till. Ja listan fortsätter. Har som sagt blivit erbjuden medicinering men vågar inte prova. Har även en stor oro över att bli sjuk. Det jag tycker nästan är jobbigast är att min sambo har svårt att förstå mig. ”Försök tänk positivt!” säger han..Ja det är ju inte så enkelt liksom….
Hej!
Känner igen mig i precis allt du skriver. Har även haft ångest för vissa av de ämnen de skriver som att mina barn har fått någon dödlig sjukdom, pengaroro och även andra “mindre” viktiga saker som har gett mig ångest. Jag har också fått GAD diagnosticerat och det går upp och ner, det är svårt att prata om dessa saker med partner och familj ibland. Familjen förstår inte varför jag oroar mig när jag har det så bra. Jag har gått tidigare på medicin och slutat med det numera men jag tyckte att det hjälpte för min del.
Va skönt att du skriver att du slutat med medicin, jag har fått för mig att det är jättedåligt av mig att inte medicinera. Min sambo tycker jag ska prova men kommer nog inte göra det, så rädd för biverkningar i början eller att jag ska få en annan personlighet. Är rutiner viktiga för dig? För mig är det allt och jag blir helt knäpp när något förändras.
Va skönt att du skriver att du slutat med medicin, jag har fått för mig att det är jättedåligt av mig att inte medicinera. Min sambo tycker jag ska prova men kommer nog inte göra det, så rädd för biverkningar i början eller att jag ska få en annan personlighet. Är rutiner viktiga för dig? För mig är det allt och jag blir helt knäpp när något förändras.
Jag tyckte att medicineringen hjälpte mig att när jag väl fick mina ångestanfall kändes de lite lättare att hantera. För mig är det ofta att jag har förväntningar på hur saker ska ske och när de inte gör det så blir jag ställd och stressar lätt upp mig vilket ger mig ångest. Ångesten för mig kan även dyka upp när jag får för mig att något är fel med något eller någon och oftast är det problem som jag antingen kan göra något åt eller som kräver någon orimlig åtgärd från min sida.
Något som funkat för mig att dämpa ångesten är meditation och mindfullness som hjälper mig att vara lite mer i nuet då oftast mina problem är sådana som ska hända eller sådana som jag inte kan göra något åt.
Jag får inga ångestanfall (fick det förr) utan jag har lite ångest i kroppen hela tiden. Tycker det blir bättre om jag vilar varje dag, dålig sömn triggar igång ångesten. Sen tvingar jag mig att göra sånt som skapar ångest, typ resa bort. Tänker att jag måste göra det, annars kommer jag tillslut inte våga lämna huset. Får ångest över att va ensam hemma också med barnen (3 barn) på kvällstid och nattetid.
Det är bra att du gör så, utmana det som ger en ångest och inte sluta göra saker bara för det. För mig lättar ångesten när jag träffar andra människor och inte isolerar mig alldeles för mycket, har själv två barn och det blir ibland mycket rutin och fokus på barnen såklart.
Hej!
Nu är denna tråden ett halvår gammal men jag svarar ändå.
Jag har GAD och ADHD.
Min GAD går upp och ner. För tillfälligt är det på väg upp igen av en massa kaos runt om i mitt liv. När det är som värst känns det som det brusar i bröstkorgen konstant, tankar går från smått orolig till katastrof. Jag har haft stora problem med katastroftankar förut som jag fått hjälp med i KBT men ibland smyger dom sig på i alla fall.
Jag försökte med Atarax för några år sedan men fick värsta baksmällan av dom. Idag tar jag Lergigan vid behov och dom tycker jag fungerar väldigt bra. Även om det inte tar bort allt tar det bort udden av det och jag kan koppla av lite.
Andas i fyrkant och allt annat skit fungerar överhuvudtaget inte på mig. När min GAD satt igång så är det bara att hantera det på mitt sätt. Oftast försvarar min kropp sig med att sova, så fort det finns möjlighet.
Diskuterar gärna problem, verktyg och allt som tänkas kan.
Hej
Jag har GAD sedan 10 år. Jag får panik och ångest av helt vardagliga saker. Till saken hör att jag är svårt hjärtsjuk och dela av min ryggmärg ligger i kläm. Pga detta har jag ont dygnet runt. Det gör mig väldigt stressad och jag kan få ångest av att vara förstoppad. En del av mina läkemedel orsakar det. Att vara förstoppad ibland är ju egentligen ingen stor grej men för mig är det det. Jag får panik och vet inte var jag ska ta vägen. Jag irrar runt i lägenheten, går ut och går i ren desperation ut och går mitt natten, ibland utan jacka, den glömmer jag i min desperation. Jag kan få ångest av vad jag ser på tv, tex en film. Vissa scener kan framkalla ångest hos mig. En frisk person skulle aldrig reagera som jag kan göra ibland. Får ångest av att det kan vara trång, i en hiss eller dåligt. För ett par år sedan avslutades jag på ångestmottagningen som jag hade gått i flera år. Jag var frisk men så plötsligt för ca 6 månader så kom skiten tillbaks, trots att jag äter medicin mot depression och ångest. Max doser, så det finns inget utrymme för att höja. Jag var på ett akutbesök på en psykmottagning förra veckan och dom skidade en remiss till ångestmottagningen.
’Jag hoppas att du får hjälp med din GAD
Hej
Är det bara jag som inte tycker om att tala med psykolog etc via video? Jag tycker att det är väldigt opersonligt samt att man ska försöka sig på att behärska den tekniken mitt i alltihop. Jag är måhända väldigt dålig på datorer och det tar bort fokuset som man skulle tala om.
Janne
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.