Jag känner också igen mig, i vad ni båda beskriver här. Så känner jag mig just nu, fast jag är på jobbet och kanske gör lite nytta. Men tänker ändå att om jag inte vore här så skulle någon bättre människa vara här och göra saker bättre. Är kanske bra hålla masken så ingen här ser hur jag mår.
Jag har också några vänner men ingen nära vän och fast jag försöker och försöker få en nära vän så blir det så de säger jag är en bra, fin och omtänksam människa så blir vi ändå inte någon nära vän. Önskar och söker ett förhållande igen, men samma sak är det där.
Känner att jag kanske vill för mycket och det gör jag aldrig lyckas, och därför funderar ofta på hur jag kan få slut på detta. Bara inte kommit på tidigare hur, men kanske kanske nu tror jag vet, fast det kanske tar tid också, tyvärr.
Går hos kurator för stunden och även några andra samtal, känns skönt och hjälper mycket i vardagen, men känns delvis ändå som inte kommer hjälpa mig till slut. Känner därför att jag kanske tar tid och plats från andra som både bättre behöver hjälp och som inte tappat livsgnistan.
Jag vet inte, känner som jag har något fel som kanske inte går göra något åt, mer än att ta bort felet helt, mig själv. Kanske blir fel skriva här också, kanske ändå finns lite livsgnista kvar då jag ändå lättar mina tankar och känslor här. Kanske jag ändå vill, men ändå inte för det är så jobbigt. Jag vet inte …
