Yellow Horaka
Skapade svar
-
Javisst, jag skulle väldigt gärna vilja utforska om vi kan bli vänner. Det hade varit så väldigt värdefullt om det hade blivit så. Hade själv tänkt att fråga dig, i något av de inlägg jag gjort här idag, men vågade inte. Dock är det ju så, att precis som de flesta av oss, så har jag samlat på mig en del av slags dåliga egenskaper. Och en sådan är ett mycket dåligt självförtroende. Men kanske att vi kan ta det ganska så långsamt? Sen bor jag tvyärr inte i Sthlm, inte heller i närheten.
Bra att någon av oss frågade, för mig gör inte någon skillnad vem som gjorde det, bra vi kom dithän vi tänkte och skulle vilja så. Jag vågar inte så ofta heller, har inte så bra självförtroende eller självkänsla, men ibland tar jag chansen/risken, fast det ibland kan bli svårt att höra men också som nu känns positivt. Jag är långsam som en snigel oftast, så det passar mig bra. Om det blir något för fort så bara att säga det, kanske jag också frågar, så ja visst vi kan ta det därifrån om du tycker det verkar okej. Vi tar det också härifrån att vi inte bor så nära varandra, det går nog bra också tänker jag. Sen får vi väl se var och hur vi gör för att utveckla/finna vänskap, och kan fundera kring det, om du inte har någon tanke kring det redan. Kan börja skriva här,om det är okej för dig. För övrigt så heter jag Erik, men du behöver inte säga ditt namn, du väljer det själv. Jag ska iväg fixa lite käk så gör en paus här, men kommer snart tillbaka. /Erik
Satt ensam på midsommar igen. Hade ingen att vara med, ingen som ville ha med mig. Så jag satt på min balkong och lyssnade på musik och grät medans jag scrollade igenom alla glada bilder på Facebook med grillning och kubb. Jag har aldrig någon. Hade planer med x:et men efter det tog slut försvann i princip hela mitt sociala liv. Fyller 38 år i augusti. Och är alltid ensam. Och ingen frågade hur det var. Ingen ville ha med mig. Ingen. Jag orkar inte mer
Hur är det? Berätta gärna, mer.
Du har inte gjort något dumt. Fortsätt att skriva!
Tack Azure, då vet jag. Men jag har också full respekt för dig Yellow Byhaje, om du känner så som du skrev. Även om det var lite jobbigt läsa det du skrev, först. Ville väl försöka vara positiv och omtänksam men kanske det är jobbigt för dig någon är sån, just nu. Oavsett så önskar jag det bästa för dig Yellow Byhaje. Om du skulle komma till Stockholm så kan gärna ses, om du skulle vilja. Vill att alla ska någon gång få må bra om man för stunden inte gör det. Så jag tar till mig det som du skrev så som jag uppfattar det är för dig just nu, ingen fara.
Så Azure, om jag får vara din vän så skulle det vara en glädje, och vet jag måste våga fråga för annars kanske inget händer eller man får veta, men vänskap kan bara bli om man båda vill, men någonstans ska det ju börja.
Egentligen är det väl så att jag har ganska så mycket av hopp kvar, att finna en nära vän. Fast ibland ser det ganska så mörkt ut, tycker jag. Och det är väl då också allt tvivel och hopplöshet blir lite väl överväldigande. Men någonstans borde det ju finnas någon att gå ihop med hyggligt. Men, att finna kärleken, det blir nog så mycket svårare det.
Bra att höra du ändå känner hopp, jag gör det också. Men precis som du så känns det hopplöst också i en del mörka/svåra stunder. just nu tror jag igen på det ska kunna finna någon vän, att kunna träffas också. Och jag vill också tro på att jag ska finna kärleken, igen. Jag bor i Stockholm så hoppas få kontakt med någon här som också bor i Stockholm. Men det skulle vara okej med någon som bor relativt nära också. Och om man inte bor så nära så vill är det okej få vänner som går att chatta/ringa med också.
Du ser ju vilka datum vi andra skrivit? Sommaren ÄR HÄR? Eller har du missat det…..🙄 Sen undrar jag om du bara hoppar in på trådar för att försöka få kontakt? Just detta är Detta är en tråd om ensamhet, det är ingen som aktivt letar VÄNNER här tror jag??…Jag bor inte alls i Sthlm pga omständigheterna kan jag heller inte resa ner dit under en lång tid…Så jag är inte anträffbar… Har fullt upp med att försöka ordna upp mitt liv & må bättre…Tack för mig👋🏼
Jo, jag har sett datumet, jag vet att sommaren är här. Jag är ju här också för ensamhet. men jag önskar ju bryta min ensamhet också med att få vänner, men det kanske är fel då. Och jag vill få vänner att träffas. Förlåt om det har uppfattas fel av det jag skrev. Ville inte heller göra något dumt mot dig eller andra, så jag ska inte skriva mer då.
Hej, känner igen mig i det ni skriver, tror på hoppet och kämpar på, ibland fungerar det inte för mig heller. Men skriver för att säga att jag bor i en storstad, och kan tänka mig att ses om någon skulle vilja, men kan också tänkas mig skriva här osv. Hoppas och tror någon/några vill svara. Jag tror jag känner mig trygg att träffas, om det skulle bli så småningom. Jag måste våga. Må väl!
Hej alla, även Yellow Byhaje (om du är kvar eller inte vet jag nu inte), jag förstår er, kämpar också med ensamheten men vill inte ge upp. Håller med det kanske inte är så med “finns någon för alla” men vill ändå kämpa för att få någon vän, gärna någon att träffas, helst irl. Därför jag ändå kommer hit en del. Jag bor i Stockholm och skulle gärna ses om någon här finns här också. Kan också tänka mig skriva här, om det är någon som vill. Jag tror det finns någon/några som vill. Hoppas någon svarar snart. Sommaren kommer snart och vill tro det kan bli något innan dess. Ta hand om er, må väl!
Ja! Det har gått bra för mig. Har tre, fyra nya vänner och ändå är jag född på 50-talet.
Roligt att höra, att det går ganska bra för en del, hoppas fortsätter vara bra och fler kan hitta vänner.
Känner så väl igen mig. Separerade från ett 12-årigt samboskap och har inte så många singelvänner. Upplever att jag inte är önskvärd eftersom jag varit väldigt ledsen och nedstämd efter separationen och uppfattas nog som trist att vara med. Försöker kontakta gamla vänner men det blir någon träff sedan blir det tyst. Ensam med min lilla hund oftast. Vet inte heller hur jag ska träffa nya vänner. Känner att ensamheten bryter ner mig och jag tappar lusten att fråga igen, vill inte få nej till svar.
Tråkigt att höra, men ge inte upp hoppet. Det är långt med 12 år men du har ändå lyckats hålla livet uppe den tiden. Bra du har din hund också, jag tror det gör lite lättare, men förstås inte samma sak som att ha en vän. Var bor du någonstans? Jag bor i Stockholm, är 54 år.
Men, vart bor ni då alla som är ensamma? Jag bor i Västerås iaf …
Hej, jag bor i Stockholm, så inte så långt till Västerås. Tar ju nästan lika långt som att åka inom Stockholm ibland, så det kan vara överkomligt, om båda vill, behöver dock planera för det ska fungera för mig, svårt göra för spontant.
Separerade också från ett mångårigt samboskap, för en del år sedan. Är äldre. Har inga vänner att kontakta överhuvudtaget, eller familj. Har mer eller mindre tappat hoppet att finna någon nära vän. Jag tror liksom inte längre att det är möjligt, ännu mindre kärleken. Vill heller inte ha fler minnen som snurrar runt i huvudet, av minnen från diverse försök, och från avvisningar. Och ja, ensamheten bryter ned en, bit för bit.
Är också i samma situation med separerad för några år sedan, tänker också sådär men försöker hålla hoppet uppe, vill inte ge upp fast det periodvis är så för mig också. kan ju kanske bli vän här, om det skulle vara okej, sen önskar jag såklart man kan ses och då kan bli knepigare om man inte bor nära varandra, vi får väl se om vi börjar såhär. Är samma för mig vad gäller kärleken, men har inte gett upp hoppet där heller, men gör mitt bästa för att kunna träffa någon och mötas på bästa sätt, bara hittar någon som delar samma önskan. Hoppas detta svar gör något.
Känner så väl igen mig. Separerade från ett 12-årigt samboskap och har inte så många singelvänner. Upplever att jag inte är önskvärd eftersom jag varit väldigt ledsen och nedstämd efter separationen och uppfattas nog som trist att vara med. Försöker kontakta gamla vänner men det blir någon träff sedan blir det tyst. Ensam med min lilla hund oftast. Vet inte heller hur jag ska träffa nya vänner. Känner att ensamheten bryter ner mig och jag tappar lusten att fråga igen, vill inte få nej till svar.
Vill du så kanske vi kan bli vänner, jag är nog också lite trist (tror jag), jag bor i Stockholm, är 54 år. Hur med dig?