Jag kan känna igen mig i den där förödande ensamhetskänslan. Man går så lätt vilse i sina tankar, och allt bara växer och förvrids. Finns det någon i din närhet du kan försöka prata med? Man behöver prata mycket när man varit med om en separation. Annars, ring till vårdcentralen och be om en kuratorstid. Kyrkan har även diakoner man kan prata med. Bra att du skriver här med. Viktigast av allt, håll inte allt själv, vi är människor alla och behöver dela och stötta varandra.
