Skapade svar

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 34 totalt)
0
  • O.Mojole Tack för svar <3
    Det är ofta som jag får den frågan, men jag ser det inte som att jag har höga krav tvärt om har kraven på mig själv att få bra betyg osv blivit mindre.gör det minsta som behövs för att bli godkänd. Om jag skulle göra mina uppgifter mycket tidigare så skulle det inte bli stressigt jag vet ju det, men jag lyckas inte få mig till att göra dom om det inte är i stress och adrenalin av att jag stängt av skadat mig psykiskt eller fysiskt det är då jag kan stänga av att jag inte orkar och bara måste göra!!

    Jag tycker först att volontärerna är godhjärtade och modiga som gör så gott dom kan<3
    men jag håller med om att mer utbildade på just självmordslinjen skulle vara bra,jag har själv inte ringt dit. jag har blivit hjälpt av 1177 och tycker de var kunniga lyssnat och gett bra råd och information.

    Vad jätte fint att du fick ett bra samtal och att du skriver om det:)
    För mig är det också enklare med skrivna ord också Tacksam för dessa fina volentärer<3

    Hej:) Jag har läst det du skriver! Jag är inte i din sitvation så kan inte säga att jag förstår dig helt men jag förstår att det är jobbiga kännslor och tankar som du har. Jag har distans studier igen och det känns inte som jag får tycka så men det känns endå bra för mig att inte behöva ta sig till skolan,men mest för att den är flera timar bort och jag är så trött på morgonen. Läraren vill att vi ska ha på kamera men endel dagar vill jag värkligen inte det. Jag ser så trött ut tycker jag men så ser jag också att mina klasskompisar ser minst lika trötta ut. Det är väldig lätt att man ser väldigt mycket hårdare på sig själv än på andra. Jag brukar försöka tänka att, skulle jag tänka/säga den här tanken om en annan person? Oftast inte. Så varför tänka/säga den till mig själv.. <3
    Jag hoppas att du kan bli mer snäll och accepterande mot dig själv och ta små små steg i taget. Om du kommer till skolan bara någon timme till en början och sen går hem så är det endå ett steg. Eller att du säger ett snällt ord om dig själv. Hoppas bästa för dig!

    Tror jag typ missförstod dig. Du blir inte arg på dig själv.?

    Du blir arg tex när andra personer behandlar dig dåligt och du tycker det är orätt?
    Det är orätt och orättvist det som händer .och det du kan göra för att få det att stoppa försök tänka hur du kan göra det. Det som inte går ändra på eller iaf inte snabbt så kanske försök att tänka att du inte vill lägga din energi på det. Förlåt för missförstånd. Hoppas dig bästa!

    Jag har många såna tankar..jag brukar överanalysera mig själv och ofta anklaga mig själv för att gjort fel och bli arg på mig själv. Men jag brukar tänka att -skulle jag tänka så och bli arg på annan person som gjorde det jag gjort?eller bli arg på någon anan om den var i min sitvation? Svaret är oftast nej.
    Jag ser att jag är mer accepterande till andra personer så jag försöker tänka och vara mot mig som jag tänker och är mot andra.

    som svar på: Mobil
    Trådstartaren

    Jo nattperson jag vet inte men en del nätter blir bara aldrig ro.
    Det går mer och mer upp för mig att mobilen blir något som jag mer och mer söker att distragera mina kännslor med som jag inte kan lägga ifrån mig, det är inte alltid och kunde vara än värre men det är ett problem och inte det är inte kul:/ men det är typ som allt annat jaja det blir bra..

    som svar på: Komplex ptsd

    Ett problem med dissociation (i alla fall för mig) är att jag ofta får inadekvata känslor för vad verkligen egentligen kräver. Jag triggas av saker som inte jag nödvändigtvis skulle behöva reagera så starkt på. Det händer ändå. Jag hamnar i ångestens träsk. Fast jag lär mig steg för steg vad jag reagerar på och hur reaktionen blir. Med god hjälp av en fantastisk psykolog med erfarenhet av EMDR gör vi övningar som stärker min person.

    Känner igen mig i det som skrivs speciellt detta med att triggas av saker som jag inte i vanliga fall skulle reagera på men vid dessa känsliga stadier/perioder (vad jag kallar jag vet inte) så reagerar mina kännslor och tankar går basark! I de sitvation jag försöker att vara som en förälder till ett litet barn och jag är som både barn och förälder till mig själv. Barnet som försöker vara förälder och föräldern som är som ett barn. Men jag är endå mycket glad för när den förälderjaget kan hjälpa ta ner kaoset.

    För mig är det olika hur jag kommer förbi igenom sådana dagar.  Mest tror jag uppmärksammar att  Ok just nu känner så, men utan att gå djupare i det bara låta det vara så. Sen fokuserar jag på något som jag har att göra och sätter mig in i det. Kännslan kan vara kvar och vilja hindra förstås och inbland går det inte göra saker men jag påminner mig om när det har gått att jag haft ångest kännslan, uppmärksammat den  men gått över den till att fokusera på annat.

    En del gånger har jag kommit över den på ett mycket konstigt sätt. Jag har tänkt på kännslans motsatts och spelat hur det skulle kännas om jag var glad och lugn och spelat det som om jag var en skådespelare, jag känner mig falsk till en början men sen är det som om det vänder på ett mycket konstigt och ologiskt vis 🙂 inte alltid som det fungerar och det stannar inte för alltid,  men ja det är mina sätt att leva med ångest i vardagen.

    Hej. Du behöver träffa människor som lyssnar och tar ditt mående på alvar. Det är inte alltid så lätt jag vet. Pratat med vårdcentralen? Inte lätt att få bli tagen på alvar jag vet men snälla fortsätt ta dit mående på alvar det är viktigt du är viktig!!  Självhjälpsgrupper kan jag också säga att kan hjälpa man träffas i grupp med andra finns också distans. Vänlig önskan

    Trådstartaren

    Vad roligt att du har fått upp ögonen. Starkt av dig att prata ut och säga hur du känner. Hoppas ni löser det här annars vet du vad du ska göra. Framförallt ge inte efter. En liten fråga jag undrar när du skrev att du inte vet varför det blir så här. Känner du dig ensam? Inte att du inte har vänner utan att ingen förstår. Är du skiljsmässo barn? Du behöver inte svar om du inte vill.

    Jo så är det jag har vänner men jag känner tyvärr inte att jag kan prata med dem om det här. Så ja jag känner inte att någon på riktigt förstår hur jag känner. Att de skulle vara ganska snabba med att säga vad jag skulle göra och sen typ kolla att jag gör det.(vet inte 100% att det skulle bli så men 80..samtidigt tänker jag att de vill mig väl.)

    Och jo jag är skiljsmäsobarn.

    som svar på: Dö?

    Jag vet att det är svårt att hålla tillbaks men snälla ge inte upp! jag vet hur det är jag har också haft att jag hela tiden ville skada mig själv och gjorde det. Men nu är det mycket bättre, så jag vet att det är tufft men också att det kan bli bättre. Det låter så lätt att säga men försök att se att du har stort värde oavsätt hur du mår eller gör och du är så värd att må bra.

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 34 totalt)
0