jag utgår från mig själv….jag tror att det är mina känslor som styr att man inte känner sig förstådd. Att man har blivit skadad känslomässigt vid en skilsmässa. Oavsett vilket förhållande man har till sina föräldrar så är det känslor som har smugit sig på efter en skilsmässa. Som barn samlar man på sig en massa känslor från obesvarade frågor som man har som barn. Som vuxen kommer det som man kände som barn ikapp. Det är dem känslorna tror jag som man känner att ingen annan förstår. Bara mina egna funderingar Hur har det gått med förhållandet till killen?
Tack för era kloka och stödjande ord<3 (allt har varit rörigt och förvirrat så jag har inte kunnat läsa eller skriva något alls men kännslor är tidslösa och är fortfarande värdefulla när de väl kommer igenom!)
Jo det är ett stort glapp med de kännslor som smugit sig in och andra som blivit osynliga som sagta börjar komma till ytan och läkas ihopp! jag förstår nu mer att när jag inte förstår eller äns känt mina egna kännslor, eller känner dom men inte förstår dom och inte berättar om dom, för att mina kännslor “inte varit viktiga” och inte uppmärksammats, fast att de var skadadats vid skilsmässa och andra händelser.
Jag bröt med killen för att jag inte kände mig förståd och respekterad men också för att jag inte förstod mig själv! Jag har kommit en bit påväg att se och förstå mina kännslor för att kunna vara en hel person i ett förhållande inte bara någon som ser den andra personen.
