[Red Vyhodo]

Det försvårar ju saker.

Vad tror du själv att du hade behövt för hjälp? Är det medicinsk hjälp eller terapi? Om terapi, hade det fungerat med någon online-tjänst, som Kry eller Mindler? Det kostar inte mer än ett besök hos vanliga vårdcentralen så det blir inte samma kostnad som privat vård.

[Red Vyhodo]

Hej,

Det kan ta tid att få hjälp inom den offentliga vården. Har du funderat på att vända dig till en privat vårdgivare istället? Det kostar ju tyvärr men har man ekonomi till det kan det helt klart vara värt för att få hjälp snabbare.

Försök ta hand om dig!

[Red Vyhodo]

Hej,

Det låter alldeles fruktansvärt att känna som du gör. Precis som ovan tror jag det kan vara en bra idé att prata med en psykolog. Om det är köer till psykiatrin eller vårdcentralens psykologer kan det finnas hjälp att få via Mindler eller Kry, video-samtal och kort kötid.

Eventuellt skulle du kanske även kunna må bra av mindfulness och andningsövningar (fick själv tips om det nyligen). Finns en del appar att botanisera bland som kan hjälpa till med det.

Kom ihåg, om det inte alltid varit såhär, behöver det inte alltid vara såhär.

Försök ta hand om dig!

[Red Vyhodo]

Indigo Vutaqy skrev:

Hade någon utmstående typ vän eller något, berättat att de varit utsatt för allt jag varit utsatt för, skulle jag råda en polisanmälan för misshandel, och bryta kontakten. Men när det kommer till mig själv så känner jag mig för svag och för rädd för att göra något av det. Det lättaste är att bara stoppa huvudet i sanden.

Har du funderat på att ta juridisk hjälp eller rådgivning? Det där är ju en fruktansvärt jobbig situation att försöka ta sig igenom helt själv.

[Red Vyhodo]

Indigo Vutaqy skrev:

Jag mår bäst av att vara själv hemma. samtidigt så… jag får lite dåligt samvete. Mina föräldrar har gjort illa mig både psykiskt och fysiskt under uppväxten, och gått över gränser även när jag blivit vuxen. Men utåt sätt verkar de nog som bra människor.

Det är inte alltid lätt med dåligt samvete. Endast du själv kan avgöra om det dåliga samvetet väger tyngre än att du inte mår bra av att umgås med dina föräldrar.

Det enda jag kan råda dig i situationen är att försöka sätta dig själv och ditt välmående först (fast det är svårt, jag vet).

[Red Vyhodo]

Försök komma fram till vad som är bäst för dig själv. Hoppas på en inte alltför smärtsam utgång. ❤️

[Red Vyhodo]

Anonym skrev:

tack<3 skrev till kuratorn på skolan för någon timme sen,får se hur det går med det..

Jag hoppas du har en bra kurator som kan hitta en väg att hjälpa dig ordentligt, det är du värd.

Berätta gärna hur det går eller om det är något annat du behöver få ur dig.

[Red Vyhodo]

Anonym skrev:

det är mycket lättare att skriva, och inte prata..

Jag håller med dig. När jag var i din ålder hade jag svårt att prata nästan med alla, men det fanns vissa som lyckades tränga sig förbi min mask.

Det är först på senare år jag över huvud taget kunnat börja erkänna för folk utanför min innersta krets hur jag faktiskt mår. Ska imorgon på mitt första psykolog-besök sedan jag lämnade BUP för alla dessa år sedan. Men nog om mig.

Är det lättare att skriva tycker jag att du ska försöka göra det. Du kan göra det här, om du föredrar att vara anonym, eller så skriver du brev till din kontakt på BUP där du förklarar att du har svårt att prata men ändå tror att du behöver hjälp.

Det finns ju andra sätt att skriva också, bara för att få ur sig lite (om det hjälper). Starta en blogg, skriv noveller, skriv en roman. Eller skriv dagbok helt för dig själv som ingen annan får läsa.

Finns här om du vill! <3

[Red Vyhodo]

Anonym skrev:

Jag får medicinering ska byta medicin precis nu. Terapi från vården har jag provat och det har inte hjälpt. Jag tycker det också är underligt då hon också anser att jag inte kan jobba 100% och då kommer A-kassa bli jättejobbigt. Detta blir mer förvirrande ju mer jag tänker på det.

Jag hoppas på att den nya medicinen hjälper!

Har du möjlighet att testa privat terapi kanske det är ett bra alternativ, har hört många säga att det privata fungerar bättre än det offentliga när det gäller terapi. Tyvärr kan det ju vara svårt att få ihop det ekonomiskt.

Annars finns ju även alternativ som KRY och Mindler. Det är kortare köer än den vanliga vården och inte lika dyrt som att ta det privat.

 

Och myndigheterna är förvirrande ibland. Jag är själv totalförvirrad av diverse läkar- och försäkringskassebeslut för tillfället. De ska vara där för att hjälpa människor men ibland börjar man undra. Har du möjlighet att få en second opinion från en annan läkare för att se om det blir samma utlåtande där?

[Red Vyhodo]

Jag vet ju för lite om dig och eran relation för att ge något riktigt handfast tips på hur du ska hantera födelsedagsfirandet. Men tycker nog du ska försöka se till dig själv först. Vad mår du bäst av att göra?

[Red Vyhodo]

Ibland undrar man ju hur folk tänker.

Läkaren anser alltså att du inte ska jobba (med det du gör just nu) men tycker att du ska gå på a-kassa istället för F-kassa? Att gå på a-kassa är ju otroligt stressande och knappast något som underlättar läkningen.

F-kassa är å andra sidan inte heller en dans på rosor.

Får du någon annan hjälp av vården? Medicinering eller terapi? Så att du har möjlighet att ta dig ur depressionen.

Ta hand om dig!

[Red Vyhodo]

Fina du.

Det du skriver hade kunnat vara jag för ett antal år sedan, känner verkligen igen mig i delar av din berättelse.

Idag är jag 34 år. Livet går upp och ner, men det finns så mycket bra därute också, bara man kommer förbi det jobbiga.

Jag fick 4 samtal på BUP. Men eftersom jag inte ville prata om mina problem fick jag höra att det inte var någon idé att vi fortsatte. Jag kunde inte heller prata om mina problem, framför allt inte med en person som jag visste fick betalt för att lyssna och som jag då ansåg inte brydde sig om mig utöver det.

Räddningen för mig blev en skolsköterska på gymnasiet som såg mig som människa, som jag fick prata med. En vuxen som verkade bry sig om mig på riktigt. Finns det möjligen någon runtomkring, utöver din kompis, som skulle kunna lyssna utan att det blir för jobbigt för dig?

Annars, hjälper det dig att skriva? Jag kan finnas här och läsa och svara, jag har ingen utbildning för att hjälpa men kan finnas här som medmänniska om det hjälper dig.

Försök ta hand om dig <3 och kom ihåg att du inte är ensam.