Hem > Forum > Depression > Hur ska man orka?

Hur ska man orka?

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Allt började när ja var runt 9-10 år. Började redan då må psykiskt dåligt, och tog då till en nyckel och satt på skoltoan och rispade min handled för att jag tyckte jag inte dög till.. Åren gick och jag blev 13, det var då mitt mående verkligen började gå överstyr och jag blev riktigt trött på att leva, och trött på situationen hemma. Jag började skära mig mer och mer och tillslut hamnade jag i den situationen att jag satt hemma nästan varje kväll och natt när alla sov, och skar mig på armar och ben. Var 14 och började få självmordstankar, varit nära på att göra det många gånger, stått med repet i handen och varit redo, gått till spåret, tagit mammas medicin, osv. Idag är jag 15, gått till bup och kurator, men tycker det är så jobbigt att prata om hur jag mår face to face med någon, så sagt jag mår hyfsat bra och gått därifrån. Jag mår skit.. Är så sjuukt trött på att leva. Det gör ONT. Tänker konstant på att bara ge upp nu och skita i allt. Har en nära killkompis, som jag står rätt så nära, som jag har daglig kontakt med, träffar då och då, han är den ända som för tillfälligt vet allt om hur jag mår, känner osv. Han tjatar konstant på att ja måste gå och prata med någon om det innan allt är för sent och jag inte orkar mer. Han är ett stort stöd för mig, men han räcker inte till. Kan inte lägga allting på honom. Jag vet själv att jag måste skaffa hjälp, jag måste på något sätt försöka må bra, men ser knappt någon mening i de då de bara känns som att de inte kommer hjälpa. Allt skulle vara så mycket lättare om ja bara kunde ge upp och skita i allt. Vill må bra, men med alla problem jag har, socialfobi, inte kunna prata om mina problem med någon alls, prestationsångest osv så har jag ingen aning om hur jag ska göra. SNÄLLA HJÄLP. jag orkar inte mer..

    Fina du.

    Det du skriver hade kunnat vara jag för ett antal år sedan, känner verkligen igen mig i delar av din berättelse.

    Idag är jag 34 år. Livet går upp och ner, men det finns så mycket bra därute också, bara man kommer förbi det jobbiga.

    Jag fick 4 samtal på BUP. Men eftersom jag inte ville prata om mina problem fick jag höra att det inte var någon idé att vi fortsatte. Jag kunde inte heller prata om mina problem, framför allt inte med en person som jag visste fick betalt för att lyssna och som jag då ansåg inte brydde sig om mig utöver det.

    Räddningen för mig blev en skolsköterska på gymnasiet som såg mig som människa, som jag fick prata med. En vuxen som verkade bry sig om mig på riktigt. Finns det möjligen någon runtomkring, utöver din kompis, som skulle kunna lyssna utan att det blir för jobbigt för dig?

    Annars, hjälper det dig att skriva? Jag kan finnas här och läsa och svara, jag har ingen utbildning för att hjälpa men kan finnas här som medmänniska om det hjälper dig.

    Försök ta hand om dig <3 och kom ihåg att du inte är ensam.

    Trådstartaren

    Fina du. Det du skriver hade kunnat vara jag för ett antal år sedan, känner verkligen igen mig i delar av din berättelse. Idag är jag 34 år. Livet går upp och ner, men det finns så mycket bra därute också, bara man kommer förbi det jobbiga. Jag fick 4 samtal på BUP. Men eftersom jag inte ville prata om mina problem fick jag höra att det inte var någon idé att vi fortsatte. Jag kunde inte heller prata om mina problem, framför allt inte med en person som jag visste fick betalt för att lyssna och som jag då ansåg inte brydde sig om mig utöver det. Räddningen för mig blev en skolsköterska på gymnasiet som såg mig som människa, som jag fick prata med. En vuxen som verkade bry sig om mig på riktigt. Finns det möjligen någon runtomkring, utöver din kompis, som skulle kunna lyssna utan att det blir för jobbigt för dig? Annars, hjälper det dig att skriva? Jag kan finnas här och läsa och svara, jag har ingen utbildning för att hjälpa men kan finnas här som medmänniska om det hjälper dig. Försök ta hand om dig <3 och kom ihåg att du inte är ensam.

    det är mycket lättare att skriva, och inte prata..

    det är mycket lättare att skriva, och inte prata..

    Jag håller med dig. När jag var i din ålder hade jag svårt att prata nästan med alla, men det fanns vissa som lyckades tränga sig förbi min mask.

    Det är först på senare år jag över huvud taget kunnat börja erkänna för folk utanför min innersta krets hur jag faktiskt mår. Ska imorgon på mitt första psykolog-besök sedan jag lämnade BUP för alla dessa år sedan. Men nog om mig.

    Är det lättare att skriva tycker jag att du ska försöka göra det. Du kan göra det här, om du föredrar att vara anonym, eller så skriver du brev till din kontakt på BUP där du förklarar att du har svårt att prata men ändå tror att du behöver hjälp.

    Det finns ju andra sätt att skriva också, bara för att få ur sig lite (om det hjälper). Starta en blogg, skriv noveller, skriv en roman. Eller skriv dagbok helt för dig själv som ingen annan får läsa.

    Finns här om du vill! <3

    Trådstartaren

    Jag håller med dig. När jag var i din ålder hade jag svårt att prata nästan med alla, men det fanns vissa som lyckades tränga sig förbi min mask. Det är först på senare år jag över huvud taget kunnat börja erkänna för folk utanför min innersta krets hur jag faktiskt mår. Ska imorgon på mitt första psykolog-besök sedan jag lämnade BUP för alla dessa år sedan. Men nog om mig. Är det lättare att skriva tycker jag att du ska försöka göra det. Du kan göra det här, om du föredrar att vara anonym, eller så skriver du brev till din kontakt på BUP där du förklarar att du har svårt att prata men ändå tror att du behöver hjälp. Det finns ju andra sätt att skriva också, bara för att få ur sig lite (om det hjälper). Starta en blogg, skriv noveller, skriv en roman. Eller skriv dagbok helt för dig själv som ingen annan får läsa. Finns här om du vill! <3

    tack<3 skrev till kuratorn på skolan för någon timme sen,får se hur det går med det..

    tack<3 skrev till kuratorn på skolan för någon timme sen,får se hur det går med det..

    Jag hoppas du har en bra kurator som kan hitta en väg att hjälpa dig ordentligt, det är du värd.

    Berätta gärna hur det går eller om det är något annat du behöver få ur dig.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.