Självmord

[Indigo Vutaqy]

Mitt huvud gör ont och jag vill bara ta livet av mig. Hatar mig själv, är rädd för min familj.. Mår dåligt av mina föräldrar har länge velat bryta med dem, men är rädd för mina syskons reaktion på det. Jag har snuddat vid ämnet att de får mig att må dåligt (vilket mina syskon vet, både att jag mår dåligt och anledningarna) men de blir förbannade på mig att jag ifrågasätter våra föräldrar. Nu är det snart jul och andra släktsammankomster och jag vill inte träffa dem.

De är så krävande att umgås med men jag är samtidigt rädd för dem, rädd för att ta avstånd. Mina föräldrar har nycklar hem till mig, och jag är faktiskt rädd att de ska gå in till mig trots att jag inte vill. De har trampat på mig många gånger tidigare i livet, så det skulle säkert kunna gå så långt att gå in mot min vilja. En gång ringde de på och hade köpt en möbel åt mig helt utan att jag hade bett om det. När jag sade att jag inte ville ha den övertalade de mig. Låter som en bagatell att kunna säga ifrån, men de lyssnar inte när jag gör det. och de ger mig dåligt samvete. Jag är för RÄDD för dem för att säga ifrån starkt nog för att de ska backa. Har blivit slagen förr… och psykiskt misshandlad. 🙁 Jag HATAR mitt liv.

[Red Vyhodo]

Hej,

Det låter som en fruktansvärt jobbig situation du är i.

Finns det någon utanför familjen du är nära med som du kan prata med och som kan ge dig stöd?

Har du försökt få professionell hjälp att hantera dina känslor? Annars kan det vara ett alternativ. Mindler och Kry kan ge ganska snabb hjälp om du inte vill gå genom den vanliga vårdapparaten.

Försök att ta hand om dig!

[Indigo Vutaqy]

Jag har pratat med kuratorer /psykoterapeuter i omgångar. Och ska börja prata med en psykolog nu igen i oktober.

 

Jag har vänner som jag har berättat allt för. Men de kan (eller har iallafall inte erbjudit specifika lösningar) annat än lyssna. Jag är så mycket själv och bor i samma stad som min familj så det blir som att jag inte riktigt kan komma bort. På något sätt måste jag bli ännu bättre på att säga ifrån. men det är svårt när jag redan är så nedtryckt. Ett tips jag fått är att flytta långt härifrån. Men jag är så psykiskt svag så jag vet inte om jag klarar det.

[Red Vyhodo]

Jag tycker det är bra att du i alla fall har någon som kan lyssna på dig. Tyvärr är det nog så att det är svårt att ge några specifika lösningar på problem till andra.

Jag hoppas verkligen att du får en bra psykolog och att hen kan hjälpa dig att hitta självkänslan att både säga ifrån och att hitta andra hållbara lösningar.

[Indigo Vutaqy]

Red Vyhodo skrev:

Jag tycker det är bra att du i alla fall har någon som kan lyssna på dig. Tyvärr är det nog så att det är svårt att ge några specifika lösningar på problem till andra. Jag hoppas verkligen att du får en bra psykolog och att hen kan hjälpa dig att hitta självkänslan att både säga ifrån och att hitta andra hållbara lösningar.

‘

Tack för ditt svar. Jag jobbar på det just nu. Att säga ifrån. Och jag hoppas att det blir bättre när jag börjar prata med psykologen.

[Red Vyhodo]

Lycka till med både förmågan att säga ifrån och psykologen. Hoppas verkligen att det blir bättre för dig.

Hjälper det att skriva här finns jag här och läser och svarar om du vill. Inte alltid i realtid, men så snart jag har möjlighet.

Ta hand om dig!

[Indigo Vutaqy]

Red Vyhodo skrev:

Lycka till med både förmågan att säga ifrån och psykologen. Hoppas verkligen att det blir bättre för dig. Hjälper det att skriva här finns jag här och läser och svarar om du vill. Inte alltid i realtid, men så snart jag har möjlighet. Ta hand om dig!

 

Tack så mycket!

Senaste dagarna har jag rensat lite hemma. Känns på något sätt som att när det blir överhettat i huvudet och jag inte vet hur jag ska lösa min svåra sociala och emotionella situation, så ville jag bara göra något, ha kontroll över något. Så jag har gjort mig av med en del saker, men jag har fortfarande endel jag vill göra mig av med. Tänker mest på möbler som har lite värde, så funderar på att sälja dessa. Men att sälja tar mycket energi, så än sålänge har jag bara rensat ut sådant som jag har kunnat slänga.

Jag har haft tankar på att flytta till annan ort. Men det känns som ett stort och osäkert steg. Men jag får se det som att det är ok att små steg. Jag har pratat med en utomstående, alltså icke släkting och det har hjälpt mig lite iallafall, att få lätta mitt hjärta på den tunga bördan.

Ibland känner jag mig lättare i sinnet, ibland får jag extrem ångest igen, för att jag är rädd för att bli illa behandlad igen.

[Red Vyhodo]

Att gå rensa ut lite fysiska attiraljer kan säkert hjälpa. Om inte annat brukar i alla fall jag bli hjälpt av att göra något, fysiskt, för att sluta fokusera på det som gör ont.

Ångest har väl en tendens att komma och gå. Fick nyligen rådet själv att tänka att det är övergående när känslan kommer. Att tänka “det är tillfälligt”. Och andas.

<3

[Indigo Vutaqy]

Red Vyhodo skrev:

Att gå rensa ut lite fysiska attiraljer kan säkert hjälpa. Om inte annat brukar i alla fall jag bli hjälpt av att göra något, fysiskt, för att sluta fokusera på det som gör ont. Ångest har väl en tendens att komma och gå. Fick nyligen rådet själv att tänka att det är övergående när känslan kommer. Att tänka ”det är tillfälligt”. Och andas. <3

 

Ja. Sant.. men det återkommer så ofta för mig.

 

Båda mina föräldrar fyller år inom kort. Mina syskon vill att jag ska fira dem. Men jag vill inte. funderar på att säga att jag är sjuk när dagen väl kommer. Jag mår så dåligt av att umgås med dem. 🙁  Varför ska jag ge respekt till människor som inte ger mig respekt?

[Red Vyhodo]

Jag vet ju för lite om dig och eran relation för att ge något riktigt handfast tips på hur du ska hantera födelsedagsfirandet. Men tycker nog du ska försöka se till dig själv först. Vad mår du bäst av att göra?

[Indigo Vutaqy]

Red Vyhodo skrev:

Jag vet ju för lite om dig och eran relation för att ge något riktigt handfast tips på hur du ska hantera födelsedagsfirandet. Men tycker nog du ska försöka se till dig själv först. Vad mår du bäst av att göra?

 

Jag mår bäst av att vara själv hemma. samtidigt så… jag får lite dåligt samvete.  Mina föräldrar har gjort illa mig både psykiskt och fysiskt under uppväxten, och gått över gränser även när jag blivit vuxen. Men utåt sätt verkar de nog som bra människor.

[Red Vyhodo]

Indigo Vutaqy skrev:

Jag mår bäst av att vara själv hemma. samtidigt så… jag får lite dåligt samvete. Mina föräldrar har gjort illa mig både psykiskt och fysiskt under uppväxten, och gått över gränser även när jag blivit vuxen. Men utåt sätt verkar de nog som bra människor.

Det är inte alltid lätt med dåligt samvete. Endast du själv kan avgöra om det dåliga samvetet väger tyngre än att du inte mår bra av att umgås med dina föräldrar.

Det enda jag kan råda dig i situationen är att försöka sätta dig själv och ditt välmående först (fast det är svårt, jag vet).