Skapade svar

Visar 7 inlägg - 97 till 103 (av 103 totalt)
0
  • Det jag har lärt mig efter många år i psykiatrin är att det är en viss typ av människor som utbildar sig till psykiatriker och det är ofta kyliga och beräknande personer. När det borde vara tvärtom såklart.

    Det jag saknat mest i psykiatrin är värme och medkänsla.

     

    Känner igen mig i mycket i det du skriver! Jag har också blivit nekad sjukskrivning av både läkare och försäkringskasan trots  noll arbetsförmåga.

    Har tvingats ut på jobb för att kunna betala mina räkningar. Men jag har inte fått vara kvar, de har märkt att jag mår för dåligt även när jag gjort mitt yttersta för att verka “normal”. Ändå har psykiatrin menat att sjukskrivning inte kommer lösa något.

    Det som är så märkligt är att personer i min omgivning som klarar av livet och tar hand om sig själva, d.v.s lever ett aktivt hälsosamt liv (långt ifrån vad jag skulle orka), får sjukintyg utan problem om de t.e.x säger att de lider av utmattning. Jag har märkt att vissa människor får mer respekt än andra.

    Man är naiv om man tror att alla behandlas lika i vårdapparaten. Den är fruktansvärt orättvis.

    Jag lider med dig, jag hoppas en privatläkare kan hjälpa dig! Jag har tyvärr ingen idé just nu vad du kan göra mer än att kontakta patientnämnden och påtala att du inte blivit tagen på allvar. Jag vet inte om de lyssnar på dig, jag är luttrad och har försökt själv, men var ett bra tag sedan nu. Så jag kanske är fel person att svara. Men vill iaf säga att du inte är ensam.

    Hoppas du inte tar ditt liv, du är värdefull!

     

     

    som svar på: Det är så nära döden

    Hur mår du idag?

    Hej! Jag känner så igen detta dilemma! Jag orkar inte med sociala kontakter, särskilt inte om det är flera att prata med och jag har svårt att hänga med i flera olika samtal eller om alla är positiva och glada. Vilket alla är när de träffas i grupp.  Jag behöver bara en person som står mig nära egentligen. En  jag kan dela allt med och att som bekräftar och ser mig och framför allt förstår vad jag går igenom. Allt hänger på att jag hittar en person som kan göra detta. Och fortfarande har jag inte gjort det och börjar ge upp..orkar inte mer! 🙁

    som svar på: Det är så nära döden

    Jag känner igen mig i att känna så!  Väntat ut och försökt förändra mitt liv. Men samma problem uppstår hela tiden, olika hinder som inte tar mig framåt.

    En känsla av hopplöshet hela tiden.

    Önskar att det var lättare att kunna få dö…

    som svar på: Frustration

    Hej Azure, jag mår också dåligt av hur världen ser ut och är förvånad över hur ensam jag är om att ha ångest över det. Alla verkar leva på som vanligt. Jag blir påmind om det ständigt. Älskar naturen precis som du. Hur mår du nu?

    som svar på: Frivilligt övergiven

    Känner igen detta. Svårt att hitta människor jag får varma känslor för. Får dåligt samvete när jag inte vill fortsätta träffa personer som kanske vill träffa mig.

    Hur förklarar man att man inte vill fortsätta träffas? Ofta tror personen att hen gjort något fel, men så behöver det inte vara. Jag bara känner att det inte kan bli någon varm eller nära vänskap. Ibland retar jag mig på vissa personer och då funkar det inte heller.

    Så vad säger man till dem som tar för givet att man ska ses igen? Tycker det är väldigt svårt.

Visar 7 inlägg - 97 till 103 (av 103 totalt)
0