[Red Menive]

Min mamma håller också på att tala om saker hon vet bättre för folk som är experter inom något område. Hon är inte särskilt social men de få gångerna hon är med folk ska hon tala om hur saker egentligen funkar.

[Red Menive]

Vissa menar att man ska ha en begränsad tid till att tänka negativa eller oroliga tankar, typ 20 min per dag. Men det blir ju svårt om man har stark oro inom sig. Att inte tänka negativt resten av dygnet…hur är det möjligt? Jag fick sådana övningar med KBT. Jag tyckte bara det kändes som fejk.

[Red Menive]

Jaa! ❤️

[Red Menive]

Jag förstår. Själv hade jag länge väldigt stora komplex för att min nästa stod ut, (jag har en karakteristisk näsa) Tokigt att man hittar så mycket fel på sig själv.

[Red Menive]

Jag ser saker med mänskligheten som är trivialt nu mer än någonsin. Jag tycker allt är ett vansinne på den här planeten. Det går inte “gå tillbaka” till det rosaskimrande eller omedvetna, verkar det som. Men det skulle vara skönt om man typ kunde ta ett piller och som gör att man bara ser det man vill se.

[Red Menive]

Ursäkta om jag frågar för mycket, försöker bara förstå dig❤️

[Red Menive]

Jag vet hur det känns med kläderna. Jag kan inte gå ut för jag rädd för vad folk ska tycka eller om de kommer stirra på mig osv. Ibland byter jag kläder ofta och då får jag för mig att folk har åsikter om det, kanske tänker: “vem tror hon att hon är”. Och de som vet att jag inte jobbar kanske undrar hur jag har råd med så många olika klänningar/jackor osv ..Jag köper på rea, second hand och loppis, men det vet ju inte folk som knappt känner mig  Och ofta känner jag mig ful och att jag säkert gjort fel klädval även om jag själv tycker att det är snyggt. Jag vill inte bo bland massa människor. Vill inte att de ska se mig varje dag och vill inte att de ska veta hur många ggr jag går hemifrån osv. Jag kan bete mig irrationellt så är rädd att de ser det med. En granne sa häromdagen:”  jaså är du tillbaka redan?” Det är ju ett tecken på att de ser allt…

På vilket sätt skulle utseendet ändras menar du, så att du går från vacker till ful?

[Red Menive]

Jag känner likadant, att man måste hitta på något för att glömma hur smärtsamt livet är. Jag tycker livet är väldigt plågsamt och jag har aldrig kunnat lita på en enda människa. De sviker mig, förr eller senare.

Det är väldigt mycket sysslor på en dag och allvarligt talat vet jag inte hur folk är funtade som både kan jobba heltid, sköta alla vardagssysslor OCH ha intressen…Hur gör de? Jag  jag har saker att göra precis hela tiden. Det tar aldrig slut, det bara börjar om igen.

[Red Menive]

Hur vet du på riktigt att de äcklas av dig? Varför skulle ditt utseende vara så fult som du säger, när du tidigare fått fina komplimanger? Om du fått höra att du är vacker tidigare betyder det väl att du har ett fördelaktigt utseende?

Jag kan också jämföra med hur jag såg ut för 10 år sedan och bli förfärad av hur mycket jag åldrats. Men det betyder inte att jag är ful, det är bara normalt åldrande. Det händer alla. En röst inom en kan däremot vara väldigt elak. Jag tror att folk inte ens vill prata med mig längre för att jag inte ser ung ut. Men då skulle ju ingen prata med andra i min ålder heller. Och det gör de faktiskt. Jag är ensam väldigt mycket så jag får för mig att jag är sämre och fulare än andra och att det är därför jag inte har relationer. Däremot får jag starkare självkänsla de få gånger jag fått ha relationer. För mig är det som medicin. Jag vet bara inte hur jag ska nå ut till någon.

[Red Menive]

Hej, berätta gärna hur allt började när du flyttade in. Frågade de något om dig? Vad var det som gjorde att allt eskalerade?

Jag har varit med om mobbing från grannar men bara när jag klagar på något som stör mig. Med mina grannar har det varit extremt mycket problem så till slut har jag varit tvungen att säga till. Då blev det en mardröm när de hittade på att jag också störde, bara för att ge igen.. Det var längesedan och nu är jag oerhört försiktig med att säga något. Nu ligger jag lågt och “står ut” trots att jag håller på att gå sönder. Men jag orkar inte ta smällarna som kommer när man påpekar något.

Jag är så förvånad över att folk stör, själv stänger jag alltid dörrar försiktigt och tassar på tå på nätterna, städar inte sent o.s.v trots att mina närmaste grannar är gamla och förmodligen inte ens hör mig. För mig är det självklart att ta hänsyn. Men det är ovanligt numera att mötas av det själv. De flesta tänker bara på sig själva och vill göra exakt som de vill trots att de lever i flerfamiljshus.

Hoppas du går upprättelse! Varma kramar

[Red Menive]

Förstår dig, jag har andra saker som stör mig. Jag har svårt för hur folk låter när de äter (de som gör det) även andras lukter stör mig mycket. Men även alla ljud på natten. Jag skulle t.e.x aldrig kunna sova med någon som snarkar.

Hur kommer det sig att du inte kan prata med din man? När jag hade en relation pratade vi om allt även sånt vi störde oss på men det kanske är ovanligt. Jag tänker att man kan lära sig mycket från en partner, få nya infallsvinklar, tips. Då får man ett lättare liv ihop. Allt behöver inte tas som kritik tänker jag.

Jag funderar på om han har astma eller KOL och därför har ytlig tillkämpad andning? Man går att träna upp andningmuskulaturen. Om man djupandas får man bättre syretillförsel och får en lugnare andning. Många vuxna andas fel.

Om han snarkar finns det hjälpmedel för det och jag har hört att det är vanligare att snarka om man sover på rygg. Det bästa är att sova på sidan.

[Red Menive]

Låter normalt att man vill dela allt arbete med någon. Alla gjorde så förr, men nu är man plötsligt dålig om man inte kan göra allt själv. Min högsta dröm är en stuga men jag behöver hjälp om jag ska kunna skaffa det.  Och det förstår inte andra.