[Pink Hufehe]

Blue Jibaja skrev:

Jag återgäldar svaret känner jag. 🙂 Jag upplevde någonting liknande under en period för många år sedan, att mitt utseende skiftade beroende på ljus, olika speglar och en massa andra saker. Ju mer jag tittade i spegeln ju mer konstig tyckte jag att jag såg ut. Det visade sig senare att jag hade BDD (Dysmorfofobi). Är det någonting som du kan känna igen dig i?

jo glömde säga att jag har just BDD.  Men jag förstår inte varför min hjärna beter sig så, det är så extremt komplicerat och jobbigt…

[Pink Hufehe]

du behöver inte svara på hur gammal du är såklart om du inte vill…

 

 

[Pink Hufehe]

Vad förbannad jag blir..alltså dessa män som utsätter sina flickvänner och fruar, (eller pojkvänner ,vad det nu är…och ja tjejer kan ju såklart också utsätta sina flickvänner eller pojkvänner för våld.)

alltså jag blir så arg, varför ska våld finnas i en relation??

Min kille är missbrukare,psykiskt sjuk(drogutlöst) och svartsjuk. Kontrollerande. behandlar mig som skit blandat med att han ibland blir “snäll” och det håller i sig ett par dagar sedan vaknar jag plötsligt en natt av att han typ håller på att slå sönder lägenheten och skriker. men den kontrollerande sidan gör mitt liv till ett helvete. jag får inte träffa min bror för han tror att jag har sex med honom.alltså han tror att jag har sex med min bror…. nackskott säger jag bara. men sen är det så underbart många gånger så det är så jäkla svårt och förvirrande.

Jag är ganska gammal, 30+ hur gammal är du? skickar kramar

[Pink Hufehe]

Yellow Mahagu skrev:

En liten uppdatering. I februari börjadd de ljusblixtar sett på höger öga ett tag att bli så intensiva att jag sökte vård. Det visade sig att jag fått glaskroppsavlossning på ögat. Man kan få det av slag tydligen. Det räcker inte heller som bevis. HAR flyttat. LÅNGT.

Vad skönt att du skrev! Jag var orolig för det värsta…

Jag liksom andra här mår illa av att läsa om  hur dem betedde sig mot dig.

Det är så sjukt, jag blir också mobbad där jag bor så känner så med dig, dock har jag inte utsatts så brutalt som du. alltså det skrämmer mig att folk blir inte vuxna! uppenbarligen. Där jag bor är det som att gå runt i en skolkorridor full av elaka där jag är den mobbade liksom WTFFFFFFFFFF Det här är livet, inte en skolkorridor. Fan vad arg jag blir

Nej personen som slog dig har antagligen mutat polisen. vilka äckliga jävla vidriga människor.

hoppas så att  du fått nån lugn och ro där du bor nu?

 

[Pink Hufehe]

Hej, det låter som ett HOT i mina öron vilket ju inte har nåt med kärlek att göra.

Jag lever också i ett destruktivt förhållande, jag vet hur ensam man kan känna sig. men jag brukar tänka på att det är otroligt mycket människor som lever i destruktiva förhållanden och då får jag lite styrka.

Man kan söka hjälp hos socialtjänsten i sin kommun. har inte gjort det än själv men funderar starkt på tt göra det.

[Pink Hufehe]

Blue Turedo skrev:

Hej! Hur mår du nu? Har det blivit något bättre med de fysiska symptomen? MVH

hej ja det har blivit bättre faktiskt

[Pink Hufehe]

Vilken resa du har gjort!

Vad hemskt att bli bemött så när man precis kämpat sig igenom cancer! Blir helt tagen av din historia ❤️❤️

jag skulle hur dåligt det än kan kännas bryta kontakten med din pappa helt, permanent. Han har betett sig otroligt otroligt illa.
En narcissist blir väl inte av med sin ”störning” (eller vad det nu kallas ) nån gång …vilket betyder att han kommer såra dig igen och igen och igen.

jag har en pappa som varit våldsam mot mig när jag var liten, och som nu övergått till att vara jättesnäll mot mig men behandla min mamma som ren skit. En slagpåse är uppenbarligen vad han måste ha i sitt liv. Antar att det också är nån slags störning.

men jag känner samma som du. Alltså ibland har jag så starka skuldkänslor över att jag träffar min pappa så sällan att jag måste ta typ lugnande tabletter.

men som sagt… ja.. fan vad svårt alltså jag tycker man ska följa sitt  hjärta , men nej jag vet inte. Du är inte ensam iallafall! Stor kram❤️

[Pink Hufehe]

Kan du ta nån atarax för oron? Om du har nån vill säga . Sen kan du endast förbereda dig så mycket som möjligt inför det här mötet, skriva ner saker du vill säga osv

skulke du kunna säga det du skrivit här typ? Att detta jobb betyder typ allt för dig? Du kan bara göra ditt bästa och är det så att du måste byta jobb, ja då får du ta det därifrån. Tyvärr bestämmer ju många över oss ..och det suger.. känner med dig .. men har inga supertips tyvärr!

[Pink Hufehe]

A beautiful mind är en väldigt bra film. Den är verkligen gripande , sann historia dessutom.

[Pink Hufehe]

Purple Tihake skrev:

Behövs inte så mycket energi per dag. Om man gör av med lite och äter större portioner och godis varje dag blir det ett rejält överskott, vikten kan öka varje månad. Kvinnors energibehov ligger på runt 2000 kcal per dygn men det är beräknat på att man motionerar en del under dagen. Bara en chokladkaka på 100g kan bli 500 kcal. 100g Chips ca 550 kcal. 100g Gott & Blandat eller smågodis ca 350 kcal. 300g (3 dl) Korv Stroganoff ca 600 kcal. Så börjar man räkna kalorier så går det rasande fort att komma långt över dagsbehovet. För att göra det värre så sjunker ämnesomsättningen med åren så energibehovet minskar. Behövs dessutom mycket rörelse för att bli av med dom. Gå i vanlig takt en halvtimma drar bara ca 100 kcal. En timmas promenad i medeltempo gör av med ca 330 kcal. Cykla en timma i medeltempo gör av med ca 400 kcal. Så om man går till närmsta busshållplats till och från samt har ett stillasittande jobb gör man av med bara lite energi per dag. Det är hemskt att det behövs så lite för att öka i vikt. Kämpat med dilemmat i decennier eftersom ordentlig fysisk rörelse och motion inte funnits som ett alternativ för att bli av med kalorierna. Att mest bara sitta och ligga varje dag, ofta bli sugen och dessutom föredra kolhydrater har verkligen inte hjälpt. Lösningen på ekvationen i mitt fall var att radikalt lägga om kosten. Äta snålt med socker, kolhydrater och stärkelse, max 10%. Fungerade inte ens att ofta äta nyttigt och kaloribalanserat och bara äta godis och kaloririkt sällan och lite. Gick däremot ner i vikt med kolhydratsnål diet trots att jag knappt rörde på mig. Olika sorters socker, kolhydrater och stärkelse är en stor bov i viktökning eftesom det behövs insulin för att sänka blodsocker. Insulin styr om så (all överflödig) energi lagras i cellerna. När insulinet är borta slås förbränningen på, då först släpps den lagrade energin ut ur cellerna istället. Åt grönsaker och då sånna som växer ovan jord för rotsaker är energirika (mycket stärkelse). Slutade med gluten helt och hållet för bröd, pasta mm är mest bara socker. Slutade även med frukt för samma sak där, massa socker. Åt istället mycket salladsblad, gurka, tomat, paprika, broccoli, kål, alger (spirulina), nässla osv. Ersatte kött med tofu och liknande. Smaksatte med många kryddor, soja utan gluten osv för smaken är så viktig. Upplevelsen av att äta gott betyder mycket. Kokosmjölk till såser och röror. Tillsatte rikligt med viktiga, hälsosamma fetter som kokosolja, olivolja och omega3 (utan upphettning). Hjärnan består av fett men behöver till största delen vara omättad. Keto diet är ännu effektivare men svårare. Liknande princip, minimalt med kolhydrater men med mycket hälsosamt fett istället. Ketos gör att mer fett går åt, det behöver omvandlas till glukos åt hjärnan också. Har varit många återfall med viktökning som ett brev på posten. Om jag åt mer av stärkelse och kolhydratrika rotsaker tex så ökade sötsuget. Om jag åt gluten, godis och frukt mm så var det totalkört, sötsuget vart extremt. Äta vegetariskt är effektivt men man tröttnar i längden, variation behövs. Mer vitt kött som fågel, minimalt med rött. Gick upp mycket i vikt när jag inte längre klarad av att äta nyttigt och hälsosamt under långa perioder. Rejäl övervikt och näringsbrist (pga mest bara ”bukfylla”/ tomma kalorier) har haft många negativa konsekvenser, inte bara på hälsan. Risken att drabbas av sjukdomar och följdskador blir hög… Önskar jag varit starkare och fortsatt med bara hälsosam mat men det är lättare sagt än gjort. Det är också lätt att ångra sig i efterhand men då är det försent. Hade jag vetat hur illa det skulle gå däremot så hade jag åtmnstone låtit bli dom värsta sockerbovarna som godis, efterätter, fikabröd, mackor mm.

gaaah ja! Varför är det så jäkla svårt??  Alltså tex en kladdkaka är så frestande och man mår så jäv l a bra när man känner den goda smaken, sen får man mest ångest.
du har rätt smaken är jätteviktig

tack för intressant svar

[Pink Hufehe]

Yellow Vifata skrev:

Hej! Jag vill dela med mig om vad jag går igenom. Det finns personer i mitt huvud som är väldigt jobbiga på grund av att dom inte respekterar mig eller tycker om mig för den jag är. Jag blir inte accepterad. Jag blir konstant nertryckt och mobbad. Det är psykiskt påfrestande, och dom bara fortsätter ju mer arg, irriterad och frustrerad jag blir över hela situationen. Hjälp!! Hur kan jag få dom att åtminstone sluta med det dom håller på med? Och hur kan jag själv acceptera situationen? Dom hittar på dom mest konstiga sakerna ”ha sex med djur, sitta på mitt ansikte, ta på mina fötter, klä av mig för att sen klä på mig andra kläder istället, som förresten inte är mina” Ni som läser detta kanske undrar hur jag kan stå ut med allt!? Men det är en väldigt jobbig och svår situation och hur jag än gör så vinner jag inte… Väldigt tacksam för svar!🙏🏻

oj, är det röster i huvudet som du hör? eller är det som att du brottas med dina egna okontrollerbara tankar?

Det låter definitivt som Du behöver hjälp!

du kan ju börja med att gå till vårdcentralen och berätta om det du upplever, så kanske dem kan fixa nån psykiatri kontakt? Är inte säker på hur det det fungerar

[Pink Hufehe]

Indigo Fijylo skrev:

Jag förstår att du blir helt matt, Pink Hufehe. Det är mycket såna svar i dina tråder om att ”du kan väl bara göra såhär..?”. Gud. Som om du inte tänkt ut alla tusentals alternativ redan. Jag blir också helt slut å dina vägnar när du får samma respons om och om igen. Det är som att det bara finns frågor. Inget stöd. Ingen värme. Usch.

ja.. typ det värsta nån skulle kunna säga till mig är – du ser bara hinder, se lösningar istället.. då skulle jag nog få hjärnblödning för visst det finns lösningar, men konsekvenserna av de lösningarna orkar jag inte med.       jag känner mig ofta som att jag drar ner folk med mig i avgrunden när jag skriver från mitt hjärta.

du har alltid värme och omtanke i dina svar,menar ingen pik mot nån annan! det kanske låter så, men alla svar ger ju hopp till folk i deras trådar.