Skapade svar

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 42 totalt)
0
  • som svar på: Grupp för ensamma

    Här måste jag tyvärr gå in och skriva samma sak som jag gjort på annan plats i forumet alldeles nyss. En viktig princip för Minds forum är anonymiteten, därför är användarnamnen automatgenererade. Det är problematiskt att bryta anonymiteten av många anledningar, bland annat kan man ångra sig efteråt och då kan det bli väldigt svårt att fortsätta dela med sig av sina erfarenheter. Även om man startar ett zoom-möte med förutsättningen att ingen använder kamera och alla har anonyma mailadresser, så är det svårt att säkerställa att det hålls. Hoppas att ni förstår att detta endast är av omtanke om forumets användare. Bästa hälsningar MIND Moderator

     

    Hej, du MIND moderator!

    Tack så mycket för ditt svar! Jag är själv ny här och visste inte att ni just såg på anonymiteten på detta sätt, sorry, inte meningen att försöka bryta mot era principer!

    Jag funderar på om ni på MIND ha något emot att ha ett respektfullt samtal om denna princip? Hoppas inte det verkar som att jag inte vill respektera era regler eller så, förstår helt att ni satt dem efter många gånger som saker gått fel!

    Jag funderar dock på om man kanske skulle kunna bolla tankar och idéer för att skapa en djupare gemenskap mellan människor på forumet. För att vara personlig så har jag upplevt mig oerhört isolerad på sistone och jag inte bara längtar efter gemenskap och människor att leva för, jag känner ett skriande behov av det för min mentala hälsas skull. Jag kan också förstå vilka otroliga och hisnande konsekvenser det hade haft för fler människor som mig, att hitta andra att kalla ”vänner” eller ”familj” och hur många liv det hade kunnat rädda. När därför priset i nuläget är så högt för den isolering som pågår, och även den potentiella vinsten är så oerhört hög, funderar jag på om det kanske skulle kunna gå att hitta vägar rumt de problem du beskriver med att sedan ångra sig samt med grooming.

    Jag har ännu inte funderat över exakt vilka vägar om skulle kunna finnas, men det vore så oerhört värdefullt att kunna få fundera och se om det eventuellt skulle kunna gå att åtminstone få lite djupare gemenskap med människor på forumet? Som sagt är det ofta med livet som insats att leva på i den grad av isolering som många i detta forum lever i nuläget och jag känner bara att jag vill göra något åt det liksom ❤️

    Hoppas ni inte tar illa upp att jag lyfter frågan! Tack för allt ni gör, mvh Hanna

     

     

     

    som svar på: Mördande ensamhet

    Hej på er!

    Jag hittade en tråd här på forumet som heter ”Grupp för ensamma”!

    Vi är ju så många som längtar efter gemenskap och har kärlek och värme att ge till varandra 🙂

    En sak jag tänkte på (och tipsade om i gruppen) var att man skulle kunna starta ett ”zoom” möte och så kunna ”träffas” online… Man kan då välja att inte ha på kameran och inte heller ljudet om man vill, utan bara chatta… Så kan var och en delta i den grad som man känner sig bekväm i! En person måste isf skapa ett möte och sen skriver man nog bara länken till mötet här i forumet och så kan man trycka på länken för att komma till mötet på den utsatta tiden. 🙂 Kanske man behöver ladda ner en app om man är på sin mobil? Har man dator ska det inte behövas tror jag!

    Kram Hanna

    Jag har varit med om att ingen grattat mig på min dag flera gånger. Min familj har ofta glömt av födelsedagen eller inte grattat. Min kille har kommit försent flera timmar till tårta och fika så jag fick äta tårtan själv…

    Fy va otroligt ledsamt att höra 😔😔😔 Känner med dig jättemycket och tycker att du är värld hela världen ❤️❤️❤️🎁🎁🎁🎈🎈🎈

    Hej och jag ville bara säga GRATTIS på din födelsedag, i efterskott!! 🎂🎁🎈🎉🎉🎉 DU är VÄRD att fira med tusen tårtor och presenter bara för att DU är DU och du är underbar! Ledsen för att dina ”vänner” inte tänkte på dig på din födelsedag, önskar att du fick ha vänner som tänkte på dig på samma sätt som du tänker på dem ❤️❤️❤️ Kram & LOVE till dig!

    som svar på: Grupp för ensamma

    Hej på er!

    Vilken underbar grupp för oss som känner oss ensamma! ❤️

    Ett tips skulle kunna vara att starta ett zoom möte och så kunna ”träffas” online… Man kan välja att inte ha på kameran och inte heller ljudet om man vill, utan bara chatta… Så kan var och en delta i den grad av bekväm som man känner sig! En person måste skapa ett möte och sen skriver man nog bara länken till mötet här i forumet och så kan man trycka på länken för att komma till mötet på den utsatta tiden. Kanske man behöver ladda ner en app om man är på sin mobil? Har man dator ska det inte behövas tror jag!

    Kram Hanna, Göteborg

    Hej kära ni! ❤️

    Jag känner igen mig i era berättelser och även jag har haft ett tufft liv med trauma efter trauma, och depression är något som följt mig mer eller mindre hela livet. Dock har jag otroligt starkt hopp och livsglädje idag!

    Och precis som du, blev jag lämnad för (i mitt fall) tre månader, av den jag trodde skulle vara min livspartner för alltid. Detta var då min enda kvarvarande ”vän” i livet förutom min bror och hans familj. Och samma månad hände även två stora andra livsavgörande saker som blev en stor chock för mig och vände upp och ner på hela min verklighet. Ändå är jag idag så glad och känner fullständig livslust och hopp. Det jag har märkt och hundra procent insett genom dessa totalt kaos-aktiga månaderna med ångestattacker, oräkneliga självmordstankar och dagar när psyket nästan kollapsar, är hur snabbt saker även kan vända helt och hållet och de tankarna vara som bortblåsta.

    Jag skulle beskriva ens inre psyke som att det är som ens kropp. Man kan förlora en arm eller en njure och fortfarande överleva. Men när ett blodkärl går sönder och man börjar förblöda, då går EKG-kurvan ner och man måste sy ihop kärlet och stabilisera läget. Samma sak är det på insidan. Man klarar oftast av att vissa tuffa saker händer, att bli av med en person man älskar eller liknande. Men det måste finnas tillräckligt med resurser kvar för att man ska kunna överleva, att man har andra som älskar en eller att man har annat att leva för. Om förlusten blir för stor och man inte får den förlusten ersatt och läget stabiliserat (kanske hittar någon annan att leva för eller stöd och hjälp på annat sätt) så orkar man inte.

    Och du ska veta det, att det finns många människor där ute precis som du, som längtar efter att leva för någon annan och älska och bli älskad. Tror du har kommit till helt rätt forum och vi har alla varandra här ❤️

    För min del har jag kommit mycket närmare min bror och hans familj nu, och jag lever för dem.

    Finns det kanske någon i ditt liv som du skulle kunna komma närmare? Någon som älskar dig och som du älskar och skulle kunna öppna dig mer för?

    Vill bara även säga att du och ni båda är fantastiska och underbara bara för att ni är människor och att jag hoppas ni får en så bra natt som bara möjligt ❤️ Sänder er värme och en godnatt kram mitt i mörkret!

    Wow, känner bara vilken stark och imponerande person du är som lever med återkommandet av sånna allvarliga känslor. Jag förstår också och känner helt igen den känslan och det fenomen du beskriver, att det plötsligt kan dra in mörka moln över en annars ofta så klarblå himmel… Konstigt det där! Jag tänker för min egen del att det är intressant vilken känsloläge och vilket av de där ”väderlekarna” som är den som ”vinner” och är den jag ska rikta in mig på och ”packa väskan” efter. Vet inte om jag kan förklara vad jag menar… Men liksom, lika irrelevant som de där glada tillfällena där man skrattade på sig, känns när de mörka molnen är över en… Lika irrelevant känns de där mörka molnen när man skrattar på sig. Och jag tror att för egen del så orkar jag inte kämpa hur länge som helst under de mörka molnen utan det måste komma solglimtar lite då och då och jag måste kunna tro på att de mörka molnen inte kommer få dominera hela mitt liv. Då skulle jag inte orka. Inte för att jag kan förutspå din framtid eller så, men jag skulle ändå vilja skriva två saker om din framtids väderprognos… Det ena är att jag själv har varit där du är, gällande perioder av djupa självmordstankar och fenomenet du beskriver. Hade en sådan tanke senast igår. Och ändå mår jag just nu så otroligt bra (och mår bara bättre och bättre) att sådana tankar är det längsta ifrån mina tankar och känslor som går att komma 😃 Och jag är inte bipolär eller så, utan bara känslig och går igenom tuffa saker. Så om min väderprognos såg ut så fast jag var i ditt läge så kan det bli så för dig med! Och det andra jag slås av är hur mycket du har gått igenom och klarat, vilka stormar, orkaner och höga vågor som du tagit dig igenom med allt du gått igenom. Känns som att du är en stark person och känner mig bara imponerad av allt du klarat av helt enkelt! Så om du alltså redan klarat av att överleva en sån oerhört ”dålig” väderprognos som ditt liv har varit på flera sätt, så känner jag bara att du kommer klara detta med! De här mörka molnen kommer skingras och jag tror inte det är så att det bara kommer vara mörka moln framöver utan du tar dig istället igenom moln efter moln och du ska veta att jag är stolt över dig som klarat av så många sånna moln hittills! 😀

     

    som svar på: Du är fantastisk!!
    Trådstartaren

    Tack för att du skrev så fina saker tillbaka! 😊😃❤️ Gjorde mig både glad och varm inuti!

    Ja jag tror verkligen man förstår människor som kämpar mer och har mer empati, när man själv vet hur tufft det kan vara… 😔😊❤️

    som svar på: Så nu är man här igen

    Är det alltså det du skrev om att lämna din klass, dina vänner och skolpsykologen som hjälpte dig, som gör att du vill ta ditt liv just nu? Är det liksom det som gör att bägaren rinner över tro? ❤️❤️❤️

    som svar på: Så nu är man här igen

    Hej älskade vän (som jag ännu inte känner) <3

    Jag tänker på dig just nu med värme och jag tänker även på det du skriver om att det känns normalt och skönt att tänka på döden… Jag vet hur det känns att så gärna önska sig döden och inte orka kämpa emot längre i kraften i ”strömmen” eller vad man ska säga <3

    Jag vill vara där för dig, där du är just nu, och hjälpa dig och lyssna på dig och finnas till för dig <3 Älskar dig, fastän vi inte känner varann och vill dela ditt lidande <3

    Skulle du vilja skriva med mig och berätta vad det är för tunga saker du går igenom? Skickar dig värme och en stor kram där du är just nu ❤️❤️❤️ Från en som vill att du ska finnas här med oss, men som också vet hur fruktansvärt jobbigt det kan vara att orka kämpa 💖

    som svar på: Jag orkar inte

    Hej Freja! (Ett så fint namn!)

    Det rinner faktiskt en tår ner för min kind för jag blev så glad för att du skrev så snälla saker om mig och även av glädje för att du verkar vara en omtänksam person… Har inte många av dem i mitt liv, längre… Och ja, säger bara FY för alla så kallade ”vänner” som inte bryr sig om en eller som sätter sig själva först när det kommer till kritan. Jag håller helt med dig om att ens problem aldrig borde få bli förminskade eller bortförklarade. Och jag vill gärna få lyssna på dina problem och stå med dig i lidandet, så mycket jag bara kan och orkar! 🙂 <3

    Och jag tror att det där handlar om att folk oftast är så egoistiska att de inte vill må dåligt för någon annans skull, så när de får höra problem så vill de direkt slippa lyssna och därför kommer de på olika saker att säga som gör att de inte behöver stå med i lidandet. Men det coola som jag märkt, är att om man har kärlek och kraft nog för att stå med i någons lidande, så kan man faktiskt hjälpa den att få det otroligt mycket bättre! Och jag vill försöka vara en sån person för dig och även för så många jag kan <3 Är så glad att läsa att saker redan hänt för dig som gör att du har fått hopp!!! Yey!! Så glad för din skull! 😀

    Är också så glad att jag hittat detta forum och att det finns fler med mig som vet vad extrem smärta och lidande innebär, hur det känns. Själv känner jag till och med som att jag har svårt att ha vänner som jag inte kan prata om djupet med, önskar få människor runt mig som jag kan vara ärlig och öppen med om mina svåra känslor och som lyssnar och förstår! Blir så tacksam att du skulle vilja vara min vän! Jag vill super gärna lära känna dig och bli din vän! 😀 Kan tänka mig att det är en ganska stor ålderskillnad på oss (jag är 36, haha) men det fina med vänskap är ju att det inte finns några gränser i ålder, man kan vara vänner fastän man är 5 och 95 😀

    Skulle du kanske vilja chatta eller sms:a eller nåt liknande nån gång? Vi skulle kunna skriva eller prata av oss med varandra, så gott vi orkar! Det blir ju lätt tungt att bära när man själv har det jobbigt, men vi får bara vara ärliga och öppna med hur vi mår och när vi tycker att det känns för tungt att bära varandra? 😀

    Om du ens känner att du orkar lyssna även på mig? Annars kan jag lika gärna försöka hitta någon annan att prata med så kan jag bara lyssna på dig och det du kämpar med? 🙂

    Kram!! Hanna

    som svar på: Jag orkar inte

    Wow, så ser jag att du dessutom just skrivit uppmuntrande saker till en annan här på forumet som har det kämpigt… Vilken otrolig person du är, som orkar vara kärleksfull mot andra när du själv har det så mörkt! Vilken fin person du verkar vara!

    Och även jag känner igen det där med att bli av med många vänner som varit falska, jag har själv i stort sett inga vänner kvar. En del har varit falska och andra har svikit… Känner med dig där med <3

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 42 totalt)
0