[Purple Melumi]

Det låter som fina nyårslöften tycker jag:) Utav dina inlägg jag läst verkar du vara en person som ger Mkt värme, stöd och omtänksamhet så jag hoppas du får tillbaka detsamma av dem runtomkring dig, det är du värd.:)

Jag har nog folk runt omkring mig men jag ger dem inte chansen bara. …mitt nyårslöfte får väl vara att inte sabba min nuvarande relation eftersom det verkar gå i cykler…

Har du Ngn kontakt sedan tidigare du kommer fortsätta med Lr skall du söka på nytt? Tycker du är modig ⭐️ Och ger hopp om att våga ta tag i det som känns svårt.

 

[Purple Melumi]

Ett värdefullt tips, tack! Att ta sig igenom känslan oavsett hur stark den är och veta att den inte vara för evigt- det ska jag ta med mig.

Jag vet inte.. kan nog inte vara snäll mot mig själv eftersom jag inte tycker jag är värd det..och det är det enda sätt jag känner till…

Har ni Ngn att bolla med? Kontaktpersoner? Vänner? Familj?

 

[Purple Melumi]

Ibland tänker jag att jag aldrig hade dömt Ngn för sådana sidor jag själv är rädd att bli dömd för❤️Jag är hårdare mot mig själv än mot andra. Är övertygad om att ingen kan älska hela mig liksom….Därför finns det ingen som känner mig på riktigt, ytliga vänner har kommit och gått men jag har svårt att släppa in Ngn på riktigt.
Förstår precis vad du menar om att blotta sånt man skäms för…vad är din största rädsla att Ngn ska se? Om du vill berätta förstås❤️

[Purple Melumi]

Att skriva i olika former- noveller,dikter osv är förlösande, håller med dig Indigo Qugugo….

Att lindra ångest genom att göra saker som inte skadar en…det är åtminstone min utmaning..har så svårt att vara snäll mot mig själv….Ngn som förstår vad jag menar?

[Purple Melumi]

Yellow Ruqeci: får jag lov att fråga hur det kändes för dig att få släppa ”masken” Ngt när du var inlagd…var det skrämmande Lr en lättnad…Lr kanske både och?

Låter ledsamt att behöva krascha i botten om igen💔😢Har du Ngn runt dig som fångar upp dig?

[Purple Melumi]

Finns också här och lyssnar och om jag kan, ger stöd. Det ger mig lindring i mitt eget mörker, att kunna finnas där för Ngn annan❤️ Som Blue Bidoga skrev angående att göra saker som lindrar ångest och mörker…jag tränar mig i att göra snälla saker istället för saker som dövar…en promenad hur kort den än må vara lr en varm dusch kan bryta mörkret för en stund…likaså skriva här och känna att Ngn finns där för en…kanske har man långt därinne ett intresse som ångesten och mörkret lagt en slöja för…jag har tex målning som jag så smått tagit upp. Iaf när jag mår ”bra”. Är ingen konstnär och när det är mörkt är motivationen borta..men brukar intala mig att jag ska måla stunder när jag mår bättre…ibland kan det vara det som håller mig uppe den dagen…
Har ni ngnting som ni egentligen vet att ni tycker om att göra där kroppen ”lurar” genom att dämpa motivation, inspiration och lust…❤️?

[Purple Melumi]

Tack båda två för era svar, bara att få sätta ord på tankarna lindrar.

Indigo Qugugo: jag tänker att du nog har rätt, hade behövt Ngn med liknande erfarenheter som kanske dämpade min skräck och föreställningar. Är så rädd att tappa kontrollen och att folk ska se en sida jag inte vill att de ska veta om, är så övertygad om att ingen kan tycka om hela mig❤️Hur gör man för att våga vara sig själv?
Yellow Ruqeci: svårt att hålla den perfekta fasaden upp 24/7 och aldrig visa sig svag. Inte låta Ngn annan få övertaget. Och ändå. Fastän jag är en sådan kontrollmänniska så sker det ändå saker som jag efteråt skäms för och ångrar vilket gör att jag måste kontrollera mig ännu hårdare osv. Låter så fint när du säger att man kan låta Ngn annan ta över kontrollen medan man sorterar…har du Ngn som gör det för dig?❤️

[Purple Melumi]

Att söka annan mottagning är väl det val jag funderat på…problemet är bara att jag bara är tillräckligt klarsynt i dessa perioder när jag mår så dåligt, att jag behöver hjälp- när det vänt och blivit neutralt lr till och med mer än så, ser jag inte längre problemet. Jag har redan en misstanke om vilken diagnos jag kan ha- även om man inte ska diagnosticera sig själv- och det skrämmer mig så mkt att jag knappt klarar tanken. Samtidigt som jag är rädd att det ska gå överstyr och jag ska förlora nära och kära och kanske t.o.m. jobb.

[Purple Melumi]

Tack❤️ Känns så fint på ngt vis att det finns ett ställe där man kan få vara precis som man är och våga berätta hur man mår och ändå bli hörd och sedd och accepterad…att det är ok att inte vara ok liksom…hur mår ni andra just nu? Kram

[Purple Melumi]

Måste bara säga….vilket fantastiskt fint intiativ❤️ Att läsa era omtänksamma, empatiska och stöttande kommentarer till varandra, gör mig rörd och varm inombords- har just nu en tuff och mörk period och eftersom jag har svårt att öppna mig, så tänker jag att jag kanske kan flytta fokus och försöka stötta Ngn annan istället för mitt eget. Hoppas jag får lov att hoppa in i tråden.❤️Och att ni haft en fin söndag❤️

[Purple Melumi]

Tack för ditt svar.

Är åter nere i en mörk svacka, kommer knappt ur sängen. Däremellan neutrala perioder lr rent av eufori- jag har insikt och har förstått hur jag fungerar men kan inte kontrollera det. Har isolerat mig och har ingen kontakt med vänner närstående lr särbo på fritiden. Jobbar själv i vården och vet tyvärr hur människor stämplas även om sekretess såklart är det som gäller. Jobbar dessutom själv på hemorten och hjälper människor varje dag med deras ohälsa. Jag har just nu inget mer att ge, orkar inte koncentrera mig, följa med i samtal, träffa människor öht. Kroppen strejkar och jag är dränerad både fysiskt och mentalt.

Det är en berg och dalbana inombords som kör varv på varv utan att jag kan kontrollera den….

[Purple Melumi]

Min roll har alltid varit att lyssna och ta hand om både privat och till mitt yrke, men jag har så svårt att öppna mig för ngn. För hur ska man kunna göra det när man inte vet om det man känner och tänker är på riktigt?

Jag har ångest och samtidigt fruktansvärt speed i kroppen, har omättligt sug efter vissa saker och tusen tankar i huvudet samtidigt som jag känner mig destruktiv. Kan inte sova lr äta, har ingen ro i kroppen. Känns även som jag måste vara på min vakt, känner att andra håller koll på mig, lite överallt . Min pojkvän verkar uppfatta saker helt annorlunda ön mig. Så viktigt för mig att hålla fasaden upp, även om min pojkvän antagligen snart inte orkar med mig längre…

Berätta gärna hur du mår, jag lyssnar på dig.