Skapade svar

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 80 totalt)
0
  • Trådstartaren

    Blue Kevety: fint att höra från dig idag, hur mår du?⭐️🙏

    Fint att du har din gitarr som ”din grej”. Berätta gärna hur du mår när du spelar, vad som händer inom dig liksom- om du vill förstås. Spännande med folkhögskola! Inriktning du funderat på länge?

    Som sagt, fint att ”se” dig här igen⭐️🙂

    Trådstartaren

    Ditt pepp betyder allt🙏Tack. Är rädd att min historia ses som påhitt lr bagatell, en i min närhet har liknande besvär men då hen även har en extrovert personlighet och lite annat, blir allt hen gör och säger extremt tydligt, tar plats och alla runt omkring dras in i det, finns ingen hänsyn till andra oavsett fas. Min partner som säkert gör så gott hen kan, märker inte ens allt som hänt utan när jag i ett försök att öppna mig gav små hintar om mitt mående och alla gånger jag stuckit med bilen och gjort både det ena och andra som han aldrig märkt ens- då jämför hen med personen med extrovert läggning som konstant hörs och syns och menar..Jaja men du har iaf inte sagt upp lgh och flyttat X mil bort som X gjort!!

    Efter det slöt jag mig. Som att mitt mående inte räknades, jag var inte sjuk nog. Vi är inte sambos så under de perioderna har jag stuckit iväg och gjort diverse saker som hen inte har en aning om😢
    Tänk om jag bara inbillar mig alltihop 🙈

    Ett självskadebeteende kan te sig på olika sätt, oavsett vad man gör mot sig själv så vet man ju att det inte hjälper egentligen men kanske är det det enda man kan?

    Låter fantastiskt att hitta andra strategier❤️🙏Riktigt starkt av dig att kämpa som du gör. Är det efter du fick din samtalskontakt som du fick verktyg att göra det?❤️

    Trådstartaren

    Jag förstår hur du menar, hoppas du vågar prova om det får dig att må bättre. ❤️ Dina mörka tankar känns så otroligt tunga att bära för dig, hoppas verkligen att du hittar något som hjälper dig slippa dessa🙏❤️

    Att jag frågar hur du mår när du är ”uppåt”, beror på att jag försöker förstå vad det som hänt hos mig i perioder 😢Förutom att det är underbart, färger exploderar, inte behöver varken sova lr äta, blir otroligt kreativ samt har ett oändligt sug efter många saker 🙈 så blir jag uppenbarligen även provokativ, arg, hetsig och hamnar i gräl med andra😢Och vissa gånger har det även hänt att jag tappat verklighetsförankring…det skäms jag mest över. Så mkt sjuka saker jag ”inbillat” mig. Har inte förstått att det var fel förrän efteråt och då fått enorma skuldkänslor. Och ändå…nu när jag mår så dåligt så hade jag ändå kunnat ta risken att ev flippa ur bara jag fick känna lycka igen😢

    låter förmodligen helt sjukt alltihop. Hur ska jag våga lämna ut mig och berätta sånt här för en samtalskontakt? Vet ju snart inte vem jag är liksom…

    Trådstartaren

    Det som känns som en fantastisk idé just då är ju sällan det….Jo samtalskontakt är nog första steget som du säger.. men som sagt, är livrädd för att någon ska veta vilka knäppa tankar jag haft i perioder 🙈 Jag som är en sån kontrollmänniska och ”perfekt” utåt…hur berättar man om att man flippat ur? Vet inte ens om jag skulle våga berätta det här i text. Det är en sån tung börda att bära, och livrädd att det ska hända igen utan att jag märker det förrän efteråt . Att det går överstyr med tex alkohol bla det kan jag prata om men….Är så himla rädd😢

    Du skriver att Lamotrigin inte fungerade för dig, vad var det som hände? Och hur känner du kring Litium? När du är euforisk- är det alltid underbart lr har du undra tankar oxå? Svara bara om du orkar och vill ❤️

     

    Trådstartaren

    Tack för att du vill och orkar dela med dig. Förstår hur du tänker kring medicinering och att ”bara” vara hjälpsökande när man är låg. Jag känner mig så kluven, vill bli av med det här nattsvarta men vill inte bli av med de gånger man känner lycka. Iaf inte den delen där det bara är lycka, tyvärr slutar det ju inte alltid med det även om jag intalar mig att jag har kontroll över det. Med medicin känns det som man aldrig mer får uppleva fyrverkerier och eufori och hur står man ut med det? Å andra sidan behöver man ju inte heller sopa upp resterna av det man förstört. Är så himla himla rädd att det ska komma fram de gånger då det flippat ur totalt 🙈De kommer ju att tro att jag är helt knäpp😢

    Hur tänker du nu kring medicinering? Är det Litium som är aktuellt för dig? Bara så du vet, det du skriver är otroligt värdefullt för mig att läsa❤️, känner mig så otroligt ensam i att inte ”vara som min omgivning ”😢

    Trådstartaren

    Blue Kevety: Självmord och svek låter fruktansvärt ledsamt och svårt att ta sig igenom. Har du någon i din närhet du vågar lita på? Vågar du vara öppenhjärtig mot din psykolog?

    Blue Kasibi: får jag lov att fråga hur du tänker kring de diagnoserna utifrån det jag berättar? De skrämmer mig och får mig att inte vill känna efter hur jag egentligen mår tror jag…hur har det varit för dig? Om du vill berätta. Är fullkomligt livrädd för att avslöja allt sjukt man (förhoppningsvis) dolt i alla år.

    Trådstartaren

    Oj my bad🙈Såg inte att ni hade lika namn.😬 Men tack till er båda för att ni finns här🙂 Vill gärna lyssna på er oxå , det hjälper mig. Är bättre på att lyssna än att öppna upp och prata om mig själv.
    P.s era namn är verkligen lika, måste ändå le lite åt att jag inte såg det🙈Sry😌

    Trådstartaren

    På pappret lite äldre än du men du har definitivt hanterat det bättre än mig❤️Du har tagit steget och har en samtalskontakt. Imponerad av dig. Inspirerande till och med.

    Jag har mått dåligt i perioder sedan högstadiet. Däremellan ok. Och däremellan…mått lite för bra vilket har skapat konsekvenser. Alltid haft den perfekta fasaden utåt lr iaf försökt. Och allt går i cykler, jag byter jobb, sabbar relationer, har destruktiva saker för mig. Däremellan är jag ok, inte lycklig, mer neutral och kör på i hamsterhjulet men har kontroll över vad jag gör. Saknar också den där livslusten en del verkar ha som en naturlig nyfikenhet på livet.

    Har det hänt ngt som fått dig att må som du gör? Jag lyssnar😊

    Och tack för dina fina ord🙏❤️😊

     

    Trådstartaren

    Det var dig jag menade när jag svarade😊🙏Och är så tacksam att du finns här, känns skönt att veta att man inte är helt osynlig och oviktig. Typ som att man skulle kunna försvinna och ingen skulle sakna en.

    Jag är alltid den som tar hand om andra och ingen bryr sig om hur jag mår. Till och med jobbar med att ta hand om andra. Man vänder det mot sig själv och skadar sig själv på olika sätt, ofta kanske så att ingen märker ens. Fast man drömmer om att Ngn ska se igenom mitt svar att allt är bra när det är nattsvart på insidan.

    jag lyssnar gärna på dig om du vill berätta. Bara så du vet. 🙂

    Trådstartaren

    Tack🙏Det var det finaste Ngn sagt till mig på väldigt länge. Och du detsamma…du har räddat mig idag, bara så du vet.
    Du är också värdefull!

    Kram tillbaka!

    Trådstartaren

    Ja. Kanske online hade funkat. Tack för tipset.

    hur länge har du haft dina mörka episoder? Mår du som vanligt däremellan?
    om du vill svara förstås.

    Jag är också negativt inställd till medicin, vill hitta ett sätt att kontrollera mig men det tar samtidigt kål på mig. Har försökt med rutiner, sova, äta, inte jobba skift. Men det händer ändå igen och igen. Som att trycka på en knapp. Och från att ha mått ”normalt”, vaknar upp och allt är nattsvart. Eller motsatsen….

    Trådstartaren

    Jag förstår vad du menar med att drunkna….hur känner du kring din utredning, känner du dig sedd och förstådd? Känns det rätt?

    psykolog på Vårdcentral är tyvärr uteslutet för min del pga boendeort och arbete. Jag vet att det hade lett till negativa konsekvenser på mitt arbete. Svårt att förklara mer ingående. Hur gör man då? Och jag vill inte berätta allt, vill inte bli av med vissa delar av mig även om de ställer till problem. Jag vill kunna kontrollera det och bli av med det nattsvarta.

    Låter snurrigt och dumt. Är bara så ledsen och oklar.

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 80 totalt)
0