[Purple Melumi]

Jag håller med dig i sak. Men i praktiken ser det oftast annorlunda ut, iaf på de arbetsplatser jag haft. Är rädd att om mina kollegor får reda på min hemlighet, kommer ingen lita på mig och ingen vilja jobba med mig, är också livrädd att mina ungdomar skulle skämmas för mig och stöta bort mig liksom resten av samhället eftersom jag bor på liten ort där status och perfektion gäller. Jag behöver någon som jag litar på och kan anförtro tro mig åt, i den bästa av världar hoppas jag att samtalsstöd och verktyg räcker men innerst inne är jag rädd att jag behöver mer än så….jag är också rädd att jag ska förstöra relationer jag har runt mig.

[Purple Melumi]

Har burit det här genom hela livet, aldrig sökt hjälp pga att jag inte vill att Ngn ska få reda på det- omgivningen, kollegor, familj…jobbar i vården själv och för mig är det uteslutet att söka hjälp häromkring. Jag kan inte söka hjälp men jag behöver hjälp, en olösbar ekvation.

[Purple Melumi]

Stort lycka till⭐️

[Purple Melumi]

Låter som det fungerade bra där och då?⭐️Hur länge har du varit utan samtalsstöd och medicin? Hur går dina tankar inför kommande besök?💖

 

 

[Purple Melumi]

Tack för fint svar❤️Det är nog det som ställer till det för mig. Jobbar själv i vården i anslutning till min vårdcentral och det känns helt otänkbart att blotta mig där🥲Jag har ingen diagnos men insikt vad det är som är mitt problem. Ändå kan jag inte kontrollera det. Känner mig hjälplös. Och helt ensam.

Men nu handlade tråden om dig❤️ Och jag är bättre på att lyssna och kanske stötta än att ta tag i mina egna problem. Får jag lov att fråga om du tyckte samtalsstöd och medicin i kombo var det som fungerade för dig? ⭐️Fick du prova dig fram med medicin?

Förstår precis vad du menar med att prata med någon som inte är känslomässigt engagerad, tror oxå att det är det bästa ⭐️

[Purple Melumi]

Jag förstår vad du upplevde under din hypomani. Kan relatera till det.
Men ledsamt att inte kunna få hjälp innan man förstör sitt liv fullständigt utan möjligt att reparera det….Orkar du berätta vad som hände när du fick din psykos? 💖

Hur känner du inför när du ska till psykiatrin? Har du Ngn tanke om vad du hoppas få hjälp med och på vilket sätt?

Sry har lite svårt att uttrycka mig som jag skulle vilja…menar mest att jag själv inte haft kontakt med psykiatrin och vet inte hur det går till…🙈

[Purple Melumi]

Låter som du har det jättejobbigt❤️Ser dina kollegor hur du kämpar? Lr din chef?

Om du haft liknande episoder tidigare, har du varit sjukskriven då? För att få stopp på hjulet som snurrar allt fortare?⭐️

Du skriver om en hypomani i våras, vill du berätta om vad som hände?

[Purple Melumi]

Jag förstår vad du menar. Min känsla är att andra analyserar utifrån egna referensramar. Samt om de är intresserade/ kan/ vill analysera andra. Min partner är en Mkt openminded person som aldrig dömer. Han har liksom ingen ”normalreferens” han utgår från utan mer en enorm spännvidd över hur han tror människor kan vara. Han reagerar därför inte på om Ngn gör ngt som många andra skulle tycka vara konstigt. Därför ser han visserligen mina problem men inte vidden av dem. Och tvärtom. Kollegor som är extremt noga med hur man ska bete sig och vad som är ok att säga- de reagerar på minsta lilla. Därför är andras reaktioner på ditt mående förmodligen så varierande, men.äsch jag vet inte..jag kanske har helt fel…men det viktiga är ju att du känner att ditt liv inte funkar och du behöver hjälp❤️Och att du tagit steget⭐️

[Purple Melumi]

Fortsätt gärna berätta om du orkar och vill, följer dig gärna. Har tyvärr inte så många råd att ge dig eftersom jag befinner mig i en på många vis, liknande sits. Jag har dock inte vågat ta kontakt med vården även om jag just här och nu känner att jag inte orkar fortsätta på samma spår. Inte en dag till. Att bli bemött som du, att det du anförtror dig åt någon, inte skulle vara tillräckligt för att få hjälp gör mig jätteledsen å dina vägnar och är även en sak som avskräcker mig från att söka hjälp. Så får det inte lov att vara! Utav det du skriver, påverkar ditt mående hela ditt liv och så ska du inte behöva ha det.❤️Som sagt, mår själv inte så bra just nu och har svårt att komma med ngt konstruktivt men lyssnar gärna⭐️

[Purple Melumi]

Glömde skriva….om man inte vill söka sin Vårdcentral av olika skäl och inte vill att de ska få veta…vart söker man då?
Jag både vill och inte vill söka hjälp, men om jag ska göra det behöver jag göra det nu innan det switchar om🥲Tänk om de säger att de jag upplever är fullt normalt och skrattar åt mig?#rädd

[Purple Melumi]

Jag hör dig. Och känner igen väldigt mycket från mitt eget liv. Att alltid känna sig så ensam och känslan av att inte en enda människa vet vem man egentligen är. På riktigt. Trots att det finns vänner, arbetskamrater och partners. Och förundran över att andra har sån energi till hobbys när man knappt vet vad man vill göra själv. I mitt fall har jag insett att jag är så fokuserad på att läsa av andra människor och situationer och ständigt leverera att jag inte vet vem jag är själv, all energi läggs på andra. Säger dock inte att det är så för dig.
Har inga råd att komma med tyvärr. Mer än att jag gärna lyssnar om du vill. ❤️

[Purple Melumi]

Azure Radina: visst kan jag se tecken som visar åt det hållet, även om man inte ska sätta diagnos på sig själv…tänker om jag bara anstränger mig lite hårdare och sköter mig strikt så händer det inte. Just nu tänker jag så. Lägger skulden på mig själv att jag inte är bra nog. Inte ansträngt mig bra nog. Är väldigt asocial just nu, med vänner och arbetskamrater. Vill helst inte prata med Ngn. Vill helst inte gå till jobbet men behöver pengarna. Inuti huvudet rullar svarta tankar och hur illa jag tycker om mig själv. Varför jag inte kan fungera som andra.

Det finns nog en liten del av mig som oxå är rädd att aldrig mer få känna euforin och lyckan och hindrar mig från att söka hjälp…hur ska man då stå ut med livet? Om man aldrig mer får känna en mix av nyförälskelse, fyrverkerier, att åka berg och dalbana göra tio saker samtidigt utan att behöva sova och bara älska sig själv och hela världen som doftar underbart och har klara vackra färger…hur står man ut utan det? Nu har allt en grå slöja över sig med en ständig malande ångest…

Men du har nog rätt🙏⭐️Att söka hjälp på annan ort är nog det enda rätta. Önskar Ngn bara kunde vara den som hjälpte mig ta steget och inte lät mig fly…

Tack för ditt svar⭐️Hur mår du?