Hem > Forum > Ensamhet > Ensam på så många olika sätt, behöver någon att prata med

Ensam på så många olika sätt, behöver någon att prata med

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 47 totalt)
46
  • Känner mig så otroligt ensam. Tidigare i livet haft många ytliga vänner som nu bytts ut mot färre lika ytliga vänner. Vågar inte släppa in Ngn hela vägen och låta dem se hela mig samtidigt som hela jag skriker inombords att jag vill att någon ska se mig- höra mig- bry sig om mig-ta hand om mig. Kämpar i det tysta med själsligt mående som jag aldrig vågat söka hjälp för, har nu även en rent kroppslig kraschlandning. Har isolerat mig. Men vill ändå inte vara ensam. Känns som det alltid handlar om alla andra. De som tar mest plats. Och jag vänder det inåt istället. Finns det Ngn som förstår mig?

    Känner mig så otroligt ensam. Tidigare i livet haft många ytliga vänner som nu bytts ut mot färre lika ytliga vänner. Vågar inte släppa in Ngn hela vägen och låta dem se hela mig samtidigt som hela jag skriker inombords att jag vill att någon ska se mig- höra mig- bry sig om mig-ta hand om mig. Kämpar i det tysta med själsligt mående som jag aldrig vågat söka hjälp för, har nu även en rent kroppslig kraschlandning. Har isolerat mig. Men vill ändå inte vara ensam. Känns som det alltid handlar om alla andra. De som tar mest plats. Och jag vänder det inåt istället. Finns det Ngn som förstår mig?

    jag hör dig! Jag känner igen känslan! Känslan av ensamhet är svår. Jag har vänner runt mig, det som gör mig ensam är att jag inte har någon med samma erfarenhet av problematik kring självskador…

    jag tycker du ska våga söka hjälp. Ta steget att få prata med någon! Det är skönt tycker i alla fall jag. Jag har psykologkontakt och det är en bra livlina. Även här i forumet finner du många och det kan ju iaf hjälpa liiite med lite pepp och stöttning och en virtuell kram!

    Trådstartaren

    Det är en av de sakerna som känns omöjliga för mig:( Det här låter så dumt…Jag är rädd för att det ska komma fram då jag bor och jobbar i vården på en liten ort. Vill inte att Ngn ska veta och vill inte att Ngn ska läsa min journal. Vill inte ha medicin som tar bort de enda gångerna jag känner mig levande, bara de här svarta episoderna. Hade behövt Ngn vid min sida som tog min hand och hjälpte mig. Har en partner men vi bor inte ihop och jag har dragit därifrån och stöter bort honom för jag känner att han inte förstår mig. Är beredd att säga upp min lgh och jobb och bara fly härifrån men då lämnar jag oxå mina barn (visserligen vuxna men ändå). Vill liksom bara försvinna. Är så himla ledsen idag.

    tack för att du svarade, ditt svar var första gången på länge som jag kände att någon brydde sig om mig❤️Tack! Och ledsen för din skull att du oxå känner dig ensam… om du orkar, berätta gärna mer om hur du gjorde för att ta steget till psykologkontakt.

    Det är en av de sakerna som känns omöjliga för mig:( Det här låter så dumt…Jag är rädd för att det ska komma fram då jag bor och jobbar i vården på en liten ort. Vill inte att Ngn ska veta och vill inte att Ngn ska läsa min journal. Vill inte ha medicin som tar bort de enda gångerna jag känner mig levande, bara de här svarta episoderna. Hade behövt Ngn vid min sida som tog min hand och hjälpte mig. Har en partner men vi bor inte ihop och jag har dragit därifrån och stöter bort honom för jag känner att han inte förstår mig. Är beredd att säga upp min lgh och jobb och bara fly härifrån men då lämnar jag oxå mina barn (visserligen vuxna men ändå). Vill liksom bara försvinna. Är så himla ledsen idag. tack för att du svarade, ditt svar var första gången på länge som jag kände att någon brydde sig om mig❤️Tack! Och ledsen för din skull att du oxå känner dig ensam… om du orkar, berätta gärna mer om hur du gjorde för att ta steget till psykologkontakt.

    Vad exakt är du rädd ska komma fram? Att du sökt psykologkontakt? Att du kanske får prova antidepressiva? Psykisk ohälsa är inget att skämmas för! Ingenting att vara rädd för att det ska komma fram! Och det kan vara så skönt att få prata med någon som är utbildad för att lyssna och hjälpa en framåt.

    jag tycker inte heller om allt som skrivs i min journal, jag önskar att journalen inte fanns…men olika delar av vården läser ju inte andra delar av journalen liksom. Det jag säger på psykiatrin läser inte min psykolog eftersom han jobbar för hälsocentralen osv.
    och visst kan flykten kännas lockande, men den är ju inte så hållbar, ingenting blir ju egentligen bättre av det? Eller hur?

    jag tog kontakt med psykolog när jag kände att det inte fanns något alternativ kvar. Jag höll på att drunkna. Efter nästan ett år hos psykologen gick jag med på att bli remitterad till vuxenpsykiatrin för diagnosutredning och där står jag nu; ett ben i vardera vårdinstans….

    kram!

    Trådstartaren

    Jag förstår vad du menar med att drunkna….hur känner du kring din utredning, känner du dig sedd och förstådd? Känns det rätt?

    psykolog på Vårdcentral är tyvärr uteslutet för min del pga boendeort och arbete. Jag vet att det hade lett till negativa konsekvenser på mitt arbete. Svårt att förklara mer ingående. Hur gör man då? Och jag vill inte berätta allt, vill inte bli av med vissa delar av mig även om de ställer till problem. Jag vill kunna kontrollera det och bli av med det nattsvarta.

    Låter snurrigt och dumt. Är bara så ledsen och oklar.

    Jag förstår vad du menar med att drunkna….hur känner du kring din utredning, känner du dig sedd och förstådd? Känns det rätt? psykolog på Vårdcentral är tyvärr uteslutet för min del pga boendeort och arbete. Jag vet att det hade lett till negativa konsekvenser på mitt arbete. Svårt att förklara mer ingående. Hur gör man då? Och jag vill inte berätta allt, vill inte bli av med vissa delar av mig även om de ställer till problem. Jag vill kunna kontrollera det och bli av med det nattsvarta. Låter snurrigt och dumt. Är bara så ledsen och oklar.

    okej….om det inte är möjligt fysiskt på din ort så finns det ju fantastiska möjligheter via nätet idag! Psykologer online 👍

    Om man söker ett samtalsstöd typ så väljer du ju själv vad du vill berätta och inte. Ingen tvingar ju fram något.
    jag har också nattsvarta perioder som du beskriver och det är hemskt och inget jag vill uppleva igen, men de kommer lite nu och då oavsett vad jag vill. Därför har jag gått med på att prova mig fram via medicinering även om jag är väldigt avvaktande och negativt inställd till medicin. Men är det risk att jag inte överlever mig själv Pga depressionerna så har jag nästan inget val…

    Trådstartaren

    Ja. Kanske online hade funkat. Tack för tipset.

    hur länge har du haft dina mörka episoder? Mår du som vanligt däremellan?
    om du vill svara förstås.

    Jag är också negativt inställd till medicin, vill hitta ett sätt att kontrollera mig men det tar samtidigt kål på mig. Har försökt med rutiner, sova, äta, inte jobba skift. Men det händer ändå igen och igen. Som att trycka på en knapp. Och från att ha mått ”normalt”, vaknar upp och allt är nattsvart. Eller motsatsen….

    Jag känner att jag verkligen har en förståelse för det du beskriver.
    Ensamhet är något jobbigt, jag känner mig som ensammast i världen efter att ha kommit ut som gay och gjort slut med min flickvän av tre år.

    Jag vill att du ska veta att du är värdefull.

    Kram, T.

    Trådstartaren

    Tack🙏Det var det finaste Ngn sagt till mig på väldigt länge. Och du detsamma…du har räddat mig idag, bara så du vet.
    Du är också värdefull!

    Kram tillbaka!

    Jag vet inte om ditt svar var riktat till mig, men hur som helst väljer jag att tolka det så… Du är så mycket mer än vad då får cred för. Jag lovar dig att du inte kommer känna dig ensam för evigt.

    Ps, jag finns här.

    Mvh, T.

    Inser att jag är lite efterhängsen i din tråd, ledsen för det. Vill att du ska må bra

    Trådstartaren

    Det var dig jag menade när jag svarade😊🙏Och är så tacksam att du finns här, känns skönt att veta att man inte är helt osynlig och oviktig. Typ som att man skulle kunna försvinna och ingen skulle sakna en.

    Jag är alltid den som tar hand om andra och ingen bryr sig om hur jag mår. Till och med jobbar med att ta hand om andra. Man vänder det mot sig själv och skadar sig själv på olika sätt, ofta kanske så att ingen märker ens. Fast man drömmer om att Ngn ska se igenom mitt svar att allt är bra när det är nattsvart på insidan.

    jag lyssnar gärna på dig om du vill berätta. Bara så du vet. 🙂

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 47 totalt)
46

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.