Det jag också känner…är att jag har tre lägen- mittemellan (där livet bara travar på, saker och ting fungerar och jag är varken glad lr ledsen utan bara är liksom, lite tråkigt men ändå funktionellt), uppåt (enda gången jag känner lycka och hur allt är som ett stort rus, färger, dofter och hur jag bara älskar livet, jag är oövervinnlig- men jag hamnar också i bråk med andra, säger upp mig och påbörjar saker jag inte kan avsluta. Om det håller på för länge går det tyvärr alldeles över styr. På många sätt. Enda trösten efteråt är om jag inte testat droger lr gjort ngt olagligt. Sjukt egentligen att jag ändå inte vill vara utan ruset, det är som sagt enda gången jag känner ren glädje i livet) och så nedåtläget (där är jag nu…nattsvart, destruktiva tankar, försöker dämpa ångesten på alla sätt jag kan, vill inte jobba, vill inte ta hand om andra, vill bara vakna en morgon och det har vänt, för så funkar det för mig)
Önskar att jag vågade visa Ngn detta och be om hjälp, lever med rädslan att ställa till det för mig i mina ”uppåtperioder” eftersom jag inte förrän efteråt fattar att jag haft fel- eller göra dumma destruktiva beslut i mina ”nedåtperioder”.
Jag försöker nog bara peppa mig själv att söka hjälp genom att skriva av mig här och höra att jag ändå är en ok människa…tack för att ni orkar läsa<3
