Skapade svar

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 412 totalt)
0
  • Oj vad olika problem än mig.. det får mig att tänka gräset är alltid grönare på andra sidan , man är liksom aldrig nöjd riktigt, det finns alltid ett problem,( menar absolut inte att förminska ditt problem ! ) jag tycker det låter väldigt jobbigt att aldrig få umgås med vuxna och det där,

    jag längtar oerhört efter barn, men jag ser liksom bara att få barn som en dröm ..som ett paradis…

    jag tänker liksom  inte på blöjbyten, sömnlöshet, såriga bröstvårtor , skrik och passning . Eller det att man missar sociala sammanhang , jag längtar bara efter barn!
    hade jag haft barn hade jag kanske längtat efter att vara själv och inte behöva passa en baby hela tiden, så jag tror att man måste stanna upp, uppskatta det man har  tex” mitt barn är friskt!” Vissa får ju leva  tex med cancersjuka barn och helvetet det innebär ,

    jag fick bara tankar när jag läste ditt inlägg, jag vet att jag inte svarade på din fråga men jag insåg lite saker

    Glöm det, Sverige är inte usa.

    trevlig ton

    som svar på: Aripiprazol (Abilify)

    Ursäkta har inget att bidra med.. men jag har inte hört talas om att det skulle användas för tics?

    jag har den medicinen pga psykos /paranoid schizofreni. Det jag känner av den är att mitt humör är stabilare men känner mig som en zombie .

    ja som sagt jag har ingen aning om det med tics,

    som svar på: Trasigt liv

    Hej

    det låter väldigt orättvist,

    Jag tänker att ni skulle ha det bättre utan honom…

    Jag vet exakt känslan av att gå på tå för att inte göra honom arg, lever i ett (missbruks förhållande) har dock inga barn än,

    gud vad jobbigt, du får ju ingen kärlek ingen tacksamhet ingen tid för dig själv ?

    Du förtjänar så mycket bättre!

    jag känner så med dig, jag lagar också maten Varje dag hemma han äter och sen lämnar bordet , fy fan för dessa män ursäkta

    som svar på: Bonusmamma

    22 år? Daltande deluxe😕

    nej det låter ju väldigt fel. Man ska väl hjälpa sina barn att klara av vuxenlivet?

    även om det är ”snällt” så stjälper det ju mer än det hjälper att dalta .

    men jag tänker har hans son nån diagnos?

    har han varit med om nåt hemskt.?Tänker om pappan vet nåt som inte du vet?

    kram

    som svar på: Det går inte
    Trådstartaren

    Har du pratat med din mamma om hur hon upplever din pappa och deras relation? Ibland när man som utomstående betraktar ett parförhållande kan man tycka att förhållandet är jättedåligt. Att paret eller en av personerna i förhållandet omöjligen kan vara lyckliga. Man kan helt enkelt inte förstå hur t.ex. den ena personen kan stå ut med den andra, hur den kan acceptera att bli behandlad på ett visst sätt. Du älskar din mamma och vill göra allt i din makt för att se henne lycklig. Det är ju helt naturligt. Men hur ser din mamma på sin egen situation? Om du verkligen vill hjälpa henne prata med henne och försök förstå henne. Ett mycket svårt och känsloladdat samtal men ett mycket nödvändigt samtal. När du sedan bättre förstår hur hon själv upplever sin egen situation, vilka drivkrafter, rädslor och känslor som finns inom henne kan du börja hjälpa henne utifrån hennes egna behov och önskemål. Din bild av ett lyckligt liv för din mamma där din pappa inte finns i det är inte nödvändigtvis samma bild som hon själv har. Att gå och bära på sådana mörka tankar och önska någons död är inte sund. Risken är väldigt stor att förstöra sin egen mentala och psykiska hälsa, framför allt långsikt. Hur svårt det än må vara att försöka se på din pappa på ett annat sätt än det som du är van vid så är det mycket viktig att du försöker. Om du inte kan förlåta, älska och ha medlidande när du tänker och umgås med honom försök åtminstone att släppa taget om hatet och de destruktiva tankarna.

    om jag har pratat med henne? Jag har sett henne gråta  lida gråta och gråtaoch sticka fingrarna i halsen för hon mår så dåligt av deras relation ,eller hans psykiska misshandel!

    jag tänker absolut inte sluta ha dem tankarna

    fan ingen jävel förstår

    som svar på: Det går inte
    Trådstartaren

    Bor du med dina föräldrar? Går det att ordna situationer där bara du och din mamma umgås ensamma?

    nej jag bor inte med dem, ja det går att ordna men jag är trött på att hon ska ha det så. Jag vill att hon ska vara fri. För gott.

    men den sega jäveln som är min far dör ju aldrig. Jag brukar be till gud att han ska dö. Han är sjuk på nåt sätt , gammal och har åkommor så det är inte omöjligt att han har cancer . Jag vill. Självklar inte att han ska lida. Jag vill bara att han ”försvinner” han tar hennes glädje ifrån henne. Jag är less på det här

    som svar på: Hatar nyår

    Jag vet hur det är att vara ensam . Är inte det nu, men det är inte speciellt roligt iallafall för mig nu med bråk och elände.

    ensamhet är nästan som tortyr. Så smärtsamt så det värker i magen och bröstet .Och Man är så ledsen och tom och känner sig totalt värdelös , usch

    det är så många som är ensamma. Det borde finnas nån grupp för ensamma på typ facebook. Det kanske det gör redan har inte koll.

    jag tycker också det är ett jävla klagande på hundägare t.ex,

    jag gick mot mina föräldrars hus tidigare idag och då kom en kille med sitt lilla barn och sa -HEEEEEEEj! !!!Till dem bakom mig. precis när han passerade mig så jag liksom ryckte till för han sa det så högt.Det var precis som han ville visa mig som gick ensam och såg antagligen ledsen ut, att ”se vad roligt vi lyckade människor ska ha!! Alltså fuck off!!kände jag bara .

     

     

    Livet suger. För jättemånga . Jag förstår inte varför. Jag mådde bra ett långt tag sen bara smack ner i helvetet.

    kan du  göra en lista med det som får dig att må dåligt ,för dig själv eller här ..

    kan du ändra på något av det ?

    eller är det att du lider av typ kronisk depression? Alltså utan direkt anledning till att må dåligt?

    Jag har ingen aning om det där med donationer tyvärr… men snälla du är värdefull! alla är värdefulla!

    som svar på: Behöver en kram

    Usch ja jag känner som du verkligen

    Jag Vill skära mig men vågar faktiskt inte.

    man mår bättre av att skriva av sig iallafall ..

    Trådstartaren

    Detta påminner mig om en anekdot från förr i tiden, där en fransk man lagt till idéen att uppfinningen av spegeln har förgiftat hjärtat på folk. Den enda sättet folk kunde se på sig själv var att gå på knäna nära en bäck eller flod för att se sin egen refraktion. Din hjärna plågas av tankar som försöker bara att nedstämma dig. Det är enkelt att tänka illa på sig själv, du har förmågan att antingen bli avundsjuk av andra eller att försöka hitta något positivt på dig själv. Det är alltid bra att vara hygglig : )

    ok… ja jag vet inte..

    jag är en jätte omtänksam människa , men har otroligt jobbiga tankar om mitt yttre..

    Trådstartaren

    Jag återgäldar svaret känner jag. 🙂 Jag upplevde någonting liknande under en period för många år sedan, att mitt utseende skiftade beroende på ljus, olika speglar och en massa andra saker. Ju mer jag tittade i spegeln ju mer konstig tyckte jag att jag såg ut. Det visade sig senare att jag hade BDD (Dysmorfofobi). Är det någonting som du kan känna igen dig i?

    jo glömde säga att jag har just BDD.  Men jag förstår inte varför min hjärna beter sig så, det är så extremt komplicerat och jobbigt…

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 412 totalt)
0