Hem > Forum > Hopplöshet > Det går inte

Det går inte

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7
  • Firar nyår med mina föräldrar . En halvtimma efter att jag kommit, så börjar pappa . Han fryser ut min mamma , pratar mest med mig,säger saker till mig som han vet sårar henne fast han låtsas inte som om han gör det  medvetet.tex pratar illa om nån kändis hon gillar . Hon blir då såklart besviken och sur och ställer sig och diskar. Sen säger hon -kan du snälla ställa undan din tallrik ?till min pappa och då ställer han ned tallriken på diskbänken så det smäller och ryter -men! Säg inte till mig vad jag ska göra!!     Och går därifrån .
    Jag blir så jävla förbannad .han vill att jag ska välja sida. Att jag ska haka på elakhets beteendet mot min mamma , det gör jag såklart inte. Men jag kan inte säga emot. Det går inte att säga emot. En gång visade jag typ endast med ansiktsuttryck att jag inte gillade hans beteende mot henne och då hotade han mig- är det nåt problem!? Jättehotfullt sa han det. Det handlar inte om avsaknad av mod från min Sida. Ärligt talat jag stryper den som ens nämner det. Jag orkar inte mer jag orkar inte se henne lida .
    är det fel av mig att önska min pappas  död? Jag vill att min mamma ska få vara fri. Glöm att dem skiljer sig. Det kommer dem inte göra. Dem har inte sovit i samma rum på 15 år ändå är den gifta . Men det blir alltid värre när jag kommer .
    Jag orkar inte analysera mer.

    jag vet bara att allt är skit

    Avatar

    Bor du med dina föräldrar? Går det att ordna situationer där bara du och din mamma umgås ensamma?

    Trådstartaren

    Bor du med dina föräldrar? Går det att ordna situationer där bara du och din mamma umgås ensamma?

    nej jag bor inte med dem, ja det går att ordna men jag är trött på att hon ska ha det så. Jag vill att hon ska vara fri. För gott.

    men den sega jäveln som är min far dör ju aldrig. Jag brukar be till gud att han ska dö. Han är sjuk på nåt sätt , gammal och har åkommor så det är inte omöjligt att han har cancer . Jag vill. Självklar inte att han ska lida. Jag vill bara att han ”försvinner” han tar hennes glädje ifrån henne. Jag är less på det här

    Har du pratat med din mamma om hur hon upplever din pappa och deras relation?

    Ibland när man som utomstående betraktar ett parförhållande kan man tycka att förhållandet är jättedåligt. Att paret eller en av personerna i förhållandet omöjligen kan vara lyckliga. Man kan helt enkelt inte förstå hur t.ex. den ena personen kan stå ut med den andra, hur den kan acceptera att bli behandlad på ett visst sätt.

    Du älskar din mamma och vill göra allt i din makt för att se henne lycklig. Det är ju helt naturligt. Men hur ser din mamma på sin egen situation? Om du verkligen vill hjälpa henne prata med henne och försök förstå henne. Ett mycket svårt och känsloladdat samtal men ett mycket nödvändigt samtal. När du sedan bättre förstår hur hon själv upplever sin egen situation, vilka drivkrafter, rädslor och känslor som  finns inom henne kan du börja hjälpa henne utifrån hennes egna behov och önskemål. Din bild av ett lyckligt liv för din mamma där din pappa inte finns i det är inte nödvändigtvis samma bild som hon själv har.

    Att gå och bära på sådana mörka tankar och önska någons död är inte sund. Risken är väldigt stor att förstöra sin egen mentala och psykiska hälsa, framför allt långsikt. Hur svårt det än må vara att försöka se på din pappa på ett annat sätt än det som du är van vid så är det mycket viktig att du försöker. Om du inte kan förlåta, älska och ha medlidande när du tänker och umgås med honom försök åtminstone att släppa taget om hatet och de destruktiva tankarna.

    Trådstartaren

    Har du pratat med din mamma om hur hon upplever din pappa och deras relation? Ibland när man som utomstående betraktar ett parförhållande kan man tycka att förhållandet är jättedåligt. Att paret eller en av personerna i förhållandet omöjligen kan vara lyckliga. Man kan helt enkelt inte förstå hur t.ex. den ena personen kan stå ut med den andra, hur den kan acceptera att bli behandlad på ett visst sätt. Du älskar din mamma och vill göra allt i din makt för att se henne lycklig. Det är ju helt naturligt. Men hur ser din mamma på sin egen situation? Om du verkligen vill hjälpa henne prata med henne och försök förstå henne. Ett mycket svårt och känsloladdat samtal men ett mycket nödvändigt samtal. När du sedan bättre förstår hur hon själv upplever sin egen situation, vilka drivkrafter, rädslor och känslor som finns inom henne kan du börja hjälpa henne utifrån hennes egna behov och önskemål. Din bild av ett lyckligt liv för din mamma där din pappa inte finns i det är inte nödvändigtvis samma bild som hon själv har. Att gå och bära på sådana mörka tankar och önska någons död är inte sund. Risken är väldigt stor att förstöra sin egen mentala och psykiska hälsa, framför allt långsikt. Hur svårt det än må vara att försöka se på din pappa på ett annat sätt än det som du är van vid så är det mycket viktig att du försöker. Om du inte kan förlåta, älska och ha medlidande när du tänker och umgås med honom försök åtminstone att släppa taget om hatet och de destruktiva tankarna.

    om jag har pratat med henne? Jag har sett henne gråta  lida gråta och gråtaoch sticka fingrarna i halsen för hon mår så dåligt av deras relation ,eller hans psykiska misshandel!

    jag tänker absolut inte sluta ha dem tankarna

    fan ingen jävel förstår

    Förstår att det är hemskt att stå bredvid och se någon fara illa. Man kan känna sig så oerhört maktlös ibland. Din mamma är vuxen och får göra sina egna val men det ändrar ju inte situationen för dig. Usch! Vet inte vad jag ska säga mer än att jag känner med dig.
    Ta hand om dig <3

    Avatar

    nej jag bor inte med dem, ja det går att ordna men jag är trött på att hon ska ha det så. Jag vill att hon ska vara fri. För gott. men den sega jäveln som är min far dör ju aldrig. Jag brukar be till gud att han ska dö. Han är sjuk på nåt sätt , gammal och har åkommor så det är inte omöjligt att han har cancer . Jag vill. Självklar inte att han ska lida. Jag vill bara att han ”försvinner” han tar hennes glädje ifrån henne. Jag är less på det här

    Det förstår jag att du vill! Att din mamma ska slippa ha det så alltså. Har du berättat för din mamma om hur du känner? Föräldrar påverkas ofta mycket av deras barns känslor. Säg som det är att du mår dåligt av hur hon behandlas av din pappa, att du inte gillar att umgås med dem tillsammans och framför allt att din mamma förtjänar mycket bättre. Du kanske skulle kunna fråga om hon faktiskt vill vara gift med din pappa?

    Det låter verkligen som en obehaglig situation. Jag känner igen det till viss del från mina föräldrar.

    Det är klart, hon är vuxen och bestämmer själv. Men lika självklart att det tär på dig att se hur hon “sitter fast” trots att hon inte har det bra.

    Jag tänker att du kanske kan ge henne information om kvinnojourer, stödlinjer osv. Bara liksom överräcka det, sticka ner det i hennes väska, skicka efter information i hennes namn. Om och om igen. Du behöver kanske inte ens säga något. Bara subtilt påminna henne om och om igen att du ser och vet och hoppas. Och att det går.

    Det kanske skulle vara mer skonsamt än att, så att säga, kliva in mellan dem mer fysiskt.

    Det andra jag tänker är att du inte ska hålla tyst om det utåt. Låt andra veta vad som pågår. Det kan sätta krafter i rörelse. Den enda som har något att skämmas för är din pappa.

     

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.