Hej.
Jag har länge varit så sjukt orolig över klimatkrisen. Vill ibland bara ta och skaka om folk och få dem att fatta. Och då har jag också ofta tänkt: Hellre tar jag livet av mig än att vara med och se hur helvetet bara blir värre och värre. Så relaterar.
Vad gäller kriget så känner jag personligen medlidande för de drabbade i Ukraina men just tanken att Sverige faktiskt skulle kunna bli attackerat gör mig inte alls så rädd. Det är så olika hur människor känner och beter sig i en krissituation och alla olika personligheter, kunskaper och synsätt är välbehövda och kompletterar varann…
Säkert ökar kriget i Ukraina den psykiska ohälsan i Europa just nu. Men människor lyckas ta sig igenom de hemskaste av saker. Och just när man står där och blickar mot det som verkar vara en potentiell framtid så känns det helt jävla meningslöst att leva. Men hemligheten är att det alltid finns fina saker i livet. Ständigt och överallt. Bara för den som vill se dem. Å i en situation som ett krig så kan man undra vad fan det är som motiverar människor att fortsätta leva. Svaret är inget universellt sådant. För lyssna nu, det är helt individuellt vad det är som motiverar en att fortsätta leva. Det är såklart ansträngande att sätta sig ned och ställa sig frågorna: Vad är fint i mitt liv? Vad ger mitt liv mening? Hur vill jag leva mitt liv? De känns dessutom kanske något uttjatade. Men det är så viktigt att ställa sig dessa frågor när man mår dåligt. I alla fall kan jag bekräfta att det är viktigt för mig. Det som till exempel i mitt fall just nu motiverar mig till att leva är en viss person jag tycker om väldigt mycket eller också en sådan sak som att andas in vårluften och andas ut.
Samhället är så i grunden fel på så många sätt. Men du kan göra dig fri från det som är fel, det som skadar. Genom att ta hand om dig själv. Genom att peka ut exakt vad det är som är fel, exakt på vilka sätt samhället skadar dig (eller gör dig rädd). Hur ditt liv ser ut just nu och hur du vill att det ska se ut. Man behöver inte ens leva just det liv man vill leva för att må bra. Det räcker att ha de grundläggande behoven som trygghet och gemenskap någorlunda uppfyllda, kanske genom någon vän du har, eller i ditt fall till exempel din sambo. Att ha enstaka människor, aktiviteter eller föremål som får en att känna sig okej.
Jag bläddrade i går i min dagbok från för ett år sedan. Jag hade självmordstankar då. Och när jag läste det blev jag medveten om hur viktiga saker jag hade gått miste om i fall jag inte levt detta år. Så jag är tacksam för att jag valde att fortsätta leva. Jag tror att om du blickar tillbaka om ett år kommer du också kunna finna saker som du är glad över att ha fått uppleva. Att du kommer kunna säga: “Tack vare dessa saker är jag nöjd över att jag valde att fortsätta mitt liv”.
Till och med i kriser finns ljuspunkter. Som att man kan bli mer fokuserad, mer vaken. Kriser lär oss ta tillvara på de(t) vi älskar. Vi växer närmre varandra som människor. Vi hjälps åt och tar hand om varandra mer. Man går alltid starkare ur en kris.
Det jag vill lägga dig varmt om hjärtat är att hitta ett rum där du kan engagera dig. Det kan vara genom att titta vad som händer i din närmaste stad i form av demonstrationer och liknande för Ukrainas sak. Det kan vara genom att just prata med folk runtomkring dig, inte minst ryssar för att motverka den ryska statliga spridningen av felinformation. Det kan vara genom att besöka eller organisera en utställning på ditt närmaste bibliotek eller en skola eller på din arbetsplats. Det vi gör, det gör ju faktiskt ändå skillnad på något sätt.
Och jag vill att du fortsätter leva.
