Oro över världsläget

[Purple Jyrohy]

Ångesten kommer utifrån

från hoten från mullret av vapen o dånet av flygplan

från galenskap och slakt från flykten från livet

nör ångesten inte enbart blir ens egna lilla helvete utan drivs av en yttre faktor

en galen militär som gör som han vill

vilken värld var det som jag skulle komma tillbaka till

om ångesten finns oavsett

är det då värt att kämpa ?

[Olive Pepilu]

Hej! Ja, jag vet hur meningslöst och ångestfyllt livet kan kännas när helvetet, precis som du beskriver, kommer utifrån. För då är det liksom inget man direkt själv har makten över.

Men jo, det finns alltid saker det är värt att kämpa för. Det är upp till var och en om man vill se dessa saker. Det är upp till var och en att välja vad det är man vill kämpa för. Det är upp till dig vad du gör av ditt liv. Men jag vill att du ska leva.

[Red Kylade]

Världen har alltid varit hemsk och orättvis. Krig, våld, otrygghet och fattigdom är verkligheten och vardagen för majoriteten av människorna på Jorden.

Men vi kan ändra på det.

Det är värt att kämpa för socialism och fred.

Av någon anledning känner jag att jag befinner mig i ett sort av lugn över det som händer. Liksom tycker på något sätt att det är skönt att för en gångs skulle ha verkliga problem att oroa mig för om det behövs än att ha den ångesten som jag inte alls kan göra något åt. För jag känner att det i alla fall går att göra sig mentalt förberedd för det som händer i världen. Det går inte att göra sig mentalt förberedd när du är totalt borta i ångest du inte förstår alls.

Anonym skrev:

Av någon anledning känner jag att jag befinner mig i ett sort av lugn över det som händer. Liksom tycker på något sätt att det är skönt att för en gångs skulle ha verkliga problem att oroa mig för om det behövs än att ha den ångesten som jag inte alls kan göra något åt. För jag känner att det i alla fall går att göra sig mentalt förberedd för det som händer i världen. Det går inte att göra sig mentalt förberedd när du är totalt borta i ångest du inte förstår alls.

Jag kände igen mig i det där. Många dagar kan jag komma på mig själv med att önska rena rama apokalypsen bara för att behöva tänka på hur man ska överleva dagen istället för att slippa sina egna malande tankar och ångest. Känner mig som min egen värsta fiende.