[Indigo Jyrute]

Jag gick hos en kurator några gånger som stöttade mig i att bryta kontakten, sen hade jag en kortare relation med en annan man i samma veva men träffar inte honom längre heller nu. Har två barn som håller mig sysselsatta. Men det går upp och ner, ibland saknar jag honom jättemycket.

Själv då?

[Indigo Jyrute]

Mina barn, att hitta på saker med dom och att vara ute i naturen. Hade jag inte haft mina barn hade livet varit väldigt ensamt.

[Indigo Jyrute]

Jag är ledsen för din skull att du utsatts för övergrepp och detta stora svek av någon som du litade på och stått nära under lång tid. Jag tror jag vet ungefär hur du känner då jag var med om en snarlik sak tidigare i år. Det var en min bästa vän som jag visserligen haft en sexuell relation med och som var kär i mig men vi var inte ihop. Jag såg honom definitivt som min närmsta vän och han begick övergrepp mot mig just när jag sov också. Jag bröt med honom i oktober fast övergreppen hände under våren, det var så svårt. Och det är det fortfarande, saknar det positiva han gav vilket kanske låter konstigt men så är det. Men måste hålla fast vid brytningen, har också svårt att lita på män.

[Indigo Jyrute]

Ok. Det tycker inte jag om honom iaf, jag mår inte bra pga hur kan behandlat mig och då tycker inte jag han ska må bra mitt uppe i det, särskilt inte när det dessutom säger ännu mer att det han sagt till mig tidigare om sina känslor inte stämmer.

[Indigo Jyrute]

Och så känns det skit att han är så egoistisk och verkar må bra

[Indigo Jyrute]

Nej man vet ju inte om det kommer bli bättre men inte motsatsen heller och jag vet ju ungefär vad jag kommer göra framöver dvs inget kommer ändras särskilt mycket, man har ju samma liv med barn, jobb när den säsongen börjar och nu ett väldigt ensamt och tråkigt liv. Och bara att veta att skulle man lära känna nån igen som är så tydlig med sina känslor så kan det lika gärna vara så att det inte stämmer på riktigt, jag kommer inte kunna lita på nån igen, om jag ens skulle träffa nån igen. Känner mig som en jävla idiot.

[Indigo Jyrute]

Det låter jobbigt och jag känner igen mig i känslan. Kanske är det också så att man inte kommer älska nån lika mkt eller på samma sätt. Det behöver inte va nåt fel med det, utan ett bevis på den äkta känslan. Men att man träffar nån som man blir kär i kommer säkert hända och kanske kan älska den på ett annat sätt?

[Indigo Jyrute]

Fattar inte hur jag ska hantera att se honom på jobbet nästan varje dag. Särskilt när han beter sig glatt och skämtar med folk som ingenting. Utan respekt o vad jag än sagt om vad som är jobbigare så glömmer han det. Så typiskt att man inte ens kan må bra på jobbet.

[Indigo Jyrute]

Jag tror också att han sa det om backa av nån sån anledning och att han är omogen som inte söker proffesionell hjälp och har ovilja mot alla sådana. Men nu är det inte backa han gör och därmed inte det jag mår dåligt över. Nu är det som jag skrev i sista inlägget. Jag känner inte att nåt alternativ är bra alls längre.

[Indigo Jyrute]

Ja det kan säkert va nåt sånt som gör att han inte söker hjälp, i kombination med hans ovilja mot proffesionella, psykologer, poliser etc. Han vill visa mig att han kan vara bättre o att jag kan lita på honom men han menar ju på att det kräver en relation, hur ska han annars kunna visa det typ.

De senaste dagarna har jag mått jättejättedåligt, länge sen jag mått såhär dåligt. Jag ser inte hur det ska kunna bli bättre för inget alternativ känns bra alls. Jag har även börjat tänka väldigt mycket på att han säkert komma träffa nån annan om jag lämnar honom, hur han blir kär i nån annan, mår bra, saknar inte mig osv, och allt det får mig att må illa av ångest.

[Indigo Jyrute]

Jag känner igen mig, är i en liknande situation själv nu och är så ledsen över förlusten och sveket. Jag brukar inte komma folk nära men med honom gjorde jag det och jag ser inte framför mig att jag kommer göra det på samma sätt med nån annan.

Jag är ledsen för din skull.

[Indigo Jyrute]

Red Simyna skrev:

Oj, det låter som att det är som en destruktiv spiral mellan er som pågår kontinuerligt? Han begår nya sexuella övergrepp och då tvingas du in i ofrivillig ensamhet och distans, vilket är det sista du vill kännas vid, alltså övergivenheten. Och han fortsätter sitt sjuka beteende men får givetvis självmordstankar av det hela. Stämmer det? Jag tror du skulle må bra av att hitta andra att umgås med för att slippa bli både utsatt, men även leva i den här ovissheten att bli avskärmad närhet och gemenskap med den som står dig närmast. Ur ett längre perspektiv skulle du tjäna på att lägga din kraft på nya sociala kontakter, tror inte du det? <3 Tänker på dig!

Jo så är det säkert. Hur menar du med avskärmad närhet och gemenskap?

Jag sa till honom för några dar sen att söka hjälp om vi möjligen ska kunna ha kontakt igen. Tycker dock inte det låter särskilt hoppfullt att han gör det, iaf inte av nån professionell. Och gör han inte det säger han så mkt till mig som gör mig så ledsen känner jag. Att han hellre förlorar mig, att jag inte är värd att kämpa för osv.