[Indigo Jyrute]

Vill bara att säga att jag håller med dig TS. Folk som har ett socialt liv innan och under pandemin men på andra sätt klagar på saker jag inte ens kan relatera till, t ex att inte kunna träffas fler personer eller kramas. Inget jag gör ändå…

[Indigo Jyrute]

Samma sak med samma person har hänt igen. Sexuellt övergrepp. Nu bruten kontakt sen 2 v men har skrivit till mig och då svarade jag. Han självmordsbenägen för några dar sen. Jag lämnade först men nu har han sagt att han ska backa undan. Det fuckar mig totalt. Det blir ombytta roller typ. Jag känner mig svag och får inte ha den roll jag åtminstone vill.

Han har sagt att han stöter bort folk som kommer nära som anledningen till att han gjort såhär.

Jag mår skit och har inget att se fram emot och ingen att vara med. Bara barnen de veckor de är hos mig, då är det lättare, men när jag är barnfri är jag helt ensam. Och han som gjort det här jobbar på samma område som mig så jag oroar mig över att gå till jobbet med.

[Indigo Jyrute]

Jag har brutit med vännen nu, men jag bara gråter hela tiden, får inga ro, har gjort bort mig till en annan person som jag gillade också, känner mig så ledsen och dum och kan inte vara med barnen på ett bra sätt. Ser ingen ljusning, vill ingenting, vill inte dö men orkar inte må såhär, vara såhär så mina barn också mår dåligt pga mig.

[Indigo Jyrute]

Att jag är så ensam bidrar till att göra allt svårare och skapar ännu fler tankar och känslor. Känns som jag bara förlorar mer och mer trygghet.

[Indigo Jyrute]

Pink Binira skrev:

Skulle du inte vilja prata med någon om vad du har varit med om? Det kan vara en vän eller någon annan som du känner förtroende för. Du kan såklart prata här eller med mig personligen.

Jo för att bolla tankar iaf. Jag har bara en vän o min mamma men de blir det svårt och prata med för jag är orolig att de bara skulle prata om polisanmälan vilket jag inte vill diskutera.

[Indigo Jyrute]

Nej jag har inte pratat med honom om att prata med nån och har inte pratat med nån om det irl.

[Indigo Jyrute]

Pink Binira skrev:

Hej! Har läst igenom hela tråden, och först och främst vill jag säga att jag är hemskt ledsen att du har varit med om detta! Trots att det är din bästavän ger inte det honom rätten att göra dessa övergrepp på dig när du sover, eftersom du är inte kapabel till att varken säga JA eller NEJ. Jag kan förstå att du är rädd för att säga ifrån och sätta gränser, men så som du beskriver det så låter det som om det kan bli värre det som han utsätter dig för. Er relation är viktig för dig och för honom, men i dessa stunder är det ingen hälsosam relation, för någon av er. Som Red Simyua skriver så är ett förslag att prata med honom om professionell hjälp till honom, men även till dig, du ska absolut inte behöva gå runt med detta själv. Det är tunga saker att bära på. Jag skickar styrkekramar och kärlek!

Hej!

Tack för din uppmuntran. Jag o vännen hördes inte på en vecka och sen sågs vi, och sen har han hört av sig en del och nu sen igår jag med. Det är väldigt svårt att hålla fast vid att inte höras och inte ha det “som vanligt” även om det inte känns som vanligt. Känns som det också finns en risk att jag gör nåt dumt bara för att såra honom tillbaka. Inget bra. Vi borde egentligen ha ett längre uppehåll eller liknande för det känns som att det han gjorde förtjänar en större konsekvens än att man pratar om det och har ett kort uppehåll.

[Indigo Jyrute]

Jag vet inte om jag tar det med ro eller om det är bra att jag inte är rasande. Det är väl mest att det här är min bästa vän jag skriver om och jag är ledsen att han gjort såhär men även över att förlora honom. Kanske låter konstigt. Men jag är verkligen ledsen över det med, det känns overkligt och otryggt. Han var ju den som ställde upp för mig, vi hördes ofta, jag var alltid välkommen till honom, vi gjorde saker ihop, vi pratade och skrattade. Jag är ganska ensam i övrigt och har svårt att bygga relationer överlag så nu kommer jag bli mer ensam.

[Indigo Jyrute]

Red Simyna skrev:

Jag tycker inte det låter normalt under några omständigheter över huvud taget att ha sex med någon som ligger och sover. Oavsett vad någon kan ha sagt om sex i ett vaket tillstånd kan det knappast anses som något normalt att göra på det sättet. Vad är den här kompisen för person egentligen om man får fråga? Blir hemskt illa berörd å dina vägnar att du varit utsatt för detta. Skulle personligen bli helt chockad om en sk. kompis gjorde så emot mig.

Tack. Ja det känns som ett övergrepp, det är så jag upplever det. Sen tycker jag det är värre för att det är andra gången nåt liknande sker och han sa att det inte skulle hända igen efter första gången, men så hände det värre den här gången. Oavsett några omständigheter så är det ju såhär och jag svårt att se framför mig att vi kan fortsätta umgås nu, tyvärr. Vad skickar det för signaler till mig själv och honom om vi skulle göra det liksom..

Ja jag vet inte vad jag ska svara på vad han är för person men helt ärligt kan jag verkligen säga att saker inte är svart eller vitt, han är en omtänksam, snäll person som jag umgåtts mkt med och kommit väldigt nära. Han är nog arg och besviken på mig att vi inte blivit ihop eftersom han varit kär i mig men det ursäktar ju inte det han gjort.

[Indigo Jyrute]

Hej,

Jag är också ganska ensam. Har två barn varannan vecka men när jag har inte har dom är jag egentligen en ensam person. Inte så lätt att träffa nya människor och det känns annorlunda att inte har fler vänner, jag har en sen några månader tillbaka. Inget jobb för tillfället heller vilket gör det svårare att träffa folk och skapar oro, otrygghet och isolering.

[Indigo Jyrute]

Hej,

Jag beklagar din förlust och känner igen mig i det du skriver ganska mycket. Jag har träffat flera män som det hållit en kort tid med o sen avslutats av olika skäl, ibland av mig, ibland av mannen. Men oavsett skälen så är slutsatsen liksom alltid att man sitter där ensam och känner det som att man alltid kommer vara det. Jag är egentligen inte en social person så förvånad när jag kommer nån nära, tar det inte för givet att göra det eller att träffa nån. En man krossade rätt nyligen mitt hjärta när han sa att han är kär i mig men ändå inte av praktiska skäl ser att det kan funka, känns som jag aldrig kommer att träffa nån som han igen..

Jag ska också börja en yrkesutbildning i januari, har pluggat flera år på universitetet men har sadlat om.

Vad gäller barn kan du alltid skaffa det själv, en fördel med att vara kvinna!

[Indigo Jyrute]

Anonym skrev:

Frågan är om det är dags nu att avsluta allt bara. Slippa lidandet, ångesten. Jag är bara så jävla skitless på detta skitliv att jag kräks. Mått riktigt dåligt 10år, dåligt i 15år. Inte speciellt upplyftande när man endast är 22år och för det mesta bara minns smärta, svek och ilska från sina år på jorden. Har försökt göra ”det” och velat så många gånger men nu börjar jag känna mig mest less på denna situation, låt mig bara få försvinna så löser det sig för alla tänker jag? Slipper vara en börda för alla runtomkring som måste ta hand om denna patetiska person som jag är. Det hjälper ju inte heller att man är själv på 24kvm och inte får träffa någon, tror jag på riktigt håller på att bli helt galen, eller är detta så förnuftig jag någonsin kommer bli?

Det låter verkligen som du haft det tufft i din barndom och ungdom. Det smärtar mig o höra och jag förstår din tankegång. Livet kan vara helt mörkt, jag har varit på den mörka platsen ganska många gånger men man får va kvar ändå, det finns mycket kvar att uppleva.

Jag tycker inte du ska känna att du behöver vara tacksam för det du har, om det hjälper dig så visst bra, men jag tycker inte om när man sätter folks problem och mående mot varandra ungefär som att det är en tävling. Alla utgår ifrån sig själva.

Kram till dig TS, du är inte ensam i dina tankar. Har du några omkring dig du kan prata med?