Olyckligt kär och misär

God morgon. Det är lördag morgon och jag är påväg till mitt jobb som jag inte alls tycker om och jag känner enorm press att gå till och jobba mycket på för att jag ska få det att gå runt. Min lön är piss och jag har pluggat i sju år på universitetet så hopplöshet känslan av att slita med skitgöra är mindre trevlig.

Det är dock inte huvudproblemet i mitt liv. Jag är kvinna nästan 30 år gammal. Många runtomkring mig har skaffat barn, familjer och har pojkvänner. Även mitt yngre syskon har kommit längre på den biten och lever ett framgångsrikt liv. Jag separerade från mitt ex för ett och ett halvt år sedan för att han var en skitstövel och sa kränkande saker till mig nästan dagligen. Så det var ett bra beslut från min sida.

Jag har dejtat en del efter att min relation tog slut och det har väl inte varit superseriöst alla gånger. Oftast blir det bara en eller två dejter och inte sällan sex involverat. I maj visade det sig att någon jag var förtjust i tyckte om mig tillbaka så vi sågs ett tag tills dess att det kom fram att han hade flickvän vilket han dolt för mig. När jag sedan sa att han måste välja mellan oss valde han henne inte föga förvånande. Det visade sig dock att jag var gravid. Vilket han inte brydde sig alls om och mitt mående skönk i botten. Jag började svälta mig och dricka stora mängder alkohol. Det ihop med den sjukdom jag har gjorde att jag fick missfall och hamnade i en svacka. Trots detta fortsatte jag söka bekräftelse från män och dejtade en kille som jag tyckte var underbar han mådde dock sämre än jag psykiskt så det häll inte länge alls.

Nu för ett par månader sedan när jag kände att jag fått mer ordning på mitt mående mötte jag en man som är som ingen annan jag träffat förut. Vi kan snacka i timmar och jag har aldrig känt mig så trygg med någon och aldrig känt mig så lite pressad att ha sex. Jag älskar sex så det är inte så men jag vill inte ha en relation som bara bygger på det. Vi träffades varje helg och pratade varje dag. Jag föll pladask ganska så snabbt för jag tyckte att vi hade samma värderingar och jag kände verkligen att han och jag kunde ha en framtid tillsammans. Tyvärr mår han inte särskilt bra psykiskt heller likt han jag träffade innan. Inte alls lika illa men för mig som är påväg upp och har lite positivt på g att se fram emot så kanske han såg mig som en kvinna som är för bra. Han hade ett ex som behandlade honom väldigt illa innan vi sågs och det märktes att han hade trust issues men släppte på det lite varje gång. Nu är det tyvärr så att hans psykiska mående har gjort att han stöter bort mig jag vill i alla fall tro det och att det inte är att han inte har några som helst känslor för mig. Han säger så fantastiska saker om mig hela tiden sådant som jag aldrig fått höra förut. Jag är så kär men han vill inte träffa mig och inte prata med mig. Jag känner mörkret smyga sig på mig smått igen. Jag har tappat aptiten, gråter mycket, är ofokuserad och sover dåligt. Det känns som att jag förlorat en väldigt viktig människa i mitt liv . Jag vill ha honom ingen annan och med det så tickar min biologiska klocka. Snart sitter jag här över 30 och är ensam. Hur ska jag ta mig till ? Olycklig kärlek släpper ju med tiden men det känns som att om jag i framtiden skulle träffa någon skulle det alltid finnas en risk att bli så förstörd som jag är just nu. Varför kan ingen bra kille tycka om mig? Känns som att jag kommer vara ensam för all evighet. Jag kanske får acceptera det.

[Purple Qequmi]

Oj, det var många olika saker som du har att må dåligt över!  Jag skulle vilja ha tiden att ge dig ett längre och ordentligare svar, men jag är så trött i skallen just nu.. Jag fokuserar därför på den biten som rör din olyckliga kärlek;

Om han kort tid innan han mötte dig blev illa behandlad av den andra kvinnan, då har han nog ett själsligt sår som han först behöver ta hand om, och kanske få professionell hjälp med, innan han är redo att gå in i nåt nytt. Kanske kan han ha känt att du ville för mycket och för snabbt, och att han är rädd för kärlek nu? Ge honom tid att läka, men tillåt dig att känna de känslor du känner och att gråta och vara ledsen. Om ni har en framtid ihop så kommer det att bli så när tiden är mogen! 💜

Gällande ditt jobb så får du väl fokusera på lönen som trillar in den 25:e. Det var den som gjorde att jag härdade ut på jobb jag avskydde.

Hej jag tackar så mycket för ditt svar.

Ja jag vet att han tog illa vid av den relationen och var extra försiktig pga det.  Han sa också till mig att det gick för fort för honom och han behövde space och jag gav honom det. Jag sa flera gånger att jag förstod om han behövde ta avstånd och han fortsatte ändå skriva dagligen och trots att tonen blev allt mer kall så överöser han mig med fina ord hela tiden. Jag  skrev till honom i helgen om mina känslor och det verkar inte vara annorlunda från hans sida. Han säger att han fortfarande vill ha kontakt men ja han hör ju inte av sig och jag börjar bli orolig att vi inte kommer hitta tillbaka till varandra även om det är det som mina vänner tror som jag har delat med mig till. Jag får försöka fokusera på annat. Kanske när covid är över kommer vi stöta på varandra.

Ja jag gillar ju faktiskt mina kollegor så allt är ju inte pest men ja jag ska gå yrkesutbildning från januari så hoppas på det

[Indigo Jyrute]

Hej,

Jag beklagar din förlust och känner igen mig i det du skriver ganska mycket. Jag har träffat flera män som det hållit en kort tid med o sen avslutats av olika skäl, ibland av mig, ibland av mannen. Men oavsett skälen så är slutsatsen liksom alltid att man sitter där ensam och känner det som att man alltid kommer vara det. Jag är egentligen inte en social person så förvånad när jag kommer nån nära, tar det inte för givet att göra det eller att träffa nån. En man krossade rätt nyligen mitt hjärta när han sa att han är kär i mig men ändå inte av praktiska skäl ser att det kan funka, känns som jag aldrig kommer att träffa nån som han igen..

Jag ska också börja en yrkesutbildning i januari, har pluggat flera år på universitetet men har sadlat om.

Vad gäller barn kan du alltid skaffa det själv, en fördel med att vara kvinna!