Hem > Forum > Ensamhet > Över 30 och ensam + pandemi

Över 30 och ensam + pandemi

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7
  • Efter en separation och flera flyttar har jag inte så många vänner kvar. Och de få jag har träffar jag typ inte nu iom corona, vilket gör att ensamheten blir ännu tydligare. Har jobbat på distans sen mars och pratar digitalt med kollegor varje dag. Det hjälper att ha en rutin och höras över videosamtal med kollegorna,  men ibland känns det faktiskt värre eftersom de flesta verkar leva på som vanligt, träffa kompisar,  gå på fester och ha barnkalas. I jul kommer de fira med sin närmsta familj. De bryr sig inte om gamla farmor inte kan vara med, de kan i alla fall fira med sina partners och barn. Jag som bor ensam, är barnlös och har släkten långt borta vet inte hur min jul kommer att se ut. Är vanligtvis positiv men just nu känns allt bedrövligt och jag känner mig fruktansvärt ensam. Ledsen över hur livet blev och vill bara att allt ska bli som vanligt så jag hinner ikapp.

    Hej!
    Ensamhet är aldrig en härlig känsla, jag empatiserar väldigt mycket med dig. Covid har verkligen ställt till det, och det är en oerhört jobbig tid att finnas i. Och visst håller jag med dig att det är frustrerande att se så många leva livet som vanligt, när en själv isolerar sig själv så gott det går.

    Hur länge sedan separerade du från din partner? Har du lyckats navigera genom sorgen, gett dig själv rum och tid att hela?

    De vänner som du har, finns det möjlighet att ha träffar och häng via skype eller discord? Det är inte alls samma sak som att träffas fysiskt, men det fyller ju luckan av umgänge lite grann iallafall!

    Ta hand om dig. <3

    Förstår att det här är oerhört tungt och att den där känslan av att gemensamt vara med om en stor kris, leva under krigsliknande former, liksom uteblir när så många lever på som vanligt. Kan säga att jag också känner av denna orättvisa ganska så mycket.

    Vill också att du ska få komma ikapp och att det här är över, gärna redan imorgon! Tur att vaccinering börjar inom ett par veckor runt om i världen och att det är tecken på att vi går åt rätt håll – snart är vi ute i ljuset igen – sakta men säkert!

    Hade precis som du planer på att just det här året skulle bli då man liksom tog igen det där alla andra i sin ålder hunnit med. Jag är 36, barnlös, singel, avskyr mitt boende, fåtal vänner, och har fått tagit ett jobb nu under pandemin som är långt under min kompetens.

    Stor kram!

    Över 30. Ingen partner, inga barn. Rätt många av oss här på forumet. Fira jul tillsammans?

    Just att det känns värre när man ser att andra lever precis som vanligt och deras liv ser så perfekt ut får även mig att må sämre.

     

    Samma här. Va redan rätt ensam innan pandemin började och nu är de knappt nån som vågar träffas. Mådde dåligt innan pga av min pappa som gick bort, blev dumpad och sen fick vi veta att mamma har cancer och vet inte hur länge hon finns kvar…
    Ensamheten tar livet av mig snart.

    @Blue Tymequ

    Så mycket under kort period. Du blir aldrig ”riktigt” ensam. Folk skapar nya kontakter varje dag över nätet. Vi finns här för att stötta varandra genom tuffa perioder.

    Samma här. Va redan rätt ensam innan pandemin började och nu är de knappt nån som vågar träffas. Mådde dåligt innan pga av min pappa som gick bort, blev dumpad och sen fick vi veta att mamma har cancer och vet inte hur länge hon finns kvar… Ensamheten tar livet av mig snart.

    Fina du, vill ge dig en stor bamsekram! Gud så fruktansvärt och omänskligt tungt och även på så kort tid. Ledsen! Gör ont i mig å dina vägnar. Alla tankar till dig!!! ❤️

    Tack så mycket för era fina ord ❤️ Försöker att hitta fotfästet igen.

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.