Hem > Forum > Livet kan skava > Sexuellt övergrepp?

Sexuellt övergrepp?

Visar 11 inlägg - 13 till 23 (av 23 totalt)
22
  • Trådstartaren

    Att jag är så ensam bidrar till att göra allt svårare och skapar ännu fler tankar och känslor. Känns som jag bara förlorar mer och mer trygghet.

    Att jag är så ensam bidrar till att göra allt svårare och skapar ännu fler tankar och känslor. Känns som jag bara förlorar mer och mer trygghet.

    Jag förstår dina tankar och känslor, men jag tror att det hade varit bra för dig att kunna bolla tankar precis som du skriver, eftersom du inte känner att vi vill prata med någon professionell, och det är helt ok! Det är förståeligt att du är rätt för de som du pratar med kommer vilja göra en anmälan, men att prata med någon är viktigt, och det är fortfarande DU som kommer behöva berätta historian, ingen annan!

    som sagt, jag finns här om du vill prata, antigen här på forumet eller någon annanstans!

    Kram

     

    Trådstartaren

    Jag har brutit med vännen nu, men jag bara gråter hela tiden, får inga ro, har gjort bort mig till en annan person som jag gillade också, känner mig så ledsen och dum och kan inte vara med barnen på ett bra sätt. Ser ingen ljusning, vill ingenting, vill inte dö men orkar inte må såhär, vara såhär så mina barn också mår dåligt pga mig.

    Trådstartaren

    Samma sak med samma person har hänt igen. Sexuellt övergrepp. Nu bruten kontakt sen 2 v men har skrivit till mig och då svarade jag. Han självmordsbenägen för några dar sen. Jag lämnade först men nu har han sagt att han ska backa undan. Det fuckar mig totalt. Det blir ombytta roller typ. Jag känner mig svag och får inte ha den roll jag åtminstone vill.

    Han har sagt att han stöter bort folk som kommer nära som anledningen till att han gjort såhär.

    Jag mår skit och har inget att se fram emot och ingen att vara med. Bara barnen de veckor de är hos mig, då är det lättare, men när jag är barnfri är jag helt ensam. Och han som gjort det här jobbar på samma område som mig så jag oroar mig över att gå till jobbet med.

    Oj, det låter som att det är som en destruktiv spiral mellan er som pågår kontinuerligt? Han begår nya sexuella övergrepp och då tvingas du in i ofrivillig ensamhet och distans, vilket är det sista du vill kännas vid, alltså övergivenheten. Och han fortsätter sitt sjuka beteende men får givetvis självmordstankar av det hela. Stämmer det?

    Jag tror du skulle må bra av att hitta andra att umgås med för att slippa bli både utsatt, men även leva i den här ovissheten att bli avskärmad närhet och gemenskap med den som står dig närmast. Ur ett längre perspektiv skulle du tjäna på att lägga din kraft på nya sociala kontakter, tror inte du det? <3

    Tänker på dig!

    Trådstartaren

    Oj, det låter som att det är som en destruktiv spiral mellan er som pågår kontinuerligt? Han begår nya sexuella övergrepp och då tvingas du in i ofrivillig ensamhet och distans, vilket är det sista du vill kännas vid, alltså övergivenheten. Och han fortsätter sitt sjuka beteende men får givetvis självmordstankar av det hela. Stämmer det? Jag tror du skulle må bra av att hitta andra att umgås med för att slippa bli både utsatt, men även leva i den här ovissheten att bli avskärmad närhet och gemenskap med den som står dig närmast. Ur ett längre perspektiv skulle du tjäna på att lägga din kraft på nya sociala kontakter, tror inte du det? <3 Tänker på dig!

    Jo så är det säkert. Hur menar du med avskärmad närhet och gemenskap?

    Jag sa till honom för några dar sen att söka hjälp om vi möjligen ska kunna ha kontakt igen. Tycker dock inte det låter särskilt hoppfullt att han gör det, iaf inte av nån professionell. Och gör han inte det säger han så mkt till mig som gör mig så ledsen känner jag. Att han hellre förlorar mig, att jag inte är värd att kämpa för osv.

    <3

    Ah, jag är otydlig. Menade att när han begår nya sexuella övergrepp så låter det som att du inte längre får närhet och gemenskap längre eftersom du tvingas ta avstånd då. Eller? Tänker att i en sund relation ska ju ingenting hända som gör att man plötsligt behöver ta distans och att det ju handlar om att inte längre få det som relationen brukar ge.

    Kanske är det något djupare som gör att han inte klarar av att söka hjälp. Måste t ex vara fruktansvärt att se sig själv i spegeln med vetskapen om att man är en person som begått sexuella övergrepp. Lättare då att fortsätta leva i förnekelse? Det kanske inte nödvändigtvis säger så mycket om dig och relationen mellan er som gör att han inte söker hjälp?

    Trådstartaren

    Ja det kan säkert va nåt sånt som gör att han inte söker hjälp, i kombination med hans ovilja mot proffesionella, psykologer, poliser etc. Han vill visa mig att han kan vara bättre o att jag kan lita på honom men han menar ju på att det kräver en relation, hur ska han annars kunna visa det typ.

    De senaste dagarna har jag mått jättejättedåligt, länge sen jag mått såhär dåligt. Jag ser inte hur det ska kunna bli bättre för inget alternativ känns bra alls. Jag har även börjat tänka väldigt mycket på att han säkert komma träffa nån annan om jag lämnar honom, hur han blir kär i nån annan, mår bra, saknar inte mig osv, och allt det får mig att må illa av ångest.

    Tror det snarare är bättre att få veta vad det egentligen är för en person innan man etablerar en stadig relation? Med tanke på att du har ansvar för dina barn skulle iaf jag tänka efter både en och två gånger vad en sådan relation skulle innebära. När jag läser mellan raderna så har du nu någon slags relation med en omogen och ansvarslös person som varken förstår eller inser att hela situationen är fel. Att personen säger att den ska ”backa” kan även vara ett sätt att få mer kontroll och lägga fokus på sig själv för att försöka framkalla någon slags reaktion från din sida. Att man även har en ovilja gentemot professionella visar också att man inte kan eller vill ta ansvar, och att man inte vill ha någon förändring. Hoppas du inser ditt eget värde och accepterar att personen backar. Både för din egen skull men även när det gäller dina barns välbefinnande. Är det här verkligen en person du skulle vilja ha en relation med? Och hur tror du i så fall att ert gemensamma liv skulle se ut? Är det en person du skulle kunna lämna ensam med dina barn, till exempel?

    Trådstartaren

    Jag tror också att han sa det om backa av nån sån anledning och att han är omogen som inte söker proffesionell hjälp och har ovilja mot alla sådana. Men nu är det inte backa han gör och därmed inte det jag mår dåligt över. Nu är det som jag skrev i sista inlägget. Jag känner inte att nåt alternativ är bra alls längre.

    Trådstartaren

    Fattar inte hur jag ska hantera att se honom på jobbet nästan varje dag. Särskilt när han beter sig glatt och skämtar med folk som ingenting. Utan respekt o vad jag än sagt om vad som är jobbigare så glömmer han det. Så typiskt att man inte ens kan må bra på jobbet.

Visar 11 inlägg - 13 till 23 (av 23 totalt)
22

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.