Så nu är man här igen

1. Red Vyvema skrev:

   Hej, jag förstår dig helt. Jag blir så berörd av det du skriver och önskar att du inte hade behövt ha det här kroppsliga problemet. Jag kan förstå att du får panik av att ens tänka på att skära sig själv och egentligen är det bra för jag vill verkligen inte att du ska börja skära dig själv. Det är en ond cirkel om man redan har börjat är det svårt att sluta, du behöver inte säga förlåt. Ja… jag har många ärr, många ärr som täcker mina armar och ben, jag önskar bara att jag skulle kunna gå tillbaka till när jag var 12 år och säga att jag inte skulle ha börjat. Det är för sent nu, försöker att sluta men kan knappast. Kan knappt vara ren i 1 dag längre, har varit ren i några timmar nu, det känns hemskt att säga. Förut kunde jag klara mig i flera veckor men nu kan jag knappt hålla mig borta från det i 1 dag. Jag önskar också att jag kan sluta snart innan det blir ännu värre. Jag förstår att du har det tufft, jag har det också tufft så vi kan stötta varandra. Jag finns här, Kram om du vill.

Det låter jättejobbigt att skära sig blir till ett beroende…jag lider med dig! Ja jag är glad att jag är rädd för sånt…min fix är godsaker med socker som jag nämnde och mat. Jag kan se fram emot att fikat och middagen varje dag för jag har inget annat roligt att se fram emot.jag bakar det jag gillar med omsorg. Men jag kan aldrig äta bara en…Det är ju jättetragiskt egentligen..sedan vill jag gärna ha choklad eller annat godis efter middagen och på kvällen. Annars blir jag rastlös och nedstämd. till slut går jag till affären om jag inte har något hemma. Sedan äter jag på hela vägen hem…för jag kan inte hålla mig tills jag kommer hem.Orkar bara lägga mig och vila sedan. Jag tänkte sluta med socker o snabba kolhydrater i februari har jag bestämt. Känns lättare psykologiskt om det är första dagen på en ny månad.Men då måste mitt kroppsliga problem bli bra. Så att jag kan träna.Byta livsstil. Ha rutiner.Motivation är det svåra. När man är ensam och har så mkt ångest. Svårt att sova.  Grannar som väsnas. Byggarbeten utanför som stör när jag behöver meditera/yoga .Yrsel och värk som jag får när jag slutar med sockret… Allt det där som är utom min kontroll. Vill du oxå ha en dag när du slutar skära dig? Skulle vi kunna peppa varann?

[Green Dyjyse]

Anonym skrev:

Det låter jättejobbigt att skära sig blir till ett beroende…jag lider med dig! Ja jag är glad att jag är rädd för sånt…min fix är godsaker med socker som jag nämnde och mat. Jag kan se fram emot att fikat och middagen varje dag för jag har inget annat roligt att se fram emot.jag bakar det jag gillar med omsorg. Men jag kan aldrig äta bara en…Det är ju jättetragiskt egentligen..sedan vill jag gärna ha choklad eller annat godis efter middagen och på kvällen. Annars blir jag rastlös och nedstämd. till slut går jag till affären om jag inte har något hemma. Sedan äter jag på hela vägen hem…för jag kan inte hålla mig tills jag kommer hem.Orkar bara lägga mig och vila sedan. Jag tänkte sluta med socker o snabba kolhydrater i februari har jag bestämt. Känns lättare psykologiskt om det är första dagen på en ny månad.Men då måste mitt kroppsliga problem bli bra. Så att jag kan träna.Byta livsstil. Ha rutiner.Motivation är det svåra. När man är ensam och har så mkt ångest. Svårt att sova. Grannar som väsnas. Byggarbeten utanför som stör när jag behöver meditera/yoga .Yrsel och värk som jag får när jag slutar med sockret… Allt det där som är utom min kontroll. Vill du oxå ha en dag när du slutar skära dig? Skulle vi kunna peppa varann?

Att dra ner på socker är nog bra. Socker kan ju orsaka, eller stärka, depression. Jag försöker också dra ner på socker. I alla fall det där extra man brukar äta. Jag fikar sällan och äter sällan godis, jämfört med förut.

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Det låter jättejobbigt att skära sig blir till ett beroende…jag lider med dig! Ja jag är glad att jag är rädd för sånt…min fix är godsaker med socker som jag nämnde och mat. Jag kan se fram emot att fikat och middagen varje dag för jag har inget annat roligt att se fram emot.jag bakar det jag gillar med omsorg. Men jag kan aldrig äta bara en…Det är ju jättetragiskt egentligen..sedan vill jag gärna ha choklad eller annat godis efter middagen och på kvällen. Annars blir jag rastlös och nedstämd. till slut går jag till affären om jag inte har något hemma. Sedan äter jag på hela vägen hem…för jag kan inte hålla mig tills jag kommer hem.Orkar bara lägga mig och vila sedan. Jag tänkte sluta med socker o snabba kolhydrater i februari har jag bestämt. Känns lättare psykologiskt om det är första dagen på en ny månad.Men då måste mitt kroppsliga problem bli bra. Så att jag kan träna.Byta livsstil. Ha rutiner.Motivation är det svåra. När man är ensam och har så mkt ångest. Svårt att sova. Grannar som väsnas. Byggarbeten utanför som stör när jag behöver meditera/yoga .Yrsel och värk som jag får när jag slutar med sockret… Allt det där som är utom min kontroll. Vill du oxå ha en dag när du slutar skära dig? Skulle vi kunna peppa varann?

Hej, du är så duktig som kämpar och jag vet hur svårt det är. Jag förstår att du har svårt att orka att göra saker. Jag önskar att ditt kroppsliga problem blir bra snart. Tack för att du lider med mig, det känns skönt att någon bryr sig om mig. Ja…jag längtar tills den dagen kommer, den dagen då jag kan säga att jag vann mitt krig. Jag vill så gärna att den dagen ska komma men allt känns ganska hopplöst när jag har skärt mig själv i ungefär 3 år snart 4 år. Ja såklart vi kan, jag står vid din sida. Om du vill så kan du kalla mig för din vän. Förresten så lider jag också med dig. Ta hand om dig nu❤️ Kram❤️

Green Dyjyse skrev:

Att dra ner på socker är nog bra. Socker kan ju orsaka, eller stärka, depression. Jag försöker också dra ner på socker. I alla fall det där extra man brukar äta. Jag fikar sällan och äter sällan godis, jämfört med förut.

Ja det är så jag tänkt oxå. Jag var nästan sockerfri i höstas och tränade med. Märker du  skillnad i det psykiska måendet nu när du dragit ner på socker och inte äter godis/fika så ofta? På vilket sätt blir det bättre?

Red Vyvema skrev:

Hej, du är så duktig som kämpar och jag vet hur svårt det är. Jag förstår att du har svårt att orka att göra saker. Jag önskar att ditt kroppsliga problem blir bra snart. Tack för att du lider med mig, det känns skönt att någon bryr sig om mig. Ja…jag längtar tills den dagen kommer, den dagen då jag kan säga att jag vann mitt krig. Jag vill så gärna att den dagen ska komma men allt känns ganska hopplöst när jag har skärt mig själv i ungefär 3 år snart 4 år. Ja såklart vi kan, jag står vid din sida. Om du vill så kan du kalla mig för din vän. Förresten så lider jag också med dig. Ta hand om dig nu❤️ Kram❤️

Jag förstår att det känns hopplöst när du hållit på då länge! Men kan du ändå tänka på hur det skulle kännas om du slutade? Vilka fördelar det skulle vara för dig själv? Det är så hemskt att du skadar dig. Jag känner mig inte heller peppad att sluta med mina ovanor, för jag blir ju inte mindre ensam för att jag slutar…Men jag tror på att hitta en ny tröst, något som inte skadar kropp eller själ. Men det svåra är att bli glad av det. Jag hade lättare att bli glad o lycklig för småsaker förr. Nu är den förmågan borta. Jag tror inte på piller heller. Det har jag provat, flera sorter och det hjälpte inte. Jag fick dessutom biverkningar som jag iaf slipper nu när jag inte tar något. Så jag vet inte. Just nu känns Det som inget hjälper, tyvärr.. Jag kallar dig gärna min vän ❤ Vad ensamt det skulle vara om du och green inte svarade!!!Ett stort tack till er båda!😘

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Jag förstår att det känns hopplöst när du hållit på då länge! Men kan du ändå tänka på hur det skulle kännas om du slutade? Vilka fördelar det skulle vara för dig själv? Det är så hemskt att du skadar dig. Jag känner mig inte heller peppad att sluta med mina ovanor, för jag blir ju inte mindre ensam för att jag slutar…Men jag tror på att hitta en ny tröst, något som inte skadar kropp eller själ. Men det svåra är att bli glad av det. Jag hade lättare att bli glad o lycklig för småsaker förr. Nu är den förmågan borta. Jag tror inte på piller heller. Det har jag provat, flera sorter och det hjälpte inte. Jag fick dessutom biverkningar som jag iaf slipper nu när jag inte tar något. Så jag vet inte. Just nu känns Det som inget hjälper, tyvärr.. Jag kallar dig gärna min vän ❤ Vad ensamt det skulle vara om du och green inte svarade!!!Ett stort tack till er båda!😘

Hej igen, jag kan tänka mig hur skönt det skulle vara att sluta skära mig själv, att sluta se alla nya ärr hela tiden. Fördelen skulle ju vara att min kropp slutar bli skadad och jag skulle kunna komma ur min onda cirkel, det skulle vara så skönt. Ja det skulle vara bra om vi båda hittar något som inte skadar oss, en ny metod för att hantera allt. Biverkningar är inte roliga, jag får små biverkningar av Ipren när jag tar för många. Jag hoppas att jag och green kan hjälpa dig att hitta någon ny metod för att hantera din ångest. Tack så mycket, det värmer att höra att du vill ha mig som din vän❤️ Jag svarar så fort jag kan, jag har ju skola och allt så kan ta lång tid men inte på kvällarna. Tack så mycket själv, tycker du är så modig att du skriver här, jag är stolt över dig❤️ Kram❤️😘

[Red Vyvema]

Så nu är man här igen, så börjar allt om igen. Ruta 1, ingen utväg utom självmord. Jag vet att ni kommer sakna mig men jag tycker det är dags för mig att avsluta allt. Jag har allt men ändå känner mig så ensam i det här, utstött och oälskad, jag vet att det inte är sant men ändå tror jag på det så mycket. Om någon har orken och tiden att svara så skulle jag uppskatta det enormt mycket. Drack en hel monster idag och mår skit nu som alltid, annars så har jag bara ätit 219,7 kalorier idag. Jag är så trött på allt, jag har vänner och familj att leva för men är det värt det? Är det värt mitt lidande? Ångesten ligger på 8/10 idag…kan inte hantera något av det längre. Hoppas att ni har det bättre❤️ Kram❤️

[Green Dyjyse]

Idag är en sådan dag då jag visste i förväg att jag skulle ha ångest. Mina två söner ska resa bort i fem dagar. Jag blir alltid extra nervös och orolig när detta händer, även fast jag vet att det kommer gå bra (för mig). Jag är alltså inte orolig för att det ska hände dom något när de är borta, utan jag är orolig för att min ångest brukar bli värre. Hittills har jag aldrig dött av att de varit borta, så jag överlever säkert denna gång också.

Skriv gärna lite här, så har jag något att skingra tankarna med.

Red Vyvema skrev:

Så nu är man här igen, så börjar allt om igen. Ruta 1, ingen utväg utom självmord. Jag vet att ni kommer sakna mig men jag tycker det är dags för mig att avsluta allt. Jag har allt men ändå känner mig så ensam i det här, utstött och oälskad, jag vet att det inte är sant men ändå tror jag på det så mycket. Om någon har orken och tiden att svara så skulle jag uppskatta det enormt mycket. Drack en hel monster idag och mår skit nu som alltid, annars så har jag bara ätit 219,7 kalorier idag. Jag är så trött på allt, jag har vänner och familj att leva för men är det värt det? Är det värt mitt lidande? Ångesten ligger på 8/10 idag…kan inte hantera något av det längre. Hoppas att ni har det bättre❤️ Kram❤️

Nej vad dumt att du drack energidryck det trappar upp ångest! Särskilt när du äter så lite. Jag undrar vart dina föräldrar tagit vägen, ser dom inte att du skadar dig själv, skär dig och svälter dig. Var är dom???jag hade inte världens bästa föräldrar men jag blev tvingad att äta upp maten, åtminstone en portion, även när jag inte gillade maten. Så jag skulle inte kunna bli anorektisk även om jag ville. Jag minns stt jag inte klarade att äta pga oro att gå till skolan och mobbningen. Men jag var ändå tvungen. Annars skulle det få tråkiga konsekvenser som ingen veckopeng eller ständiga  bråk  och det orkade jag inte med.Då lydde jag hellre. Dom skulle aldrig tillåta att jag skar mig eller skadade mig. Jag vågade inte ens dricka alkohol fast det gick att få tag på från äldre syskon. Allt dåligt gjorde jag vid 18 för då kunde dom inte bestämma något. Dina föräldrar har ansvar för ditt mående  snälla kan du inte prata med dom??? Försöka? Nu när du mår så dåligt? Kramar❤ Finns här!

Green Dyjyse skrev:

Idag är en sådan dag då jag visste i förväg att jag skulle ha ångest. Mina två söner ska resa bort i fem dagar. Jag blir alltid extra nervös och orolig när detta händer, även fast jag vet att det kommer gå bra (för mig). Jag är alltså inte orolig för att det ska hände dom något när de är borta, utan jag är orolig för att min ångest brukar bli värre. Hittills har jag aldrig dött av att de varit borta, så jag överlever säkert denna gång också. Skriv gärna lite här, så har jag något att skingra tankarna med.

Vad tänker du på när du har ångest?

Red Vyvema skrev:

Hej igen, jag kan tänka mig hur skönt det skulle vara att sluta skära mig själv, att sluta se alla nya ärr hela tiden. Fördelen skulle ju vara att min kropp slutar bli skadad och jag skulle kunna komma ur min onda cirkel, det skulle vara så skönt. Ja det skulle vara bra om vi båda hittar något som inte skadar oss, en ny metod för att hantera allt. Biverkningar är inte roliga, jag får små biverkningar av Ipren när jag tar för många. Jag hoppas att jag och green kan hjälpa dig att hitta någon ny metod för att hantera din ångest. Tack så mycket, det värmer att höra att du vill ha mig som din vän❤️ Jag svarar så fort jag kan, jag har ju skola och allt så kan ta lång tid men inte på kvällarna. Tack så mycket själv, tycker du är så modig att du skriver här, jag är stolt över dig❤️ Kram❤️😘

Ipren är inte alls bra att ta för många det är skadligt för kroppen. Tänk på att du inte ens är vuxen, din kropp tål inte så mkt. Jag tog inte ens Ipren när jag hade influensa sist. Tyckte jag blev frisk fortare när jag lät febern vara! Jag tar bara en smärtstillande när jag har så ont att jag gråter, typ…det har jag ibland. Datum märkningen på asken hinner passera  innan den är slut.  Snälla du, dina inre organ blir skadade av smärtstillande. Det farligare än man tror att ta dem regelbundet. Jag tänker på dig❤vill inte att du förstör din kropp!!!

[Green Dyjyse]

Anonym skrev:

Vad tänker du på när du har ångest?

Jag har ångest inför att få ångest. Förväntansångest. Den kan vara lika stark som ångest. Vet knappt skillnaden, då båda är ångest.