Så nu är man här igen

Jo jag pratar ofta med min kille hur jag känner och vad jag behöver. Men han är ändå oförmögen att ge mig det. Och han glömmer av vad jag sagt.Drt blir mest bråk när saker upprepar sig, när inget förändras trots att vi pratar om det.Han har inte orken, jobbet tar all hans tid o energi. Han måste hålla upp en fasad där det går ju inte att vara osocial eller deppig på jobbet. Så   på fritiden släpper han allt och då kommer oxå det som är otrevligt  fram..Det finns inget jag kan göra. Det går ju inte ändra andra människor, tyvärr. Jag själv kan ändra saker trots att jag mår dåligt. Han mådde så dåligt av att jag har så hög röst när jag var upprörd. Då  tränade jag på att behärska mina utbrott av besvikelse och försökte sänka rösten. Och nu har jag mestadels sänkt röst och går undan när jag är upprörd. Trots att det var svårt så kunde jag ändra något för hans skull.Och då trodde jag att han kan ändra ngt för min skull oxå. Men det händer aldrig. Skönt att du kan äta igen! Vad bra att du vill prata lite med mig. Jag ska lägga ifrån mig mobilen snart, är för trött i ögonen. Så du vet. Kram på dig💗

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Jo jag pratar ofta med min kille hur jag känner och vad jag behöver. Men han är ändå oförmögen att ge mig det. Och han glömmer av vad jag sagt.Drt blir mest bråk när saker upprepar sig, när inget förändras trots att vi pratar om det.Han har inte orken, jobbet tar all hans tid o energi. Han måste hålla upp en fasad där det går ju inte att vara osocial eller deppig på jobbet. Så på fritiden släpper han allt och då kommer oxå det som är otrevligt fram..Det finns inget jag kan göra. Det går ju inte ändra andra människor, tyvärr. Jag själv kan ändra saker trots att jag mår dåligt. Han mådde så dåligt av att jag har så hög röst när jag var upprörd. Då tränade jag på att behärska mina utbrott av besvikelse och försökte sänka rösten. Och nu har jag mestadels sänkt röst och går undan när jag är upprörd. Trots att det var svårt så kunde jag ändra något för hans skull.Och då trodde jag att han kan ändra ngt för min skull oxå. Men det händer aldrig. Skönt att du kan äta igen! Vad bra att du vill prata lite med mig. Jag ska lägga ifrån mig mobilen snart, är för trött i ögonen. Så du vet. Kram på dig💗

Det låter hemskt att han inte lyssnar på dig men jag känner med mig. Samma problem med min kille, lyssnar knappt. Fast min kille använder mig också som en sexleksak. Gör du det, sömn är viktigt. Dock kan jag inte sova så kommer stanna uppe, kram tillbaks❤️ Jag och min kille har bråkat mycket på senaste tiden och jag orkar inte längre…

 

[Green Dyjyse]

Anonym skrev:

Måste vara fantastiskt med en familj som ställer upp! Har aldrig varit med om det själv…Jag går redan på en aktivitet en gång per vecka. Men inte träffat någon där. Denna veckan var jag för sjuk för att åka iväg.Sen har jag ytterligare en aktivitet 1-2 ggr månad. Inte träffat någon där heller. Så jag försöker .Verkar som ingen behöver fler vänner. Ingen vill vara med någon som är sjukskriven och jag har inte råd att följa med sånt som kostar. Har inget att prata med med andra medelålders kvinnor, dom lever inte alls som mig.Och yngre vill umgås med sin egen åldersgrupp.Det är så det ser ut. Blir bara en udda fågel som ingen väljer. Alltid jag som hört av mig när jag träffat nya människor genom åren. Ingen ringer eller messar mig.

Ja, att ha familj har räddat mig. ”Tyvärr” har jag blivit för beroende av dom. Jag lider av stark separationsångest. Klarar knappt av att de reser bort. Vill alltid att någon ska vara hemma, att de aldrig är bortrest allihopa samtidigt. Jag förstår att det är svårt att träffa nya vänner, speciellt när man är sjukskriven och inte har en arbetsplats där man ofta får sociala kontakter, och kanske till och med vänner.

Red Vyvema skrev:

Det låter hemskt att han inte lyssnar på dig men jag känner med mig. Samma problem med min kille, lyssnar knappt. Fast min kille använder mig också som en sexleksak. Gör du det, sömn är viktigt. Dock kan jag inte sova så kommer stanna uppe, kram tillbaks❤️ Jag och min kille har bråkat mycket på senaste tiden och jag orkar inte längre…

Hur menar du att din kille använder dig som sexleksak? Tillåter du det eller vill du något annat?Eller är det bara så du känner dig? Vad bråkar ni om? Jag mår lite bättre nu. Lyckades somna vid 2.00 iaf. Ingen panikångest hittills  idag. Jag hoppas detta håller i sig! Ångesten som jag haft senaste två veckorna har tagit knäcken på mig..😵

Green Dyjyse skrev:

Ja, att ha familj har räddat mig. ”Tyvärr” har jag blivit för beroende av dom. Jag lider av stark separationsångest. Klarar knappt av att de reser bort. Vill alltid att någon ska vara hemma, att de aldrig är bortrest allihopa samtidigt. Jag förstår att det är svårt att träffa nya vänner, speciellt när man är sjukskriven och inte har en arbetsplats där man ofta får sociala kontakter, och kanske till och med vänner.

Jag lider oxå av separationsångest så vet hur det känns…har gjort självmordsförsök när killar lämnat mig fastän jag innerst inne förstod att det ändå  var lönlöst att fortsätta. Det var bara ångesten som talade och den tog nästan död på mig.Jag har varit sjuk i ett år men jag  har jobbat innan det. Jag har aldrig hittat vänner på ngt jobb. Arbetskompisar är folk som bara råkar vara på samma plats men som man inte själv  valt att umgås med. Dom flesta på mitt senaste jobb hade fullt upp med sina familjer när dom var lediga.Det var typ det enda dom pratade om. Jag var väldigt utanför där. Lever ett helt annat liv.

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Hur menar du att din kille använder dig som sexleksak? Tillåter du det eller vill du något annat?Eller är det bara så du känner dig? Vad bråkar ni om? Jag mår lite bättre nu. Lyckades somna vid 2.00 iaf. Ingen panikångest hittills idag. Jag hoppas detta håller i sig! Ångesten som jag haft senaste två veckorna har tagit knäcken på mig..😵

Hej, bra att du lyckades somna i alla fall och bra att panik ångesten håller sig borta. Han använder mig till sex fast jag inte vill, det är mot min vilja så idag bestämde jag mig för att göra slut. Bra att du mår lite bättre nu, synd att ångesten har tagit knäcken på dig men jag vet hur det känns. Har skärt mig själv 2 gånger idag, så dåligt har jag mått. Just nu mår jag lite bättre dock❤️

Ångesten ökade lite för ca en halvtimme sedan, ett kroppsligt problem började  igen och är livrädd för att det ändå inte läkt..Trodde det höll på att gå över i morse och under dagen. Det är därför jag mått bättre. Men nu fick jag känningar igen och är rädd att det blir som det varit senaste två veckorna. Då står jag inte ut och får panik.Är rädd att läkaren har missat något men orkar inte gå till någon annan, vet inte vart isåfall. Tänk om jag måste leva med detta isåfall kommer jag inte orka.Det är för obehagligt för att jag ska klara av att vänja mig.Är rädd för att bli beroende av lugnande. Jag vill verkligen inte ta tabletterna om det inte är akut. Men måste när jag får panik. Kroppen bara skakar då och jag kallsvettas. Benzo är det enda som hjälper. Men dom måste räcka, får jätte lite utskrivet och får inte mer förrän ttidigast i mars.Vad tråkigt att du skär dig! Snälla kan du inte sluta med det? Tror du att du kan göra ngt annat istället? Lyssna på musik? Gå en snabb promenad?  Du är värd att ha oskadad och fin hud💗Kram❤

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Ångesten ökade lite för ca en halvtimme sedan, ett kroppsligt problem började igen och är livrädd för att det ändå inte läkt..Trodde det höll på att gå över i morse och under dagen. Det är därför jag mått bättre. Men nu fick jag känningar igen och är rädd att det blir som det varit senaste två veckorna. Då står jag inte ut och får panik.Är rädd att läkaren har missat något men orkar inte gå till någon annan, vet inte vart isåfall. Tänk om jag måste leva med detta isåfall kommer jag inte orka.Det är för obehagligt för att jag ska klara av att vänja mig.Är rädd för att bli beroende av lugnande. Jag vill verkligen inte ta tabletterna om det inte är akut. Men måste när jag får panik. Kroppen bara skakar då och jag kallsvettas. Benzo är det enda som hjälper. Men dom måste räcka, får jätte lite utskrivet och får inte mer förrän ttidigast i mars.Vad tråkigt att du skär dig! Snälla kan du inte sluta med det? Tror du att du kan göra ngt annat istället? Lyssna på musik? Gå en snabb promenad? Du är värd att ha oskadad och fin hud💗Kram❤

Hej, vad tråkigt att ångesten är tillbaka. Jag förstår hur du känner angående det här med paniken och lugnade, för jag har panik attacker. När de kommer så blir det samma sak…var beroende av lugnade ett tag och använde det som droger, jag tog också små överdoser bara för att jag var rädd för att känna smärta och panik. Jag kan tänka mig att det här stressar dig ännu mer när du har lite utskrivet men behöver det ännu mer. Ja vi får se om jag lyckas sluta för det är svårt, när man väl har börjat så känns det omöjligt att sluta. Ja kanske vi får se om jag har ens orken att gå ut och gå, tack. Jag måste säga en sak, mina armar är fulla av ärr och båda mina ben, min kropp ser hemsk ut men jag ser det som mina krigsärr. När jag vinner mitt krig så kommer de vara ett tecknen på att jag har krigat. Kram tillbaks❤️

Jag tycker fet låter jättehemskt att skära sig,får panik bara jag tänker på det. Är livrädd för vassa föremål och har få knivar hemma och de är inte ens vassa fastän jag gillar art laga mat.  Jag kan inte ens tänka på sånt…usch förlåt…men det låter helt vidrigt med så mkt ärr på kroppen. Önskar att du slutar med det😩jag skadar mig inte medvetet eftersom jag gärna vill må bra och kämpar med att må bra hela tiden. Men min tröst är  maten eftersom jag inte har anhöriga och vänner och det blir ju delvis skadligt i längden eftersom jag kan äta stora mängder av bakverk och godis…men jag äter grönsaker och frukt väldigt gärna, så min övriga mat är hälsosam.Jag har aldrig tagit benzo (narkotiska lugnande ) regelbundet trots att jag fått recept på små mängder i över 25 år…jag har alltid sett till att klara mig utan dem, så länge som möjligt och därför sluppit bli beroende. Ibland har det gått månader mellan tabletterna  men just nu går det bara max två dagar, eftersom jag har ett kroppsligt fel som är mkt obehagligt och tydligen inte går att göra något åt. Mediciner hjälper inte. Och jag får panik till slut av obehaget. Därför är tabletterna snart slut, det lilla jag får. Jag har även en stor oro av att behöva ta dem varje dag…tänk om jag måste köpa fler på olaglig väg,för det vill jag verkligen inte!Det lilla jag fått har alltid räckt med råge. Jag sköter det så bra så det är därför får jag dem trots att det är narkotika klassat.Men nu finns det inget annat som hjälper pga min kroppsliga skada som inte läker. Och då minskar antalet tabletter snabbt…

Anonym skrev:

Ångesten ökade lite för ca en halvtimme sedan, ett kroppsligt problem började igen och är livrädd för att det ändå inte läkt..Trodde det höll på att gå över i morse och under dagen. Det är därför jag mått bättre. Men nu fick jag känningar igen och är rädd att det blir som det varit senaste två veckorna. Då står jag inte ut och får panik.Är rädd att läkaren har missat något men orkar inte gå till någon annan, vet inte vart isåfall. Tänk om jag måste leva med detta isåfall kommer jag inte orka.Det är för obehagligt för att jag ska klara av att vänja mig.Är rädd för att bli beroende av lugnande. Jag vill verkligen inte ta tabletterna om det inte är akut. Men måste när jag får panik. Kroppen bara skakar då och jag kallsvettas. Benzo är det enda som hjälper. Men dom måste räcka, får jätte lite utskrivet och får inte mer förrän ttidigast i mars.Vad tråkigt att du skär dig! Snälla kan du inte sluta med det? Tror du att du kan göra ngt annat istället? Lyssna på musik? Gå en snabb promenad? Du är värd att ha oskadad och fin hud💗Kram❤

Håller tummarna för att det där “kroppsliga problemet” lindras snart, eller ger sig till slut. Sådant där fysiskt, om än så litet, är bara så väldigt ovälkommet när man sedan tidigare är såpass långt ut i marginalen mentalt.

Tack. Det kroppsliga problemet är särskilt jobbigt eftersom jag inte fått ett riktigt svar vad det är, läkaren bara antog något men jag tror han missade vad det var. Ovissheten är jättehemsk för jag är rädd att det leder till ett handikapp…Det andra är att skadan är så sjukt obehaglig att det ger mig panikångest, och det har jag inte så ofta i vanliga fall. Kanske ett par gånger i månaden men då kan jag undvika det som ger mig ångesten och då blir det inte långvarigt. Dom flesta fysiska problem som jag lever med gör ont ofta och begränsar mig men de ger mig inte panikångest. Men det gör åkomman jag fått nu. 🤕

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Jag tycker fet låter jättehemskt att skära sig,får panik bara jag tänker på det. Är livrädd för vassa föremål och har få knivar hemma och de är inte ens vassa fastän jag gillar art laga mat. Jag kan inte ens tänka på sånt…usch förlåt…men det låter helt vidrigt med så mkt ärr på kroppen. Önskar att du slutar med det😩jag skadar mig inte medvetet eftersom jag gärna vill må bra och kämpar med att må bra hela tiden. Men min tröst är maten eftersom jag inte har anhöriga och vänner och det blir ju delvis skadligt i längden eftersom jag kan äta stora mängder av bakverk och godis…men jag äter grönsaker och frukt väldigt gärna, så min övriga mat är hälsosam.Jag har aldrig tagit benzo (narkotiska lugnande ) regelbundet trots att jag fått recept på små mängder i över 25 år…jag har alltid sett till att klara mig utan dem, så länge som möjligt och därför sluppit bli beroende. Ibland har det gått månader mellan tabletterna men just nu går det bara max två dagar, eftersom jag har ett kroppsligt fel som är mkt obehagligt och tydligen inte går att göra något åt. Mediciner hjälper inte. Och jag får panik till slut av obehaget. Därför är tabletterna snart slut, det lilla jag får. Jag har även en stor oro av att behöva ta dem varje dag…tänk om jag måste köpa fler på olaglig väg,för det vill jag verkligen inte!Det lilla jag fått har alltid räckt med råge. Jag sköter det så bra så det är därför får jag dem trots att det är narkotika klassat.Men nu finns det inget annat som hjälper pga min kroppsliga skada som inte läker. Och då minskar antalet tabletter snabbt…

Hej, jag förstår dig helt. Jag blir så berörd av det du skriver och önskar att du inte hade behövt ha det här kroppsliga problemet. Jag kan förstå att du får panik av att ens tänka på att skära sig själv och egentligen är det bra för jag vill verkligen inte att du ska börja skära dig själv. Det är en ond cirkel om man redan har börjat är det svårt att sluta, du behöver inte säga förlåt. Ja… jag har många ärr, många ärr som täcker mina armar och ben, jag önskar bara att jag skulle kunna gå tillbaka till när jag var 12 år och säga att jag inte skulle ha börjat. Det är för sent nu, försöker att sluta men kan knappast. Kan knappt vara ren i 1 dag längre, har varit ren i några timmar nu, det känns hemskt att säga. Förut kunde jag klara mig i flera veckor men nu kan jag knappt hålla mig borta från det i 1 dag. Jag önskar också att jag kan sluta snart innan det blir ännu värre. Jag förstår att du har det tufft, jag har det också tufft så vi kan stötta varandra. Jag finns här, Kram om du vill.