Hem > Forum > Hopplöshet > Så nu är man här igen

Så nu är man här igen

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 1,192 totalt)
1,191
  • Om du känner att du mår så dåligt att du inte kan ta hand om dig själv tycker jag absolut du ska kontakta psykakut i morgon. Hur är det med din kontakt med dina föräldrar? (om du är minderårig ) Har du berättat hur allvarligt det är, hur dåligt du verkligen mår? Jag har varit inlagd men blev utskriven nästa morgon. Det är få läkare som förstått att jag är sjuk så jag har gett upp allt vad psykiatrin heter. Jag vet inte varför vissa inte passar in där. Det verkar som jag inte gör det. Jag pratar med en diakon ett par ggr i månaden när hon har tider. Det känns alltid bra efteråt, hon verkar se mina problem mer än någon i vården nånsin gjort.

    Trådstartaren

    Om du känner att du mår så dåligt att du inte kan ta hand om dig själv tycker jag absolut du ska kontakta psykakut i morgon. Hur är det med din kontakt med dina föräldrar? (om du är minderårig ) Har du berättat hur allvarligt det är, hur dåligt du verkligen mår? Jag har varit inlagd men blev utskriven nästa morgon. Det är få läkare som förstått att jag är sjuk så jag har gett upp allt vad psykiatrin heter. Jag vet inte varför vissa inte passar in där. Det verkar som jag inte gör det. Jag pratar med en diakon ett par ggr i månaden när hon har tider. Det känns alltid bra efteråt, hon verkar se mina problem mer än någon i vården nånsin gjort.

    Dåligt att de släppte dig och inte förstod dig fast bra att du har fått någon att prata med. Min relation med mina föräldrar är inte bra…..ja jag är ju 15 år så jag är minderårig. Jag har försökt prata med de och berätta för de men känns inte som de lyssnar så ingen idé men min mamma ska hjälpa mig att bli inlagd. Men som sagt synd att de inte förstod dig, jag förstår dig i alla fall. Jag är rädd att de också ska släppa mig så där, det kan du förstå.

    Trådstartaren

    Förlåt mig…..jag har gjort en plan, allt är klart. Imorgon kommer allt vara över, all smärta och all ångest. Imorgon kommer jag försöka en gång till. Imorgon kanske jag kommer dö….

    Hur dåligt ditt liv känns så vänder livet och du vet inte var morgondagen har med sig. Livet förändras och man kan börja se på saker från ett annan kant som kan vara mycket ljusare trots att det inte känns så för dig just nu.

    När någon som du tar livet av sig så innebär det att andra får ta över det lidande som du bär på just nu. Men till skillnad från det som du känner nu så kommer inte det lidande som ett självmord av en släkting eller vän upplever aldrig att gå över.

    Det viktiga är att du berätta för någon att du tänker ta livet av dig i din omgivning. Någon som kan hjälpa dig att hitta hjälp och vård. Är det inte dax att ta dig till en psykakut eller inga mobila teamet för hjälp om du är vuxen?

    Mobila teamet kan ge dig råd om var du kan få hjälp eller komma hem till dig om det behövs. Om du inte bor i Stockholm kan du hitta andra enheter som hjälper till med psykatriska besvär.

    Mobila teamet 

    Ring MINDS självmordslinje 90101 (den är öppen mellan 06.00 – 21.00)

    Undernatten kan du ringa Jourhavande medmänniska  på 08 – 702 16 80 (öppen mellan 21.00 – 06.00)

    eller till Jourhavande präst som du når under natten samma tider som Jourhavande medmänniska fast via larmnr.

    Trådstartaren

    Hur dåligt ditt liv känns så vänder livet och du vet inte var morgondagen har med sig. Livet förändras och man kan börja se på saker från ett annan kant som kan vara mycket ljusare trots att det inte känns så för dig just nu. När någon som du tar livet av sig så innebär det att andra får ta över det lidande som du bär på just nu. Men till skillnad från det som du känner nu så kommer inte det lidande som ett självmord av en släkting eller vän upplever aldrig att gå över. Det viktiga är att du berätta för någon att du tänker ta livet av dig i din omgivning. Någon som kan hjälpa dig att hitta hjälp och vård. Är det inte dax att ta dig till en psykakut eller inga mobila teamet för hjälp om du är vuxen? Mobila teamet kan ge dig råd om var du kan få hjälp eller komma hem till dig om det behövs. Om du inte bor i Stockholm kan du hitta andra enheter som hjälper till med psykatriska besvär. Mobila teamet Ring MINDS självmordslinje 90101 (den är öppen mellan 06.00 – 21.00) Undernatten kan du ringa Jourhavande medmänniska på 08 – 702 16 80 (öppen mellan 21.00 – 06.00) eller till Jourhavande präst som du når under natten samma tider som Jourhavande medmänniska fast via larmnr.

    Hej tack för att du försöker få mig att se att livet är värt något men efter det jag har gått igenom tror jag inte det längre. Jag har skulle ha kontaktat psykakuten men min pappa stoppade mig. Jag har redan planer och min kille vet det, fick trösta honom idag. Alla ger mig ångest över att jag ska ta mitt liv, jag vill ta mitt liv och jag ser det tyvärr som en utväg.

    Tack för att du i alla fall skrev med mig och du kanske kan skriva tillbaka när du ser det här. Förresten är jag 15 år.

    Att vara deprimerad är en sjukdom precis som du skulle ha mässlingen eller cancer. Båda sjukdomar som för hundra femtio år sedan var nästan 100 procent dödliga. Depression är en sjukdom som inte behöver vara dödlig men du behöver prata med någon som kan ge dig andra infallsvinklar på livet. Alla dessa sjukdomar har det gemensamt att de tar tid att bota men det går.  Om du läser inläggen här så kommer du att se att livet förändras även för människor med svåra depressioner.

    Försök att ringa BRIS eller vår självmordslinje och prata med en volontär.

    MIND självmordslinje har telefon 90101 och är öppen från 6 – 24.00 varje dag.

    Bris har följande nummer 116 111 och är öppen 14 – 21 varje dag

    på båda telefonerna kan du vara anonym. Det är viktigt att du pratar med någon så ring.

    Vänliga hälsningar

    MIND moderator

     

    Hej,

    hur mår du idag? Jag känner igen mig i mycket av det du beskriver i känslor från när jag var 15 år. Det är en tuff tid och man är någonstans mellan barn och vuxen, man känner sig ensam. Det jag kan säga dig är att saker och ting kommer att bli bättre. Jag insåg efter denna tid i mitt liv att jag inte var ensam utan att det fanns så många som kände igen sig i mig och att det fanns så mycket jag själv kunde göra för att göra världen till en bättre plats, kanske bara genom att hjälpa en eller två. Du måste bara hålla ut! Det finns andra vägar att gå!
    Skriv gärna tillbaka till mig så kanske jag kan förstå mer hur du känner och så kan jag försöka förklara hur jag tänker.

    Stor kram sålänge!

    Trådstartaren

    Hej, hur mår du idag? Jag känner igen mig i mycket av det du beskriver i känslor från när jag var 15 år. Det är en tuff tid och man är någonstans mellan barn och vuxen, man känner sig ensam. Det jag kan säga dig är att saker och ting kommer att bli bättre. Jag insåg efter denna tid i mitt liv att jag inte var ensam utan att det fanns så många som kände igen sig i mig och att det fanns så mycket jag själv kunde göra för att göra världen till en bättre plats, kanske bara genom att hjälpa en eller två. Du måste bara hålla ut! Det finns andra vägar att gå! Skriv gärna tillbaka till mig så kanske jag kan förstå mer hur du känner och så kan jag försöka förklara hur jag tänker. Stor kram sålänge!

    Hej, inget blir bättre för mig. Det händer dåliga saker hela tiden. Tack för att du i alla fall förstår mig. Jag har haft det så här länge nu, i ungefär 5 år. Jag har gått igenom mycket, mobbning, misshandel och våldtäkt. Efter allt det hade hänt så trodde jag mitt liv skulle bli bättre fast det blev aldrig det. Just nu mår jag skit dåligt, jag har ångest och jag har slut på orken. Jag tänkte bli inlagd på psykakuten men min pappa stoppade mig…….

    Tack för att du lyssnar

    Trådstartaren

    Att vara deprimerad är en sjukdom precis som du skulle ha mässlingen eller cancer. Båda sjukdomar som för hundra femtio år sedan var nästan 100 procent dödliga. Depression är en sjukdom som inte behöver vara dödlig men du behöver prata med någon som kan ge dig andra infallsvinklar på livet. Alla dessa sjukdomar har det gemensamt att de tar tid att bota men det går. Om du läser inläggen här så kommer du att se att livet förändras även för människor med svåra depressioner. Försök att ringa BRIS eller vår självmordslinje och prata med en volontär. MIND självmordslinje har telefon 90101 och är öppen från 6 – 24.00 varje dag. Bris har följande nummer 116 111 och är öppen 14 – 21 varje dag på båda telefonerna kan du vara anonym. Det är viktigt att du pratar med någon så ring. Vänliga hälsningar MIND moderator

    Tack men jag tror fortfarande att jag är hopplös. När skolan börjar igen så kommer jag må mycket sämre igen. Jag kan ha depression för jag är nedstämd hela tiden och jag kan också ha en del andra grejer. Mina vänner tror inte mig när jag försöker prata med de eller så bryr de sig inte. Jag är nästan ensam mot det här. Jag är rädd för att ta hjälp, tänk om ingen vill prata med mig.

    Hej! Ingen människa är hopplös, men andra har fått dig att tro att du är det! Och jag tror det är en vanlig känsla att ha när man varit med om det som du har varit med om.

    Det är kaos att vara femton år, tro mig, mer eller mindre för alla, mer för en del, men tro mig, det blir lättare, du kan bestämma mer själv. Och du måste ju på nåt sätt kunna söka och få hjälp vad än din pappa säger! Vad säger din mamma? Finns det nån annan som kan hjälpa dig att få hjälp?

    Hoppas på svar från dig idag!!! Kram!!

    Hej, inget blir bättre för mig. Det händer dåliga saker hela tiden. Tack för att du i alla fall förstår mig. Jag har haft det så här länge nu, i ungefär 5 år. Jag har gått igenom mycket, mobbning, misshandel och våldtäkt. Efter allt det hade hänt så trodde jag mitt liv skulle bli bättre fast det blev aldrig det. Just nu mår jag skit dåligt, jag har ångest och jag har slut på orken. Jag tänkte bli inlagd på psykakuten men min pappa stoppade mig……. Tack för att du lyssnar

    Hej igen du,

    Känner verkligen med dig! Har dina föräldrar lyssnat och stöttat dig när du berättat för dom om det du varit med om? Läste att du varit på BUP och förstår om du känner att du försökt många vägar men tro mig det finns fler. Ibland handlar det bara om att träffa en person som kan vända ens liv till det bättre. Själv gick jag till kanske åtta olika psykologer, kuratorer och terapeuter innan jag hittade någon jag kände mig trygg med.
    Vad sa din pappa när du ville åka till psykakuten? Finns det någon annan vuxen i din omgivning som lyssnar? Kan vara en släkting, granne, lärare eller vem som helst!
    Som sagt skriv gärna tillbaka, kram!

     

     

    Trådstartaren

    Hej! Ingen människa är hopplös, men andra har fått dig att tro att du är det! Och jag tror det är en vanlig känsla att ha när man varit med om det som du har varit med om. Det är kaos att vara femton år, tro mig, mer eller mindre för alla, mer för en del, men tro mig, det blir lättare, du kan bestämma mer själv. Och du måste ju på nåt sätt kunna söka och få hjälp vad än din pappa säger! Vad säger din mamma? Finns det nån annan som kan hjälpa dig att få hjälp? Hoppas på svar från dig idag!!! Kram!!

    Min mamma var med på min plan men sen ändrade hon sig när min pappa sa till. Nej ingen kan hjälpa mig….jag tror inte jag kommer leva länge till tyvärr. Tack för att du i alla fall skriver med mig.

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 1,192 totalt)
1,191

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.