Så nu är man här igen

Red Vyvema skrev:

Hej igen❤️ Jo jag minns dig, du är en underbar människa, välkommen tillbaka❤️ Sist vi sågs så mådde jag väldigt dåligt, det har gått upp och ner på senaste tiden, jag var ungefär 4 månader ren från mitt självskadebeteende sen så bröt jag det och på senaste tiden har jag skadat mig väldigt mycket och det har gått neråt igen. Just nu är jag 2 dagar ren från både att spy upp mat med flit och från självskadande. Jag har dock börjat gymnasiet, blivit 16 år. Har fått nya vänner och en kille, mitt ex fick jag reda på att hen var otrogen mot mig hela tiden vi dejtade så då blev det slut med det och jag fick istället en ny kärlek. Kämpar fortfarande med måendet, har fortfarande suicid tankar och har också försökt ta mitt liv men har blivit stoppat av min kille. Just nu är jag mest stressad och har ångest, jag har fortfarande ingen vårdkontakt dock. Tack, jag är tacksam för att du är tillbaka❤️💕 Jag kommer kämpa in i det sista så ni kommer inte mista mig❤️💕 Kram❤️💕

Glad att höra att det inte bara gått ner! Tacksam för att du fått en ny kille och nya vänner. Hoppas du trivs bra eller i alla fall okej på gymnasiet<3

Önskar jag kunde ge dig lite hopp med att berätta att min frånvaro härifrån berott på att jag mått bättre, men tyvärr har det inte alls varit fallet. Jag har gått igenom dem värsta månaderna (hittills) i mitt liv. Men här är jag i alla fall. Jag lever fortfarande. Kanske kan det i alla fall kännas skönt för dig att veta att du inte är ensam. Ibland kan det kännas som det blir bättre för “alla andra”, att “alla andra” börjar må bättre förutom en själv, men ja, du är inte ensam.<33

Red Vyvema skrev:

Hej igen❤️ Jo jag minns dig, du är en underbar människa, välkommen tillbaka❤️ Sist vi sågs så mådde jag väldigt dåligt, det har gått upp och ner på senaste tiden, jag var ungefär 4 månader ren från mitt självskadebeteende sen så bröt jag det och på senaste tiden har jag skadat mig väldigt mycket och det har gått neråt igen. Just nu är jag 2 dagar ren från både att spy upp mat med flit och från självskadande. Jag har dock börjat gymnasiet, blivit 16 år. Har fått nya vänner och en kille, mitt ex fick jag reda på att hen var otrogen mot mig hela tiden vi dejtade så då blev det slut med det och jag fick istället en ny kärlek. Kämpar fortfarande med måendet, har fortfarande suicid tankar och har också försökt ta mitt liv men har blivit stoppat av min kille. Just nu är jag mest stressad och har ångest, jag har fortfarande ingen vårdkontakt dock. Tack, jag är tacksam för att du är tillbaka❤️💕 Jag kommer kämpa in i det sista så ni kommer inte mista mig❤️💕 Kram❤️💕

Glad att höra att det inte bara gått ner! Tacksam för att du fått en ny kille och nya vänner. Hoppas du trivs bra eller i alla fall okej på gymnasiet<3

Önskar jag kunde ge dig lite hopp med att berätta att min frånvaro härifrån berott på att jag mått bättre, men tyvärr har det inte alls varit fallet. Jag har gått igenom dem värsta månaderna (hittills) i mitt liv. Men här är jag i alla fall. Jag lever fortfarande. Kanske kan det i alla fall kännas skönt för dig att veta att du inte är ensam. Ibland kan det kännas som det blir bättre för “alla andra”, att “alla andra” börjar må bättre förutom en själv, men ja, du är inte ensam.<33

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Glad att höra att det inte bara gått ner! Tacksam för att du fått en ny kille och nya vänner. Hoppas du trivs bra eller i alla fall okej på gymnasiet<3 Önskar jag kunde ge dig lite hopp med att berätta att min frånvaro härifrån berott på att jag mått bättre, men tyvärr har det inte alls varit fallet. Jag har gått igenom dem värsta månaderna (hittills) i mitt liv. Men här är jag i alla fall. Jag lever fortfarande. Kanske kan det i alla fall kännas skönt för dig att veta att du inte är ensam. Ibland kan det kännas som det blir bättre för ”alla andra”, att ”alla andra” börjar må bättre förutom en själv, men ja, du är inte ensam.<33

Jag är så glad och tacksam att du lever❤️ Glöm inte bort att du är underbar och du behövs här❤️ Vill du berätta vad som har hänt? Ja gymnasiet är okej…nya vänner är ju alltid kul. Den här morgonen har dock varit sämst, min fågel gjorde illa sig, jag missade bussen som jag skulle ta men kom ändå i tid och jag och min kille gjorde slut. Jag har ingen kille längre tyvärr..det bara funkade inte😔 Du är inte heller ensam❤️💕 Många kramar❤️💕

Red Vyvema skrev:

Jag är så glad och tacksam att du lever❤️ Glöm inte bort att du är underbar och du behövs här❤️ Vill du berätta vad som har hänt? Ja gymnasiet är okej…nya vänner är ju alltid kul. Den här morgonen har dock varit sämst, min fågel gjorde illa sig, jag missade bussen som jag skulle ta men kom ändå i tid och jag och min kille gjorde slut. Jag har ingen kille längre tyvärr..det bara funkade inte😔 Du är inte heller ensam❤️💕 Många kramar❤️💕

Måendet rasade rejält. I januari, när jag senast skrev, hade döden alltmer börjat kännas som en utväg (ett stort steg för mig som alltid haft stor dödsångest). Vården tog det inte på allvar. Vågade tillslut berätta för mamma och blev för första gången inlagd på vuxenpsyk för suicidprevention i början av februari. Avslutade min kontakt på ätstörningsenheten för att dem inte kunde hjälpa mig och helt enkelt sög. Varit en jävla massa kaos där men det är en lång historia. Har skrivit ett långt inlägg här tidigare idag då jag tror jag blivit utsatt för en vårdskada. I alla fall fördes över till vanliga psykiatrin (ej specialiserad) och ställdes i kö till en behandling, men det var lång väntetid. Under tiden fick jag enbart ”stödjande samtal” och det var inte ens nära tillräckligt. I maj inlagd igen. Sen i juni började det riktiga helvetet. Depressionen gick från medelsvår till svår, och jag såg svart. Bestämde mig att jag skulle vara död tills när skolan började. Förberedde och planerade. Vågade berätta lite för min behandlare i början av juli och hon skickade mig direkt till psykakuten där jag blev inlagd igen. Depressionen blev lite bättre av ökad medicinering, men läget var fortfarande ostabilt. Hände lite saker i mitt liv och snabbt rann bägaren över och jag föll igen. Tillbaka i förberedelser och bestämt ett datum. I ett sista rop på hjälp hintade jag för mamma att det är riktigt illa nu igen. Så hon tvingade med mig till psykakuten och jag blev inlagd en fjärde gång. Det här var i början av/mitten av augusti. Det är lite bättre idag. Jag tog mig igenom skolstarten med en ny klass (går om ett år) med hjälp av väldigt starka ångestdämpande. Började behandlingen och min nya behandlare är underbar. Har inte haft en stabil och bra vård sedan jag slutade på BUP i maj 2019, så min nya behandlare betyder mycket.
Det är tungt och jag vill inte bli frisk. Jag är livrädd för att må bra och för att leva. Men jag kämpar för att överleva. Jag vill inte dö. Försöker ta en vecka i taget. Min behandlare är så himla fin och stöttat verkligen, och behandlingen är bra, jag är bara så rädd och allt är lite komplicerat.
Men nog om mig nu. Tråkigt att höra att det är slut med din kille, men det kanske var för det bästa. Ibland går det inte, det är okej. Och vet du, man behöver inte ha någon kille. Man klarar sig utan. Du har fina vänner och du har oss här. Vi bryr oss om dig❤️❤️💕 Får jag fråga vad du går för linje på gymnasiet?

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Måendet rasade rejält. I januari, när jag senast skrev, hade döden alltmer börjat kännas som en utväg (ett stort steg för mig som alltid haft stor dödsångest). Vården tog det inte på allvar. Vågade tillslut berätta för mamma och blev för första gången inlagd på vuxenpsyk för suicidprevention i början av februari. Avslutade min kontakt på ätstörningsenheten för att dem inte kunde hjälpa mig och helt enkelt sög. Varit en jävla massa kaos där men det är en lång historia. Har skrivit ett långt inlägg här tidigare idag då jag tror jag blivit utsatt för en vårdskada. I alla fall fördes över till vanliga psykiatrin (ej specialiserad) och ställdes i kö till en behandling, men det var lång väntetid. Under tiden fick jag enbart ”stödjande samtal” och det var inte ens nära tillräckligt. I maj inlagd igen. Sen i juni började det riktiga helvetet. Depressionen gick från medelsvår till svår, och jag såg svart. Bestämde mig att jag skulle vara död tills när skolan började. Förberedde och planerade. Vågade berätta lite för min behandlare i början av juli och hon skickade mig direkt till psykakuten där jag blev inlagd igen. Depressionen blev lite bättre av ökad medicinering, men läget var fortfarande ostabilt. Hände lite saker i mitt liv och snabbt rann bägaren över och jag föll igen. Tillbaka i förberedelser och bestämt ett datum. I ett sista rop på hjälp hintade jag för mamma att det är riktigt illa nu igen. Så hon tvingade med mig till psykakuten och jag blev inlagd en fjärde gång. Det här var i början av/mitten av augusti. Det är lite bättre idag. Jag tog mig igenom skolstarten med en ny klass (går om ett år) med hjälp av väldigt starka ångestdämpande. Började behandlingen och min nya behandlare är underbar. Har inte haft en stabil och bra vård sedan jag slutade på BUP i maj 2019, så min nya behandlare betyder mycket. Det är tungt och jag vill inte bli frisk. Jag är livrädd för att må bra och för att leva. Men jag kämpar för att överleva. Jag vill inte dö. Försöker ta en vecka i taget. Min behandlare är så himla fin och stöttat verkligen, och behandlingen är bra, jag är bara så rädd och allt är lite komplicerat. Men nog om mig nu. Tråkigt att höra att det är slut med din kille, men det kanske var för det bästa. Ibland går det inte, det är okej. Och vet du, man behöver inte ha någon kille. Man klarar sig utan. Du har fina vänner och du har oss här. Vi bryr oss om dig❤️❤️💕 Får jag fråga vad du går för linje på gymnasiet?

Oj det där lät inte bra men är så glad att du är här och lever❤️💕  Kanske…men jag vill ju så gärna ha någon där hos mig…det känns så ensamt att inte ha någon att kalla min. Jag klarar mig inte utan…jag behöver någon som jag alltid kan prata med som jag kan kalla mig…och en som är där för mig när jag behöver. Tack❤️💕 Jag bryr mig om er super mycket❤️💕 Jag går hundlinjen och just nu gör jag min praktik så därför har jag inte kunnat svara, förlåt. Det är kul men jobbigt dock har jag tystnad plikt och kan inte säga mer. Ta hand om er❤️😊💕 Kram❤️💕

[Red Vyvema]

Ligger här och kan inte sova, självmordstankarna skaver inom mig. Har ingen att prata med just nu och de jag har smsat svarar inte, undrar om det inte är dags att ta mitt liv så jag slipper känna mig så ensam, ignorerad, bortglömd och värdelös.

[Red Vyvema]

Hej….det var ganska länge sen jag skrev här…ville bara säga att jag fortfarande lever….tyvärr.

[Pink Papuve]

Hej, Väldigt länge sedan jag var inne här. Jag är glad att du fortfarande lever och hoppas du gör det nu också. Jag vill bara berätta vad som hänt sedan sist. Jag mår idag mycket bättre och det är snart ett år sedan jag försökte ta mitt liv sist. Jag träffar en underbar kille just nu och är lycklig och glad över att jag valde livet. Lättare sagt än gjort jag vet.

jag hoppas höra ifrån dig snart igen och vill bara säga att jag tror på dig och finns här för att lyssna om du vill prata. Ta hand om dig❤️

[Red Vyvema]

Pink Papuve skrev:

Hej, Väldigt länge sedan jag var inne här. Jag är glad att du fortfarande lever och hoppas du gör det nu också. Jag vill bara berätta vad som hänt sedan sist. Jag mår idag mycket bättre och det är snart ett år sedan jag försökte ta mitt liv sist. Jag träffar en underbar kille just nu och är lycklig och glad över att jag valde livet. Lättare sagt än gjort jag vet. jag hoppas höra ifrån dig snart igen och vill bara säga att jag tror på dig och finns här för att lyssna om du vill prata. Ta hand om dig❤️

Hej❤️❤️ Jag är så glad att du mår mycket bättre idag, gratis att du har hittat en kille också😊❤️ Jag är så stolt över dig, stolt över att du inte har försökt ta ditt liv och att du har valt livet❤️❤️ För mig så…vad ska jag säga vill inte vara en glädjedödare men jag skadade mig för 1 dag sen och just nu ligger och gråter❤️ Har inte försökt ta mitt liv dock🥺💕 Ta hand om dig du med kära du❤️ Kram om du vill❤️❤️

[Pink Papuve]

Hej, vad tråkigt att höra att du mår dåligt. Jag ska försöka att bli mer aktiv här och skriva med dig om du vill de. Är det något speciellt som har hänt sedan sist vi pratade som gjort att du fortfarande mår dåligt?❤️ Massor av kramar från mig❤️

Hejsan

Jag ville bara säga hur berörande det här var, jag är så glad att du forfarande lever, blev så orolig att du skulle försvunnit. Jag fattar precis det där med att ha kille, önska att jag också hade någon! Och jag har självskadebeteenden och skämde mig precis också 🙂 Jag hoppas verkligen att du fortsätter att leva för du verkar vara en sådan fantastisk människa! Hoppas du mår bättre snart!❤️

[Red Vyvema]

Pink Papuve skrev:

Hej, vad tråkigt att höra att du mår dåligt. Jag ska försöka att bli mer aktiv här och skriva med dig om du vill de. Är det något speciellt som har hänt sedan sist vi pratade som gjort att du fortfarande mår dåligt?❤️ Massor av kramar från mig❤️

Mera bråk från mina föräldrar…och sen att jag har tappat lusten till att äta igen, tappat lusten egentligen för allt. Har börjat dricka energidryck igen, skadat mig och tvingat mig själv att kräkas igen…det verkar illa igen och den här gången tror inte jag kommer orka kämpa så mycket länge till. Massor av kramar tillbaks❤️