Hem > Forum > Hopplöshet > Så nu är man här igen

Så nu är man här igen

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 1,206 totalt)
1,205
  • Trådstartaren

    Hej igen du, Känner verkligen med dig! Har dina föräldrar lyssnat och stöttat dig när du berättat för dom om det du varit med om? Läste att du varit på BUP och förstår om du känner att du försökt många vägar men tro mig det finns fler. Ibland handlar det bara om att träffa en person som kan vända ens liv till det bättre. Själv gick jag till kanske åtta olika psykologer, kuratorer och terapeuter innan jag hittade någon jag kände mig trygg med. Vad sa din pappa när du ville åka till psykakuten? Finns det någon annan vuxen i din omgivning som lyssnar? Kan vara en släkting, granne, lärare eller vem som helst! Som sagt skriv gärna tillbaka, kram!

    Jag vet att det finns många fler vägar att gå men inget har gått bra för mig. Han sa bara ”nej det ska du inte”, han fattar inte att jag är akut och vill verkligen ta mitt liv. Jag hade 1 vän som hade samma problem som mig men hon tog sitt liv, jag saknar henne verkligen för hon förstod mig. Kram tillbaks.

    Jag uppskattar att någon bryr sig om mig

    Jag vet att det finns många fler vägar att gå men inget har gått bra för mig. Han sa bara ”nej det ska du inte”, han fattar inte att jag är akut och vill verkligen ta mitt liv. Jag hade 1 vän som hade samma problem som mig men hon tog sitt liv, jag saknar henne verkligen för hon förstod mig. Kram tillbaks. Jag uppskattar att någon bryr sig om mig

    Vet du, inget har gått bra för dig än så länge men du är stark, det känner jag av det du skriver. Du kommer att kunna göra saker i livet som du just nu känner är väldigt långt borta. Ledsen över att läsa om din vän. Förstår att du saknar henne och era samtal. Tror du inte att hon skulle velat att du fortsatte kämpa, för henne också?
    Hur skulle du vilja att ditt liv var om fem år, när du är 20? Tycker det känns lite lättare att ta mig igenom svåra perioder när jag ser en bild framför mig om hur jag vill att det ska vara.

    Kram!

    Jag vet att det finns många fler vägar att gå men inget har gått bra för mig. Han sa bara ”nej det ska du inte”, han fattar inte att jag är akut och vill verkligen ta mitt liv. Jag hade 1 vän som hade samma problem som mig men hon tog sitt liv, jag saknar henne verkligen för hon förstod mig. Kram tillbaks. Jag uppskattar att någon bryr sig om mig

    Tyvärr är nog många människor som din pappa – om jag får gissa skulle jag dels tro att han är rädd, rädd för vad det kan innebära (för det har han ingen aning om), och dels okunnig både om vad psykisk ohälsa är och vad vården är. Vad jobbigt att vara motarbetad av familjen, och vad jobbigt att din mamma inte klarar av att gå emot din pappa! Och jag förstår verkligen att du saknar din vän.

    Kan du inte försöka hålla ut, en dag i taget, tills skolan börjar och berätta alltihop, precis alltihop, för någon i skolan? Om ni har skolkurator eller skolsköterska? (Vet att många skolor fått dra in på sådant.) Eller någon lärare. Om allting fungerar som det ska – och det gör det ju tyvärr inte alltid – så är de skyldiga att hjälpa dig.

    Visst skrev du att det var några av dina kusiner som du trivdes med – kan du messa med någon av dem, kanske bara om något alldeles vanligt för att få känna dig lite sedd?

    Känns så jobbigt att veta att du sitter med alla de här tankarna och ingen runt omkring dig tar det på allvar. Men fortsätt skriva här, om det känns bättre (och det tror jag att det gör). Kram!

    Trådstartaren

    Vet du, inget har gått bra för dig än så länge men du är stark, det känner jag av det du skriver. Du kommer att kunna göra saker i livet som du just nu känner är väldigt långt borta. Ledsen över att läsa om din vän. Förstår att du saknar henne och era samtal. Tror du inte att hon skulle velat att du fortsatte kämpa, för henne också? Hur skulle du vilja att ditt liv var om fem år, när du är 20? Tycker det känns lite lättare att ta mig igenom svåra perioder när jag ser en bild framför mig om hur jag vill att det ska vara. Kram!

    Jag har aldrig riktgt tänkt på en framtid men om jag skulle göra det så skulle jag bli  djurvårdare och sen volontär här. Det är mina drömmar i alla fall, kommer ändå inte att lyckas. Jag kämpar för henne också. Jag kämpar för mycket just nu. Det gör så att jag inte riktigt vad jag ska kämpa för och jag känner mig vilsen.

    Tack, kram tillbaks.

    Trådstartaren

    Tyvärr är nog många människor som din pappa – om jag får gissa skulle jag dels tro att han är rädd, rädd för vad det kan innebära (för det har han ingen aning om), och dels okunnig både om vad psykisk ohälsa är och vad vården är. Vad jobbigt att vara motarbetad av familjen, och vad jobbigt att din mamma inte klarar av att gå emot din pappa! Och jag förstår verkligen att du saknar din vän. Kan du inte försöka hålla ut, en dag i taget, tills skolan börjar och berätta alltihop, precis alltihop, för någon i skolan? Om ni har skolkurator eller skolsköterska? (Vet att många skolor fått dra in på sådant.) Eller någon lärare. Om allting fungerar som det ska – och det gör det ju tyvärr inte alltid – så är de skyldiga att hjälpa dig. Visst skrev du att det var några av dina kusiner som du trivdes med – kan du messa med någon av dem, kanske bara om något alldeles vanligt för att få känna dig lite sedd? Känns så jobbigt att veta att du sitter med alla de här tankarna och ingen runt omkring dig tar det på allvar. Men fortsätt skriva här, om det känns bättre (och det tror jag att det gör). Kram!

    Jag kanske inte orkar kämpa längre, skolan är det värsta för mig. Jag blir retad där, jag litar inte på någon nästan. Känner mig inte så trygg med skolkuratorn. Nej det kan jag inte….jag känner mig sedd här, det känns lite bättre i alla fall. Jag ska försöka kämpa men jag vet inte vad jag ska kämpa för. Jag känner mig helt vilse.

    Jag har i alla fall någon att prata med. Kram tillbaks.

    Jag kanske inte orkar kämpa längre, skolan är det värsta för mig. Jag blir retad där, jag litar inte på någon nästan. Känner mig inte så trygg med skolkuratorn. Nej det kan jag inte….jag känner mig sedd här, det känns lite bättre i alla fall. Jag ska försöka kämpa men jag vet inte vad jag ska kämpa för. Jag känner mig helt vilse. Jag har i alla fall någon att prata med. Kram tillbaks.

    Du ska bli världens bästa djurskötare och en fantastisk volontär på Mind med den erfarenhet du kommer att ha med dig i bagaget den dag du är vuxen <3

    Trådstartaren

    Du ska bli världens bästa djurskötare och en fantastisk volontär på Mind med den erfarenhet du kommer att ha med dig i bagaget den dag du är vuxen <3

    Tack❤️ Men tänk om jag inte lyckas. Jag kanske aldrig blir frisk från det här. Jag är i en situation som är svår att komma ur från, att vakna med ångest varje dag är inte kul alls. Jag vill inte tänka på en framtid för det är inte säkert att jag har orken att fortsatta leva……

    Du kommer att orka men jag förstår att du har svårt att se det nu. Vad gör du på dagarna? Är du ensam eller har du någon att prata med? Har du kompisar att prata med?

    Trådstartaren

    Du kommer att orka men jag förstår att du har svårt att se det nu. Vad gör du på dagarna? Är du ensam eller har du någon att prata med? Har du kompisar att prata med?

    Mina kompisar och jag har inte träffats så mycket mest för att de är ganska upptagna men också för att jag inte har orkat. På dagarna gråter jag mest eller sitter framför datorn och spelar datorspel. Jag är ofta inne här. Tack för att du fordrande är här och vill prata med mig.

    Jag har aldrig riktgt tänkt på en framtid men om jag skulle göra det så skulle jag bli djurvårdare och sen volontär här. Det är mina drömmar i alla fall, kommer ändå inte att lyckas. Jag kämpar för henne också. Jag kämpar för mycket just nu. Det gör så att jag inte riktigt vad jag ska kämpa för och jag känner mig vilsen. Tack, kram tillbaks.

     

    Hej igen,

    hur har dagen varit? Hur känns det att skriva av sig lite här?
    Vilka underbara framtidsplaner! Och de är verkligen inte omöjliga! Är säker på att du kommer möta många människor på vägen som kommer att vilja följa dig och leda dig, peppa dig tills du hamnar där du önskar. Går du i åttan nu? Då är det snart dags för gymnasiet. Om du bara håller ut kanske du kan börja en linje som är inriktad mot djurvårdar-hållet? Där du får träffa nya vänner och läsa om sånt du är intresserad av. Förstår att du kämpar hela tiden, att det är en kamp. Och som jag skrev tidigare så märker jag hur stark du är och bara du försöker se var livet kan leda så är jag övertygad om att du kommer att hamna där du vill.
    Stor kram och hoppas du kan sova gott inatt! Jag kommer fortsätta skriva här med dig sålänge du känner för det!

     

    Trådstartaren

    Hej igen, hur har dagen varit? Hur känns det att skriva av sig lite här? Vilka underbara framtidsplaner! Och de är verkligen inte omöjliga! Är säker på att du kommer möta många människor på vägen som kommer att vilja följa dig och leda dig, peppa dig tills du hamnar där du önskar. Går du i åttan nu? Då är det snart dags för gymnasiet. Om du bara håller ut kanske du kan börja en linje som är inriktad mot djurvårdar-hållet? Där du får träffa nya vänner och läsa om sånt du är intresserad av. Förstår att du kämpar hela tiden, att det är en kamp. Och som jag skrev tidigare så märker jag hur stark du är och bara du försöker se var livet kan leda så är jag övertygad om att du kommer att hamna där du vill. Stor kram och hoppas du kan sova gott inatt! Jag kommer fortsätta skriva här med dig sålänge du känner för det!

    Hej igen, jag går i 9:an. Min dag har varit sämst, jag och min kille bråkade idag. Det känns bra att skriva av sig här. Jag kanske kan överleva 9:an det är ändå inte så långt kvar, fast de retar mig i min skola. Jag vill inte tillbaka dit och jag har stark ångest för det. Stor kram tillbaks och jag hoppas du också men jag brukar drömma mycket mardrömmar och vakna tidigt. Jag känner mig alltid trött ändå. Tack för att du tror på mig. Tack så mycket❤️

    Hej igen, jag går i 9:an. Min dag har varit sämst, jag och min kille bråkade idag. Det känns bra att skriva av sig här. Jag kanske kan överleva 9:an det är ändå inte så långt kvar, fast de retar mig i min skola. Jag vill inte tillbaka dit och jag har stark ångest för det. Stor kram tillbaks och jag hoppas du också men jag brukar drömma mycket mardrömmar och vakna tidigt. Jag känner mig alltid trött ändå. Tack för att du tror på mig. Tack så mycket❤️

    Nu var det i och för sig nästan ofattbart länge sen jag gick ut nian, men jag minns ändå vilket lyft det var att börja gymnasiet och slippa grundskolan. Då kunde jag mer vara mig själv, tyckte jag, och fick klasskompisar som var mer som jag eftersom man ändå valt en gymnasielinje som var lite mer specialinriktad än vad grundskolan var, där går ju alla huller om buller även om de inte har något gemensamt. Jag hade gått i samma klass i nio år, och alla ”visste” ju vem jag var och vad de skulle tycka om mig, men när jag började gymnasiet med bara nya människor kunde jag uppfinna mig själv och mer bli den jag ville vara.

    Hoppas att du kan få uppleva något liknande!!! kram!

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 1,206 totalt)
1,205

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.