Hej! Jag kan förstå att det är jobbigt men kommer aldrig kunna förstå hur du känner. Det är viktigt att tänka på när du pratar med andra, man vill att dom ska förstå och de kan förstå att du mår dåligt men inte på vilket sätt eller hur du mår. Den upplevelsen är subjektiv alltså individuellt och bara du som kan känna.
Jag lider också av depression. Jag är en tjej i 20 års åldern och har gjort en egen tråd här i detta forumet som heter ” När det känns som att livet sviker en”. Om du vill får du gärna läsa den, du är inte ensam!
Jag kommer inte kunna ge dig några professionella råd, för jag jobbar inte inom det. Men jag vet att det finns hjälp att få, psykologer/kuratorer/läkare m.f.l. Om man inte har någon anhörig man känner att man kan prata med.
Det var första gången jag delade min historia också, aldrig pratat med någon utom min sambo. Och det är precis samma där, han försöker förstå men det är så mycket mer komplicerat än så. De säger att allt kommer att lösa sig men det är inte så himla lätt att tro på det när det enda man ser är mörker, man sover dåligt, vill inte äta, orkar inte träffa vänner och samtidigt flyter livet på precis som ingenting men man själv stannar upp. Man blir stressad, får ångest, – – – > den minskade självkänslan är ingen hjälp i det hela, jag har också dålig självkänsla och allt känns hopplöst. Men viktigaste att veta är att man inte är ensam!
