Blue Megedi
Skapade svar
-
Det är en process, men du kommer må bättre om du fortsätter att aktivt bearbeta dina tankar. Jag vet av erfarenhet att det blir bättre, men man måste hela tiden ta tag i det och styra upp tankarna. Det är inte lätt, men man har inget val om man vill må bra. Mår man själv bra hjälper man även indirekt även de man bryr sig om. Jag råder dig därför att fortsätta skriva här och prata med människor om problemen, och på så sätt finna en väg framåt. Sköt om dig.
Du verkar underbar, jag uppskattar verkligen all stöd du ger här, jag ska försöka att bearbeta allt, genom att prata här hjälper till viss del, bara att få bekräftelse kan lindra! Tusen tack för all omtanke du ger, synd att det inte finns en genväg till ren lycka bara! Du var fantastisk att prata med, så tacksam för att du skrev och svarade på mitt inlägg och verkligen engagerat dig i det! Sköt om dig också!
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Du är värd att må bra, och jag tror att det enda sättet att nå dit är att du hittar ett sätt att aktivt bearbeta smärtan och slutligen förlåta dig själv. Det kommer inte gå över om det inte aktivt bearbetas, genom diskussioner med terapeut eller med andra medmänniskor, och även genom egna reflektioner. Jag kan också försöka hjälpa till i mån av tid. Lycka är ett bra mål, men vägen dit går rakt genom smärtan inte kring den. Det finns tyvärr inga genvägar.
Det du skriver är så klokt! Jag tror absolut att du har rätt i att nästan allt av min depression handlar om att acceptera, acceptera att man har en dålig dag och inte mår bra och är öppen med det, acceptera de val jag har gjort och att de gjordes av en anledning.
Det är såhär jag vill tänka men det är tyvärr så mycket lättare sagt än gjort… Ibland orkar man bara inte….
Dina kloka och värmande ord hjälper mig verkligen, tusen tack!
Jag har en hel del erfarenhet av det mörker du beskriver, och jag tror att det mest handlar om att man i dessa stunder inte ser sig som värdig att vara glad & älskad. Jag tror att det är det som skymmer ljuset även fast det bevisligen existerar ”bakom de tunga molnen” av självförakt. Att man levde glad och sorgfri en viss tid i livet innebär bara att man levde i en viss förnekelse. Livet består av både glädje och sorg, vänlighet och brutalitet. När man väl öppnat ögonen kan man inte gå tillbaka, men man kan bygga ett tryggt liv baserat på öppna ögon genom att aktivt försvara det goda, förakta ondskan och fokusera så mycket man kan på det man värdesätter i livet. Vad gäller att skratta och vara glad när man inte är det, gör inte så. Det skadar bara själen ännu mer. Du behöver inte visa all din smärta för andra, men visa åtminstone att du inte är helt okej. Det är mitt råd. Vad brukar du göra för att ta dig ur de mörkaste stunderna? Jag brukar motionera, sova, skriva dagbok etc. Ibland funkar motion bäst för mig, ibland sömn o.s.v.
Jag tror du har rätt… Men anledningen till att jag mår så dåligt tror jag också är att det är så svårt att acceptera att man inte mår bra. Det finns så många andra som har det så mycket sämre och värre och då kan jag känna att jag inte har rätt att säga eller påstå att jag mår dåligt. Även om ens välbefinnande alltid är individuellt och en subjektiv upplevelse så känns det som att jag borde vara lycklig. Jag har allt, allt i mitt liv är egentligen bra. Jag har snälla föräldrar, en underbar sambo, jätte fina vänner som gör allt för mig, jag känner att jag har allt man kan drömma om trots det så kommer jag in i perioder då allt känns hopplöst, inget känns roligt, egentligen känner jag ibland ingenting.. Ingen sorg, smärta, ångest, skuld, ingen glädje, ingen lycka, livet bara är… Just de dagarna är så svårt att acceptera. Därför tror jag att jag tvingar mig att må bra även om jag inte gör det.
Jag gjorde dessutom en abort när jag var 16 år vilket är det som jag tror är grunden till den tyngsta depressionen. Jag trodde att våldtäkten skulle vara det värsta jag skulle vara med om men aborten var värre. Den liksom äter upp mig inifrån varje dag, jag ångrar det varje dag och jag kommer att få leva med det valet och den ångesten resten av mitt liv.
Jag brukar måla när det är som tyngst. Jag gillar att måla, antingen det eller ensam promenad med musik i hörlurar för att tänka på något hela annat…. Träning funkar ibland också, men jag vet inte just den här perioden är extra tung. Dina svar och omtanke är guld värd! Uppskattas så otroligt mycket!
Jag känner lite som du. Har ganska stark ångest, oro och depression. Vissa dagar är det väldigt lugnt, medans andra är ett helvete. Har märkt att det ofta hör ihop med när saker händer i mitt liv, främst när fru och/eller barnen reser bort några dagar. Sådant kan göra mig så orolig att jag får panikattacker flera dagar i förväg.
Jag håller med dig… För mig blir allt värre när jag är ensam, får tid över att tänka… Men just ensamheten gör att depressionen blir värre i dessa perioder… Man borde aldrig va ensam, inte när man mår dåligt… Tyvärr är väl det oundvikligt tyvärr. Tack för din omtanke och ditt svar och att du delar med dig av din tillvaro, sånt är guldvärt och precis vad detta forum är till för. Tack!
Hej, jo livet kan ibland vara åt skogen men vi lever bara en gång innan den eviga vilan så det är trots allt värt något ändå. Du frågar om meningen med livet? Jag har utforskat detta utförligt både teoretiskt och praktiskt, och beroende på vad ens världsåskådning är finns det flera svar. Utifrån ett ateistiskt perspektiv som jag har finns ingen egentlig mening med livet, utan allt handlar om vad man själv känner gör livet värt att leva. Rent biologiskt är meningen med livet att föra generna vidare och öka sannolikheten att generna fortsätter föras vidare genom att hjälpa till att utveckla samhället o.s.v. Men, biologin har ingen mening i sig vad jag kan se så vi är tillbaka till att det handlar om vad du som individ känner är värdefullt i livet. Min fråga till dig är därför, finns det något ljus (hur litet det än är) kvar i livet för dig?
Tusen tack för ditt svar! Ja det kanske är så, alla andra verkar så otroligt lyckliga och vet att jag en gång också var det… Men har varit med om så mycket och är inte äldre än 22 år, jag har varit med om en våldtäkt vid 14 års ålder, självmordplaner men som hindrades 2 dagar innan planerat självmord, har dock aldrig mått så bra som jag gjorde de dagar där i mellan då jag hade bestäm mig, jag var så fri på något sätt men sedan tog min bästa väns pappa livet av sig och efter det kunde jag inte ta livet av mig, det var för fegt… Men ack så många gånger jag bara har velat fly igen…
Du frågar om ljus i livet… Ja det har jag, jag har en underbar sambo, ett fadderbarn på dyrga året, och föräldrar jag älskar mest av allt. Givetvis finns det hopp om man tänker på det men inget av det ger äkta glädje i de mörkaste stunderna… Skratten och glädjen känns då som ett fejk.. Ett sätt att få andra att inte oro sig, ett sätt att tvinga sig att må bra för att någonstans ändå fortsätta det så kallade livet..
Hej, jo livet kan ibland vara åt skogen men vi lever bara en gång innan den eviga vilan så det är trots allt värt något ändå. Du frågar om meningen med livet? Jag har utforskat detta utförligt både teoretiskt och praktiskt, och beroende på vad ens världsåskådning är finns det flera svar. Utifrån ett ateistiskt perspektiv som jag har finns ingen egentlig mening med livet, utan allt handlar om vad man själv känner gör livet värt att leva. Rent biologiskt är meningen med livet att föra generna vidare och öka sannolikheten att generna fortsätter föras vidare genom att hjälpa till att utveckla samhället o.s.v. Men, biologin har ingen mening i sig vad jag kan se så vi är tillbaka till att det handlar om vad du som individ känner är värdefullt i livet. Min fråga till dig är därför, finns det något ljus (hur litet det än är) kvar i livet för dig?[/quote
Tusen tack för ditt svar! Ja det kanske är så, alla andra verkar så otroligt lyckliga och vet att jag en gång också var det… Men har varit med om så mycket och är inte äldre än 22 år, jag har varit med om en våldtäkt vid 14 års ålder, självmordplaner men som hindrades 2 dagar innan planerat självmord, har dock aldrig mått så bra som jag gjorde de dagar där i mellan då jag hade bestäm mig, jag var så fri på något sätt men sedan tog min bästa väns pappa livet av sig och efter det kunde jag inte ta livet av mig, det var för fegt… Men ack så många gånger jag bara har velat fly igen…
Du frågar om ljus i livet… Ja det har jag, jag har en underbar sambo, ett fadderbarn på dyrga året, och föräldrar jag älskar mest av allt. Givetvis finns det hopp om man tänker på det men inget av det ger äkta glädje i de mörkaste stunderna… Skratten och glädjen känns då som ett fejk.. Ett sätt att få andra att inte oro sig, ett sätt att tvinga sig att må bra för att någonstans ändå fortsätta det så kallade livet…
Ja depression o ångest är hemskt…o att vara i det känns så ensamt….
Verkligen! Men lite skönt att skriva här och veta att man inte är ensam ändå….
Hej. Jag tackar dig för att du delat din story och känner igen mig i vad du skriver. Meningen med livet? En bra fråga. Så länge jag sitter i min depression så ser jag inte hellre meningen med att vara här på jorden. Men då plötsligt ser jag ett litet ljus och det betyder att jag håller på med att krypa sakta men säkert ur mitt djupa och mörka hål. Jag vill inte förlora hoppet … Jag hoppas verkligen att du snart också ser ett litet ljus … Kram
Hej, jag är glad att du delar med dig också för då betyder det att jag inte är ensam även om det ibland känns som att man är det hela tiden…. Nej jag kan verkligen inte se meningen med livet i dessa perioder…. Dina ord värmer och jag hoppas att du kommer ur mörkret snart också! Alla styrka till dig! Tack!
Hej! Frågan om meningen med livet är svår, och har inget direkt svar. Vissa tänker till exempel att meningen med livet är att uppnå mål man har, medans andra inte har någon speciell tanke och bara tycker livet är ”onödigt” att leva. Tycker du kan börja med att fundera på frågan hur du föreställer och ser dig själv i framtiden, som till exempel om fem år. Var kommer du bo? Kommer du ha uppnått din drömmar? Hur ser din familj ut? För livet är värt att leva, och det finns så mycket att leva för, vilket du kommer inse till slut. Tycker också att det är bra om du pratar med någon om hur du känner. För folk bryr sig, även om det ibland kanske inte känns så. Det finns allid hjälp och stöd att få, och man ska aldrig tveka till att prata med någon, för det kommer bara kännas så mycket bättre efteråt. Du kan vända dig till en förälder, vuxen, någon du litar på eller någon helt utomstående, som till exempel en kurator eller psykolog. På BRIS kan man till exempel ringa gratis vid behov av stöd av en kurator. Gör vad som känns bäst för dig, men kom ihåg att det aldrig blir bättre om man håller alla tankar inom sig. Hoppas mitt svar hjälpte något och det blir bättre snart, och att du är medveten om att du aldrig är ensam med att känna som du gör!
Det var väldigt fint sagt! Uppskattas verkligen, jag vet har allt pratat med kurator men inte tyckt att det har hjälpt.. Är bara inne i en tung period just nu.. Dina värmande ord, förståelse och kloka råd gav mycket positivt! Tack snälla du!
Tack så mkt för ditt fina o omtänksamma svar o att du delar med dig…. känns ensamt att vara i detta tunga mörker……o jag kämpar med tankar o känslor……
Jag kan förstå att det måste vara jätte tugnt och jobbigt för dig! Men kom ihåg detta, att gråta eller att vara nedstämd är inte ett tecken på svaghet utan att man har varit alldeles för stark för länge! Du verkar vara en kämpe, ge inte upp! Kanske prata med någon professionell utifrån? Det finns hjälp att få
Tack så mycket för ditt långa svar …..Tyvärr vet jag vad som orsakade depression o ångest men jag känner igen mig i det du skriver …Jag känner mig så maktlös o de antideppressiva har ej hjälpt….svårt att säga hur länge men väldigt länge ca.1,5 år. Önskar jag kunde säga något som gör det bättre men hittar inget bara att försöka vara snäll mot dig själv o ta hand om dig bäst du kan…o det är svårt för närstående att förstå hur det känns att ha en depression ångest om de inte själva har haft det. Jag har sorg också över känslan att förlorat mig själv….hittar inga ord mer ……men man får försöka vara sin bästa vän fast jag har svårt att vara det….hoppas det du vi har vänder……
Okej, jobbigt när varken läkemedel eller samtal inte hjälper.. du ska absolut inte känna att du inte gör tillräckligt genom att bara finnas till! Ibland behövs det inte ens skrivas alls mycket, bara att veta att man inte är ensam kan ibland lindra. Jag hoppas verkligen att du kommer ur depressionen och ångesten snart. Du verkar vara stark, kämpa på!
jag är en tjej på 12 år som är mobbad i skolan, och blir näthatad! Vet inte vad jag ska ta mig till, vill bara avsluta mitt liv här och nu! Btw så har jag grovt självskadebeteende!? // anonym
SNÄLLA sluta inte kämpa! Finnas massor av folk som bryr sig, jag bryr mig! Jag har också velat ta livet av mig men det bästa jag har gjort var att jag valde att leva! Tycker så himla synd om dig, ingen förtjänar att bli mobbad, men kom ihåg att det är dom som mobbar som är svaga och fega! Att gråta och vara nedstämd är inte ett tecken på svaghet utan att du har varit alldeles för stark för länge, det finns hjälp att få! Lyssna på föregående talare, detta forum är bra annars finns BRIS. // En vänlig själ