min mamma är narcissist

[Pink Tofity]

okej. hemskt alltså. tänk vad man varit med om. Jag minns tydligt hur min mamma kunde spärra in ögonen i mig. Det var så påfrestande att få den blicken för då visste man att man skulle få ett helvete när man kom hem. Då kunde hon vara tyst i flera veckor och sura. fick alltid trippa på tårna. Det var en gång min familj åkt iväg under sommaren på semester och jag var hemma i huset och sommarjobbade. varpå familjen skulle väntas komma hem en söndag. jag hade städat och städat som en galning för att hon är så sjukt renlig. jag hade sån ångest när hon gick in genom dörren. Tittade sig omkring och suckade. sen sa hon med en oförskämd ton “det är något som luktar illa” då bröt jag ihop och sprang till en kompis. jag förklarade situationen en hon liksom fattade inte varför jag reagerade så. återigen man måste uppleva det för att förstå. efter sånna situationer lever hon på som vanligt, hon frågade aldrig som en normal mamma varför jag hennes dotter blivit så ledsen. som att hon njöt över att göra mig ledsen. jag hatade söndagar också för hon hade sån ångest, eller jag kände det och då blev hon ännu värre. kan minnas att jag sagt så länge jag kan minnas att jag är rädd för henne och att varje gång jag funderade på att göra något dumt i tonåren eller som barn då få upp en bild av hennes arga blick. har också en dröm som jag kommer ihåg från att jag var barn, hon lämnade mig vid en tågperrong alldeles ensam. har vaknat upp flera gånger i nätterna av att jag skriker också. utan att ha drömt mardrömmar. det har jag förstått i efterhand skulle kunna vara ptsd.

[Red Menive]

Skrev en lång text och den försvann 😧 mycket jag skulle vilja säga. Har du någon som helst kontakt med henne idag?

[Pink Tofity]

Åhnej vad tråkigt😔

 

Ja, sporadiskt. I perioder. Har haft samtal med min psykolog om att jag måste bestämma vilken typ av relation vi ska ha. Hur mycket jag ska dela med mig av mitt privatliv till henne och hur mycket hon bör få veta. Ju mer hon vet desto mer makt får hon över mig. Då mina andra syskon inte har samma bild av henne på det sättet och att vi inte har så bra kontakt då mamma påverkar att deb inte byggs på så är det det enda sätter för oss att ses. Min syskon är något yngre än mig. Men senaste gångerna vi setts så har jag blivit ursinnig och sagt ifrån. Då hördes vi inte på ett halvår. Tills hon dyker upp igen och smsar om något annat. Hon bara stänger av och försvinner sen dyker hon upp som gubben k lådan. Som att ingenting har hänt.

[Red Menive]

Skönt att du har en psykologkontakt. När din mamma hör av sig, vad är det då hon vill?

Man vill gärna dela sina erfarenheter om uppväxten  med syskonen. Jag som är yngre vill t.e.x. veta hur det var när de växte upp, var mamma annorlunda då? Men mina syskon är som främlingar för mig och jag har aldrig nått dem. Några drog sig undan och nonchalerade mig redan när jag var liten.jag försökte nå dem men de undvek mig. Det var väldigt hemskt att uppleva som barn. Den som är äldst är riktigt obehaglig. Har bara en syster som går att prata med men tyvärr måste jag hålla mig på en ytlig nivå och bara prata om saker som inte har något med känslor att göra. Annars bryter hon direkt och då hörs vi inte på ert halvår eller mer. Precis allt känslomässigt triggar henne att bli aggressiv. Det är så synd, önskar att jag fick prata om uppväxten mer och vad hon har upplevt som jag missat och hur hon lyckades ta sig igenom allt.

[Pink Tofity]

I ärlighetens namn så hör hon inte av sig mer än när hon behöver något själv, kan va information på olika sätt tex veta när barnbarnen fyller år och om man ska fika. Senast dä vi hade uppehåll så smsar hon bara från ingenstans och frågar om dom får komma på fika för att ge presenter till mitt barn. Utan stt ens tänkt prata om senaste bråket. Då hon kallade mig en massa fula saker samt började fråga min man vad han tycker om mig.

 

Men vad det möter jobbigt för dig med dina syskon. Kanske är dom också såpass känslomässigt svaga att de tycker det är svårt stt prata om emotionellla saker? Jag menar då vi haft så kall uppväxt. Jag till exempel kan skapa irritation med min sambo för att mitt normala är att det är dålig stämning det är det enda jag kan. Förstår du vad jag menar? Har du sökt hjälp inom psykiatrin?

[Red Menive]

Narcissistiska personer verkar ha ett kort minne av vad de precis har sagt och gjort. Precis det som du skrev, att prata som om inget har hänt. Man sitter då i en knivig sits eftersom man inte vill vara den som skapar dålig stämning. Man skulle vilja ha en ursäkt eller åtminstone förklaring, och säger typ:  “du kallade ju mig fula saker igår, det var inte okej, och nu pratar du som om inget av det har hänt”. Men då får man höra något i stil med: ” “jaså så nu ska du börja bråka igen.” Eller: “nu stryker vi ett streck över detta. Du ska alltid älta saker” Det går alltså inte  hitta en lösning. Så var det med min mamma men faktiskt också med mitt ex. Jag har förstått i efterhand att även han har narcissistiska drag i sin personlighet. Och som du var inne på kan det vara obekvämt med folk som bara är normala. Man kan nog omedvetet trigga andra för att man är så hjärntvättad från uppväxten att det ska vara drama.

Jag har haft kontakt med psykiatrin men det var bara sporadiska kontakter och flera behandlade mig illa så jag vill inte tillbaka. Det har förstört mig mer än det hjälpt. Jag sökte för några år sedan men blev nekad. Fick ingen remiss till psykiatrin. Andra gången blev jag också nekad. De menar att all hjälp var uttömd men det är inte sant. Orkar dock inte hålla på, det triggar självmordstankar om jag blir nekad igen. Jag ringer kris- telefoner ibland. Det är all hjälp jag har. Har inga vänner att prata med om detta.

[Pink Tofity]

Vad menar dom med att all hjälp skulle vara uttömd? Man har väl rätt till samtalsstöd så länge det behövs. Jag gick en utredning just för att jag haft så mycket ångest och kognitiv problematik i det sociala som gick ut över min vardag jobb och umgänge. Konstant oro och ängslighet. Det är summan av en sånkärleksfattig och hård uppväxt. Det är som jag förstår att det är när jag läser och fått terapi.

 

Exakt som du skrev, men vill ju gärna kunna reda ut en konflikt. Det mår alla bäst av, det är viktigt. Det är en del i den sociala interaktionen mellan människor. Narcissistiska personer reagerar med tystnad för de tror att det straffar den andra. Jag vill verkligen att du läser boken jag rekommenderade dig. ”Det är inte du, det är din mamma” du kmr få så mycket aha upplevelser . Fantastiskt bok som ger svar på ens frågor och är som en stöttepelare. Nästan likt självterapi. Jag är ledsen att du inte fått det stöd du behövt från vården. Och jag tycker det är bra att du ringer till linjer när du behöver. Fortsätt med det som gör dig gott.

[Red Menive]

Nej det finns inte längre samtal att få. De har slutat med det. Kurator fanns förr men det är också borta. Endast terapi inom psykiatrin. Och det har jag inte fått. Försökt med remiss dit två ggr senaste åren men fått nej. Har fått rådet att vända mig tillträfflokal i kommunen och boendestöd. Men det är inte de insatserna jag behöver.

Jag har valsat runt i psykvården i många år därför menar de att jag fått hjälp. Det står i journalen att jag avsagt mig hjälp i vilket inte är sant. Har velat ändra men det var så besvärligt så orkade inte och nu har jag ändå ingen vårdkontakt och orkar inte stånga mig blodig igen. Jag ville inte ha en terapeut som jag blev tilldelad. (För många år sedan nu) Och då gjorde de en stor grej av det. Jag gick med på det ändå för jag fick höra att det inte är fel på hen o s.v  och jag ångrar att jag föll till föga. Det värsta är att om jag går på magkänsla får jag ingen hjälp alls. Det finns folk som har t.om. mobbat mig, inte trott mig, skrivit fel i journalen…listan kan göras lång. Märkligt nog upprepas mönster från min barndom, narcissistiska personer verkar förfölja mig. Jag fattar inte vad jag gör för fel. Och varför jag inte  har tur och hamnar hos en bra person, någon gång!

Menade du “det är inte du som är knäpp det är din mamma”? Den googlade jag men blev inte av att jag köpte den ville jämföra  priser först eftersom jag har dåligt med pengar och har mycket utgifter just nu. Tack för påminnelsen!

[Red Menive]

Tack för ditt stöd förresten. Betyder mycket för mig kram ❤

[Pink Tofity]

Låter hemskt orättvist. Alla har rätt till vård om man behöver den. finns behovet om man söker hjälp är det ju bara så. Skulle påstå att det är olagligt att skriva fel i journalen förövövrigt. Så himla ledsamt och tråkigt att du inte kommit vidare med det här. Dessvärre så är våran upplevelse som dotter till en narcissistisk förälder inte glasklart idag, det är i nutid som jag förstått att man börjar prata om det mer. Jag har ibland tänkt stt jag ska anmäla henne (min mamma) för psykisk misshandel men det skulle omöjligen gå att leda i bevis för hur det har varit. Ord står mot ord. Däremot så finns det andra vägar att nå självläkning. Att läsa om sjukdomen, men också söka andra som haft liknande situation. (Som du gör nu) det finns en podd som heter ”älskade psykopat” där kan man lyssna till verkliga händelser bland människor som varit i en kärleksrelation, eller uppvuxen eller på andra sätt vara nära psykopaternoch narcissister. Jag rekomenderar den stark. Man får igenkänning.

precis det är den boken!

Den finns att låna på biblioteket!

 

Det glädjer mig att mina ord har betydelse för dig.☀️🌸

 

 

[Red Menive]

Tack Ja jag har hört några avsnitt av den podden. Jag lyssnar mycket på allt kring psykologi och livsfrågor som jag kan hitta.

Jag vill köpa boken eftersom jag gärna vill ha den hemma för att gå tillbaka och läsa vid behov. Så jag tror att jag ska beställa den. Borde skaffa kort på biblioteket också, bara inte blivit av sedan mitt gick ut. Och sist var det stängt  när jag var där. Inte lätt när man inte har ork.😉

Ja jag har försökt ändra i journalen men har inte lyckats. Jag har haft två olika ombud som skulle hjälpa mig men det blev inte så av flera olika anledningar, det gick inte att ändra. Jag har tyvärr inte energi för att stångas med myndigheter. Det tar mer energi än vad det ger och varje gång jag är i någon tvist skadar jag mig själv av all oro och av bakslagen jag alltid får. Då är jag hellre fri från vårdapparaten och slipper den nedåtgående spiral och rädslor och självskadebeteende de skapar hos mig.

Saknar man hjälp från anhöriga och vänner står man sig slätt. Det vet dessa människor. Och då blir man överkörd. Jag har sett att de med nära relationer alltid lyckas få bättre insatser. Det räcker att ha med sig någon anhörig med auktoritet och kunskaper för att de ska skärpa sig. Det lönar sig inte att vara ignorant när det finns betydelsefulla personer i brukaren/patientens liv. Har man utöver det en hög social status behandlas man därefter. Men en ensam, fattig och sjukskriven kvinna triggar de sämsta sidorna hos folk.

Man önskar att samhället skulle vara rättvist men det är det inte tyvärr. Dementa t.e.x som saknar anhöriga som ser till dem då och då kan hamna i vidriga förhållanden i vården. Utan sociala kontakter hamnar man ofta längst ner i samhället.

[Yellow Bemere]

Herregud, jag känner igen mig I så mycket av det som står i denna tråden. Har nyligen förstått att min mamma har en nsrcissistisk personlighetsstörning och har kommit halvvägs in i boken som nämns i tråden (du är inte knäpp…). Vill bara säga att det varit så skönt att läsa det ni skriver (även om det såklart är sorgligt att någon ska behöva känna såhär). Men jag känner mig lite mindre ensam efter att ha läst om era upplevelser…

Det värsta för mig var hur hon styrde och kontrollerade genom blickar, miner, tonläge och kroppsspråk. Jag visste omedelbart som barn när hon var missnöjda arg över nått jag gjort, men ingen annan märkte det för hon skrek ju inte på mig. Just det beteendet (passiv agrisivitet ) har satt sina spår och lett till problem som jag brottas med än idag.