Alkhol.

Pink Sypopi skrev:

Han har kommit hem. Har ångest. Vill inte träffa honom. Hör hur han raglar. Hoppas han bara går och lägger sig och inte kommer. Hur kunde mitt liv bli så här. Usch. Tur han gick och lade sig. Hmm det är svårt. Var blev kärleken av.

Helt normal reaktion! Konstigt vore det annars // KRAM

Kan inte sova. Behöver hjälp. Orkar egentligen inte mer. Vet inte sanningen längre. Orkar inte leva i kaos. Vår hund smet igår. Var ute och leta efter henne. För en gång skull var min man nykter så han följde med. Han körde bil och jag gick. Tjafs. Men eftersom jag har varit ute och letat efter henne tidigare visste jag hur man ska tänka. Faktum är det att jag hade rätt hela tiden. Hitta henne hon hade länk efter sig. Hade fastnat i ett träd. Min man börja tjata om att hon driver och tänkte köra hem. Jag sa nej hon sitter fast och det var inget drevskall utan ett skräckslagen sittafaastyl. Min man tyckte vi samarbete bra. Men jag vet inte. Förra året vid den här tiden rymde hon också. Hon hade fastnat den gången också. Men hade hunnit längre och inte med länk utan med en karbinhake. En man hitta henne. Hon var borta i sju dagar. Hade han inte hittat henne hade hon dött . Ändå orkar han åka och supa. Kan inte sova.

Att dricka är ett sätt att hantera psykologisk press för många människor – det är ju en ursäkt att dricka så bra som någon annan ursäkt.

Skriver av mej bara vet inte vad jag får för reaktioner. Vi var ute och åt förra helgen. Han reste sig och gick innan jag ens hunnit äta färdigt. Ibland tror jag ha har mej för att få sex.

Ja så kan det vara – vad skulle hända om du frågar honom utan att anklaga honom för något- typ säga att min upplevelse är att du  …

Jag äger inte mycket. Jag har en enkel guldring. Jag fick den av min man när jag tappa mina ringar. Vigsel och förlovningsring . Hitta vigselringen men inte förlovningsringen. Nu vill hon ha den.

Fråga henne varför hon vill ha den – berätta för henne att du upplever dig själv som fattig och att ringen är det enda du har som är av värde… se vad hon säger

 Gjorde mej väldigt glad. Berätta det för min dotter. Kommer inte riktigt ihåg vad hon sa men jag fick en väldigt syrlig kommentar. Trodde inte att jag skulle få den reaktionen.

Tror du inte att din dotters reaktion kanske beror på att hon känner sig lika desperat och frustrerad som du. När det gäller handarbete (själv stickar jag) så är det med smaken som med baken den är delad – om din syster gillade överkastet (och förstod hur mycket jobb som ligger bakom) så har din dotter åsikt om mormorsöverkast ingenting med saken att göra.

Kan det vara så att din dotter själv mår dåligt och därför tycker att det är jobbigt när du blir glad?

[Pink Sypopi]

Hmm det är väldigt sant vi är en familj som mår mycket dåligt. Nej hon mår inte så bra. Gör det bara svårare.

Ja så brukar det vara att hela familjen behöver stöd. Därför tänker jag att du behöver allt stöd du kan få. Du kanske ska ge din dotter förslaget att ni båda går på var sin anhöriggrupp – det aldrig bra att gå i samma – för meningen är att man ska kunna prata fritt. I början kommer det mota aggressivt motstånd – för ingen vill ju erkänna att de mår dåligt … men ser hon att du mår bra och att du vägrar att låta dig dras ner i hennes och din mans dåliga mående utan lever ditt eget liv så hjälper du henne att söka hjälp för sina problem.

[Pink Sypopi]

Syns så tydligt att jag mår dåligt när jag skriver. Fick ett riktigt tråkigt samtal igår. Vi har jag en husvagn (ett försök för mej att laga vårt förhållande.)

Träffade en väldigt rar kvinna där. Hade platsen jämte oss.  Tog henne till mitt hjärta ganska fort. Tyckte om henne mycket. Igår ringde hennes man och berätta att hon hade somnat in för gott. Grät mej till sömns. Så små saker av medmänsklighet som hon visa fick mitt numera ganska så kalla hjärta värmas. Hmm varför.

[Pink Sypopi]

Egentligen skäms jag för det jag skriver. Känner mej osynlig. Hmm jag vet egentligen inte mitt eget beeteende. Bara att jag är väldigt sårad. Jag är väldigt skör. Klarar inte av att umgås längre. Men det finns så mycket vackert. Fågelsång. Natur som vaknar till liv. En spegelblank sjö. Lyssnar på bra musik. Men jag är sårad. Vet inte hur jag ska fixa det här. År efter år av ensamhet. Aldrig någon som hör av sig till mej alla tvivel att vara en dålig människa. Att jag upplever mej totalt bortglömd. För jag har försökt hålla kontakt. Men jag vågar inte längre vågar inte umgås med någon längre. Det sitter djupt. All tvivel. Hmm vill finnas kvar men på vilket sätt. Hur ska kontrollera allt det sårade.

[Pink Sypopi]

God morgon

Tyvärr är mitt liv en kamp. Hmm Orkar bara ta det efter dag. Hade möte med stresschouchen. Har fått i läxa andningsövningar. Känns otroligt viktigt att träna på dom. Är rädd att jag faktiskt mår för dåligt. Men kan jag lära mej dom ser jag det som något som kan hjälpa mej otroligt mycket. Har lite svårt att se i vilka sammanhang jag kan använda dom. Men sanningen är ju den att jag egentligen är väldigt väldigt ensam. Så när jag är ensam har jag ju möjligheten att träna. Men vad ska jag säga till stresschouchen. Var mer öppen och berätta lite mer om hur jag har det. Svårt skapar oro hos mej.

[Pink Sypopi]

Typiskt mej. Längsta tråden i mind . Sorgligt egentligen men min verklighet. Man kan inte må bra om man inte känner sig trygg. Och veta att detta förstör för familjen och jag är så medveten om det. Jag har berättat om en kusin som tog livet av dig. Det är 9 år sedan. Han hade tre barn som är vuxna. Två av dom vet jag inte så mtcket om. Men hans yngsta barn är min yngsta dotters vän. Min dotter har berättat för mej att hon kämpar med det varje dag fortfarande. Hennes mamma dog också för något år sedan i cancer. Så egentligen är det rätt tufft för min dotter. Hon känner ju att hon måste vara där för henne hela tiden. Det är egentligen inte helt bra. Hon visar inte allt. Men jag tror hon tänker besvikelser i den relationen. Just det är något obearbetat hos mej. Men samtidigt var jag inte hur jag ska prata om det. Hans självmord. Det enda jag vet är hur han gjorde det. Och förloppet när dom hitta honom. Men jag har fina positiva minnen av honom. Men dom försvinner bort i just denna händelse. Mindfulness. Jag kan inte ta ner dom tankarna och tänka på det måste hitta strategier så jag inte tänker på dom. Mitt liv är väldigt svårt.

[Pink Sypopi]

Tiden läker inte alls sår. Allting finns kvar. Jag vet när han gjorde det kände jag skuld. Mycket skuld. Att jag inte förstått att inte kunna göra något för att förhindra det. Men samtidigt har mycket bleknat och jag kommer inte ihåg allt jag tänkte och kände. Vi undviker att prata om det det är helt enkelt för svårt.

[Pink Sypopi]

Hela mitt liv handlar om det att undvika att prata om olika saker. Undrar hur mycket min kropp klarar den inre stressen. Det finns mycket i livet man inte kan göra något åt. Det händer saker som är för svåra. För svåra för att Tom ta på känna och prata om. Är det det som kallas livets hårda skola.

[Pink Sypopi]

Idag vill jag vara helt ärlig. Jag har gjort ett självmordsförsök för många år sedan. Före min kusins. Min dotter som var i tonåren gjorde att självmordsförsök. Det var för tungt för mej. All skuld jag kände. Och något jag fortfarande tror och det spelar någon ingen roll hur mycket jag har pratat om det och fått veta andra faktorer som ledde till hennes försök. Kommer det vara mitt fel. Efter det blev jag sjuk. Har inga minnen kvar när jag har frisk. Hur jag var vem jag var. Hela mitt liv är en lögn . Jag andas jag ser men jag lever inte. Ärligt men svårt att skriva.